Och jag tror att jag faktiskt har lyckats rätt bra i min uppfostran av honom. Han är lugn , ansvarstagande, smart, omtänksam och snäll.
Han har i dagarna börjat praktik och har bevisat för mig att han faktiskt kan fixa det.
En del föräldrar ringer praktikställena för sina barns skull, för att höra när dom ska vara där, vem som är kontakt med mm. Jag gör det inte, jag tycker han ska lära sig att ringa själv, presentera sig och ta reda på såna saker. Och visst kan det bli missar, men det är så man lär sig.
Jag kommer ihåg att jag själv hatade att ringa såna samtal själv.
Jag är mycket stolt över Danne, visst kan jag bli arg på honom mellan varven men det blir mindre och mindre ju äldre han blir. Det borde kanske bli tvärtom men det blir det inte. Kommer han att bli "tonårsjobbig"? Just nu verkar det inte så.
Jag är väl kanske inte en mamma heller som förbjuder eller fördömer. Säger att NEJ det får du inte göra mm. Jag uppmanar honom inte heller men att han ska veta att han kan säga vad som helst till mig och att jag inte blir arg.
Men han är bra min älskade grabb.. jag behöver oftast be honom en gång så gör han det. Hjälper till hemma, förvisso med lite mutter men han gör det.
Jag är stolt över min son. Som jag för övrigt ska åka och hämta från hans första praktikdag. Lite av en hönsmamma är jag ibland också.. :-)
