Mig och TV:n

Jag vet inte vad det är med mig och tvn längre.. Vi går inte ihop sen jag kom tillbaks från Ecuador. Jag tycker det är så vansinnigt dåliga program som visas.
När andra blir tårögda till den där miljonären som låtsas vara fattig, eller till Sofias änglar sitter jag och bara blir irriterad.. Jag klarar inte av det... 
Just nu tittar jag i ögonvrån på Sofias änglar.. nån har fått ett helt nytt kök. Skitfint och det enda hon säger nått i stil med... "ja det här var ju fint".. En typisk svensk reaktion.. lagomt.. man får ju inte visa för mycket känslor. Hur skulle det se ut??
Och jag vet att skulle detta hända för t ex Carmen, att hon skulle få hela sitt hus renoverat, målat, färdigbyggt jag det skulle förändra hela hennes liv. Hon skulle visa sån tacksamhet och känslor, det skulle alla i hennes familj och vänner göra. Det skulle firas och festas.. .. för vi är latino.. :-) På eller Av.. Allt eller Inget.. :-)
Det verkar som att mina erfarenheter och det jag har sett visar sig i form av att jag inte klarar av svensk tv längre.. :-)


Det finns två program jag ser.. och det är Formel 1 som börjat nu och Desperate Housewife.. fast det kommer nog snart få foten det med.. 
Jag tycker det är synd att jag inte har råd att ha de här fakta kanalerna som finns. Såna program gillar jag. Faktaprogram och dokumentärer. Då kan jag bli sittandes i timmar!! Kanske tur att jag inte har dom kanalerna ändå om jag tänker efter.. :-)


Ja hur är det annars då? Jo tackar som frågar. Har haft en underbart rolig helg med vänner!! TACK FÖR ATT NI ALLA FINNS!!.. Middag på fredagkväll och överraskningsfest för en kompis på lördagen. Trött på söndagen.. :-)
Jag träffar fortfarande människor som frågar hur jag har haft det och om jag tycker det är skönt att vara hemma. Och svaret är fortfarande Nej! Jag tycker inte det..

Som sagt.. Sverige är inte hemma på samma sätt som förut längre. Men jag börjar vänja mig vid det och acceptera att det är så.
Sen gör ju inte saken bättre att det har blåst och det snöar gigantiska snöflingor titt som tätt!! Det måste bli ett slut på detta snöande!! Vart kommer skiten ifrån?? 


Längtar till blommorna när dom börjar dyka upp.. I Ecuador fanns det liljor och andra roliga blommor överallt, dom växte vilt.. Åh.. vad jag längtar tillbaks till värmen och solen... 


Nä nu blir det skräptv en stund!


Kram på er!

joo...

Jag menar inte att jag ska sitta å vänta på att mina drömmar bara förverkligas mitt framför ögonen. För att nå dit måste jag ha pengar!! Och pengar får man inte helt utan vidare utan oftast måste man slita för å få dom.
Det var det jag menade med att varför ska jag sitta fast i ett jobb jag inte trivs med. Naturligtvis måste jag ha  ett jobb så jag får pengar till att börja förverkliga mina drömmar. Men man ska våga chansa här i livet, om man inte är nöjd och inte trivs med sitt 7-16 jobb, eller vad det är än man gör. Vad har man att förlora? Egentligen? Tänk efter?! 
Det du får ut av att förverkliga en del av de drömmar du har.. När du har gjort det/de saker du drömmer om.  Känn stoltheten av att DU faktiskt lyckats och framförallt vågat. Det kan röra sig om allt från små till stora saker.


Jag är riktigt stolt över vad jag har gjort. Förverkligat min dröm!! 
Nu har jag bara resten av drömmarna kvar... :-)


Ville bara säga det i alla hast innan jag kilar iväg och träffar några av mina underbara vänner över en lunch. :-)


KRAM på er!
//D

Ps.. Jag menar heller inte att det är fel att ha ett 7-16 jobb..men oftast har man drömmar. Se till att förverkliga dom! :-) 

Examen

Jaha.. ja då har vi tagit examen då... :-)

För den som inte vet har jag gått en ledarskapsutbildning de senaste 1 1/2 åren och det var den som förde mig på andra sidan jordklotet. Vi hade igår en examensmiddag på Clarion med lärare, klasskompisar, respektive och vänner. Hur trevligt som helst. 
Den här veckan har jag haft en dipp, hållit mig undan. Längtat tillbaks och saknar känslan att se ut som alla andra. Det kan låta konstigt och flummigt.. men för mig betydde det mkt. Det gjorde att jag tvekade in i det sista om jag skulle gå eller inte, jag kände mig inte riktigt "värdig" att gå heller. Har inte slutfört en del rapporter mm och inte gjort allt vi ska hunnit med pga att jag varit borta. Men sen slog det mig.. Jag ska visst vara stolt!! Jag har faktiskt planerat och genomfört mitt livs resa! Jag fick både mig och grabben över andra sidan jordklotet och var där i 2 månader för att uppfylla en dröm som jag haft sen jag var 8 år!! Så det ska jag minsann vara stolt över!! Tycker jag iaf.. skit i rapporter mm.. Det vi fick vara med om där är nog så betydelsefullt och gett mig erfarenhet som jag kommer ha med mig resten av mitt liv.. 


Våran rektor Pelle sa i sitt tal till oss att skit i tanken "vad ska jag bli när jag blir stor!" Åh så många ggr jag har tänkte den tanken och fått den frågan åtskilliga ggr senaste tiden. Nu kommer jag inte ihåg ordagrant vad han sa men att vi ska göra det vi känner för, pröva nya saker, har vi drömmar och mål, ja se till att förverkliga dom. Han har rätt... varför ska jag hitta ett jobb och bli fast i det i resten av mitt liv ?! När det egentligen är nått helt annat jag vill göra...
Min dröm är att en del av året arbeta här i Sverige och en del av året arbeta i Ecuador eller resa dit några ggr per år i arbetet. 
Har ingen aning inom vad däremot.. men för att kunna göra det måste jag lära mig språket. Men det ska inte vara så svårt.. Däremot gillar jag inte tragglande av grammatik vid en skolbänk.. det ger mig nada! Jag vill ut, prata, praktisera språket.. Kanske inte funkar direkt här.. Att jag kommer och pratar spanska med kassörskan på ICA.. :-) Fast jag kan ju testa. haha...

Danne på väg till ruinerna i Rumicucho

Det är vad jag skulle vilja. 


I alla fall så var det sjukt roligt att träffa alla igen. Har inte sett alla samlade sen jag kom hem. Det kändes lite konstigt att vi inte kommer samlas mer vid skolbänken, jag kommer inte störa mig på min bordsgrannes knäppande med fingrarna, något jag hatar!! eller när han hela tiden drog ut sladden till datorn eller på annat sätt försökte reta gallfeber på mig.. haha.. Eller när vi sitter och diskuterar saker i klassen. Det känns faktiskt lite trist men vaddå... Vi kan ju träffas iaf ju :-) 


Jag önskar ALLA sjukt mycket LYCKA TILL i vad än alla hittar på. Och verkar allt förvirrat och man inte vet vad man ska göra.. Sjung en sång vett ja!!! :-))


KRAM

Facebook

Facebook är inte bara av ondo... utan mycket gott också. Det sociala nätverket gör att man kan hitta både den ena och den andra för att kunna hålla kontakten..
Såg filmen igår om hur Facebook började, kan väl inte påstå att jag tycker grundaren var speciellt sympatisk.. men jag behöver inte träffa honom så det gör inget.


Men vad jag vill komma till..
Våran guide Pedro har jag hittat på FB och lagt till som vän. Igår fyllde han år så jag och Danne skickade ett grattis till honom. Fick svar idag, han tackar och saknar mig och Danne. Det värmer i hjärtat att vi har kontakt med honom. Och jag saknar han med för han var en rolig prick. 

Bättre bild kommer på tatueringen

Även tre andra som vi träffade under resan har jag som vänner.. Så jag gillar FB .. iaf för den grejen. Sen är det mycket trams också med FB.. men allt det behöver man ju inte bry sig om.


I veckan har jag tänkt att jag ska lägga ut lite bilder härifrån Sverige, lägga upp i ett album och maila Pedro, Carmen, Maora, Fabian och några som vi jobbade på dagiset med. Så dom får se lite hur vi har det här. Försöka hålla kontakten med dom.
Min saknad går i vågor, har varit bättre ett tag men så kommer det över mig ibland. Kommer det någonsin bli som det var innan eller kommer det alltid att vara så här??
Sa jag att jag funderar på att göra en till tatuering?? en på bara Cotopaxi på axeln?? Och jag som aldrig skulle göra en till, hellre föder jag barn.. Men det gör jag helst inte så då får det bli en tatuering till. hahaha.. Gäller å prioritera rätt.. :-)


Dessutom har jag gjort en grej som KANSKE KANSKE KANSKE för mig tillbaks igen, tidigare än jag trott. Men jag säger inget mer om det.. Men vet i Juni om det blir så eller inte. Men under tiden kan den som vill hålla tummarna för att det blir av :-)


Ha en bra dag idag och blås inte bort.


Ps. Danne sa igår när det stormade som värst att vi nog skulle frusit ihjäl om det stormat och varit sånt väder som det var igår i Ecuador. Han har nog rätt.

Har inte så mycket nytt att förtälja

.. inte om så mkt.. Mer än att Pedro vår guide vi hade till Cotopaxi och till Quilotoa Lake fyller år idag. Det hade jag inte vetat om jag inte haft Facebook.. Ibland är faktiskt Facebook riktigt bra. Vi kan hålla kontakten genom det, han kan se bilder jag lägger ut om mitt liv här och tvärtom.

Som tex den här från Åre då jag och Viktoria var dit. Muy frio skulle Carmen säga.. haha Mycket kallt betyder det.. :-)

Igår skulle jag titta lite på tv för ovanlighetens skull.. Då hamnade jag i Venezuela! Oj oj va likt det var Ecuador. Med de höga bergen, ravinerna mm. Behöver jag tillägga att jag fick en släng av hemlängtan igen?!? Det kommer i vågor, inte lika ofta som förut men visst längtar jag tillbaks. 
Häromdagen fick jag en rejäl släng.. jag började kolla igenom alla grejer jag sparat från resan. Broschyrer, inträden till Galapagos, Cotopaxi mm... Och framför allt en grej. Jag hade en mapp som vi fick från Fabian med information om familjen, arbetet mm. Den låg i en låda i vårt rum i Yaruqui... i den lådan luktade det lite speciellt.. vad vet jag inte riktigt. Men när jag öppnade pärmen igen då kände jag den lukten igen.. :-) Snacka om att få en flashback dit igen.. 
Har fått mail från Carmen igen.. Såg i den där pärmen att hon fyllt år.. och det har jag missat!!!! Vilken klant jag är!! Så jag ska se om jag hittar något litet och fint här och skicka till henne. Hon mår inte så bra så det kanske muntrar upp henne.

Men appropå tv.. Ursäkta mig.. Men jag kan inte påstå att vi har hög kvalité på vad som visas här. (Och de kanaler som visar bra TV, dokumentärer mm, de kanalerna har jag inte råd med) Kan ju inte direkt påstå att Ecuador har så mkt bättre.. haha.. Nu har tvn varit igång lite mer sen Danne kom hem men näe.. jag har inte mycket intresse av att se på tv alls. 
I Ecuador finns det ett program som är så sjukt dåligt . La Pareja Feliz heter det. Barnen hos Carmen tyckte det var skit bra. Både jag och Carmen gick till våra rum då dom skulle se det där. Huvudpersonen är hon med papiljotter i mitten och hennes man till vänster, han i grått.. ja.. äh.. Vad det handlade om förstog jag aldrig riktigt då jag inte hade tålamod att se klart ett helt program

Ha en bra dag och halka inte och slå er nu i snösmältningstider.. Jippiiii.. Våren kanske kommer snart.. :-)

Chao

Tsunami i Ecuador

Som ni kanske minns från förra inlägget så hade jag pratat med Patrick som äger och driver Hostels Jhomana. 
Han berättade lite om att städer höll på att evakueras i kuststäderna. 
Jag mailade honom och frågade hur det hade gått och då fick jag denna länk. Där han skrivit på sin blogg om vad som hänt. 


Tsunamin hade drabbat kusstäderna men Carrera hade varit ute i god tid så som jag förstår har inga personskador skett. Skönt!!


Här är länken till Patricks blogg. Tsunami


Ha en bra dag!


Ps.. Igår var jag och en kompis till Åre. Nicklas som vi lärde känna i Ecuador, han var med till Quilotoa Lake och vi träffades i Amazonas också. Han var där med sitt jobb på Brand SM. Så kul att träffa honom igen. Även fast det kändes lite skumt att träffa honom här och inte i Ecuador. Det blev lite fel i psyket.. haha.. Han vann sin tävling bör tilläggas.. :-)

Trivs bättre här nu..

Det tog ungefär lika lång tid att börja trivas här som det gjorde att börja trivas i Ecuador. Eller nja.. längre här och inte helt i sin ordning än är det heller. Men jaja..

Igår var jag och en vän nere i Badhusparken. Solen sken, himlen var klarblå och rätt ok i luften också. Han sa nått om att "du måste ju tycka om stan lite" Och ja jo.. det gör jag. Såna dagar som var igår är staden riktigt fin. Men ändå kan jag inte låta bli att drömma mig bort till bergen, ravinerna,värmen och solen.

Visst får jag en klump i halsen då och då när jag drömmer mig tillbaks. Men nu har jag bölat klart så nu måste jag börja trivas här igen.. eller så gott det går.

Quilotoa Lake tagen med Dannes mobilkamera

Danne har kommit hem och Crispo också. Katterna får bli kvar ett tag till hos mina föräldrar. Tills jag blir helt frisk. Vilket jag inte är än.. långdraget det här...

Att Danne har kommit hem har också bättrat på trivseln här. Det kan ha varit det som fattades, att han inte var hemma. Nu är det mer vardag igen med allt vad det innebär. Och ja, den måste ju komma den med. 

Grabben här även passat på att fylla år, i söndags. 16 år!! inse!! Tiden går! Mina föräldrar, Mia och tjejerna var här. Vi visade över 800 bilder (har minskat ner från över 4000 bilder att visa.. ) Svårt att berätta allt eftersom det är så sjukt mycket vi varit med om. Tur jag ändå har alla dessa bilder. Det gör mig såå lyckligt, glad och oerhört tacksam att jag fått se allting.

Jag testade även på att göra Tostado för första gången sen jag kom hem. Åh va gott det är. För den som inte vet vad det är så är det majskärnor, men jag tror att dom fått svälla och sen blivit torkade igen. Jag vet faktiskt inte. Man poppar dom precis som med vanliga popcorn. Men det smäller mer och för ett väldans liv. Dom blir heller inte som popcorn, utan vanliga kärnor fast en del spricker. Sen steker man ner purjolök och vitlök. Låter det stekas tillsammans med kärnorna en stund. Sen serveras det med salt. SÅÅÅ sjukt gott!! Muuumms.. 

Vi bjöd även på Choco Donouts, de kakor vi hela tiden åt därborta. Så lite Ecuadortema hade vi denna födelsedag. 

Både jag och Danne pratar en del om Ecuador. Vad vi var med om och olika händelser. Känns bra att vi pratar om det så mycket och minns tillbaks bägge två. Danne frågar mig rätt ofta om jag fortfarande längtar tillbaks lika mycket. Och ja.. det gör jag ju.. :-)

Ska se ifall vi kan göra en liten film från det vi filmat, om det blivit nått. Och lägga ut här så småningom.

Ha en bra dag!

Talat med Ecuador

Jag har just pratat med Patrick på Hostels Jhomana.
Kul att få prata med honom igen och overkligt samtidigt att han sitter där och jag här. Dom har det varmt och skönt, och här är det inte alls varmt och skönt.. :-(
Han berättade lite vad som hänt och att det varit karneval där. Vi for bara någon vecka innan det var det.
Jag glömde skriva förut att Patrick berättade om att städerna vid kusten evakueras pga av tsunamin efter jordskalvet i Japan. 
Naturligtvis tänker jag då på min mor.... om hon bor och befinner sig i Machala en kuststad söder om Guayaquil. Att hon på något sätt tar sig därifrån i tid.... 
Förmodligen evakueras även den staden och Manta där några som vi träffade under resan var i 3 veckor, och på Marwin, guiden på Galapagos... Samt ännu flera städer..
Jag hoppas verkligen att det går bra och att folk hinner evakueras i tid.. 


Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Ska ni åka till Ecuador någon gång så ska ni bo på det hotellet. Klart bäst och Patrick hjälper till med allt. Han behöver däremot en assistent innan han jobbar ihjäl sig..........
Tänkt den dagen jag kommer tillbaks, kliver ur planet, dock inte i Quito utan i närheten av Yaruqui där nya flygplatsen byggs. Känna doften, värmen, se landskapet, bergen, ravinerna.. Åååhh.. Jag längtar så det är sjukt.. Det är inte sunt att längta tillbaks så mycket!! Men det gör jag.
Fast jag ska säga att jag mår bättre, det känns bättre att vara tillbaks i lilla Östersund.. Tack vare de vänner jag har.  
Idag var jag och en kompis till på marknaden. Då gick vi förbi ett stånd där dom säljer tröjor gjorda av Alpackor. Han spelade även sydamerikans musik. Det högg till i mitt hjärta när vi gick förbi där. Det känns så välbekant, det känns så "hemma".

I närheten av Otavalo

Patrick sa nått om att jag förmodligen har sån längtan dit eftersom jag vet att min familj finns där. Berättade att 2013 är jag på väg tillbaks igen och innan dess skulle han nog kunna hitta något om min familj. Vi har ju en tid på oss.. :-) Tänk den dagen jag får något besked.. vare sig det är att dom hittat något eller inte.. bara nån form av besked.. Den dagen.. Då kommer allting stanna för mig. 


Ha en bra helg!!


KRAM från mig..  och Ta hand om varann.. 

Fokus på rätt saker i livet...

De senaste dagarna har varit konstiga,.. eller ja, jag vet inte hur jag ska förklara det. 

Det har iaf fått mig att fundera på vad som är viktigt här i livet.

Min väns brors barndomskompis är försvunnen och har så varit sen den 4:e mars. Det har startats  en Facebookgrupp, hemsida, visats inslag i tv 3:s program Efterlyst.. 

Jag ser hur det här påverkar min vän och jag förstår hennes oro, hjälplöshet. jag skulle vilja hjälpa till mer men jag vet inte hur. 

Mina tankar går till hans familj.. Hur fruktansvärt är inte detta för dom.?? Jag kan ju bara tänka mig hur jag skulle känna om det här drabbade mig?? Eller näe.. jag vill helst inte det. Tanken är för fruktansvärd.. Som jag skrev i ett tidigare inlägg. Saker sker, men det drabbar inte mig.. Det är så avlägset, nått annat land, stad.. mm.. Nu har det inte drabbat mig men en jag känner.. Och som sagt.. det får mig att tänka efter. 

Hur är vi mot dom som finns i vår närhet? 

Visar vi tillräckligt med uppskattning? 

Tar vi hand om varann?

Visar vi att vänner/familj betyder nått för oss? Att dom är en del av våra liv som ger oss mening?

Jag kan bara tala för mig själv och NEJ.. jag visar det inte!! Jag är sjukt dålig på det.. 

Illiniza = Tvilling

Har fått höra mer än en gång att jag är kall och hård... Jag vet inte om det är så. Naturligtvis har vi alla en gräns och det är väl då jag kommer till den jag blir kall, hård och "inte bryr mig" som mitt bättre samvete sa till mig häromdagen. En som känner mig och som kan säga det åt mig och som inte är rädd för att säga det heller. Uppskattar honom mycket, honom jag pratar med när min hjärna kutar iväg åt nått konstigt håll. Han talar mig tillrätta och jag lyssnar faktiskt!

Jag säger inte att man ska kuta i motvind.. har man blivit sårad för många gånger och illa behandlad.. Ja då försvinner ju till slut tålamod, ork och engagemang. Det är då det får vara för min del. Då man frågar sig om relationen är "värd besväret"... Ibland kommer man fram till att det inte är det. Och kommer man fram till motsatsen då får man göra nått åt det. På ett eller annat sätt.. även fast det kan knäcka stoltheten en smula..

Men jag skulle vilja att alla visar uppskattning inför varann, visar att människor betyder nått för varann.. Visa ödmjukhet inför varann..  

Att människor uppskattar det man faktiskt har här.. både materiellt och med relationer...

Resan har också medfört att jag har fått en annan sorts tacksamhet för vad jag har..

Tro mig eller ej.. men det slår mig varje gång jag sätter igång duschen t ex.. "Vilken stråle det är och vattnet är varmt!!!".. Jag tänkte på det senast i morse då jag kom på mig själv med att le då jag satte igång kranen. 
Och jag är tacksam för det vänner som ställt och ställer upp för mig. Som jag vet finns där oavsett på vilket humör jag är på .. 

Jag hoppas verkligen att Charlie kommer tillrätta och jag hoppas verkligen att han är i livet. Jag tänker på hans anhöriga, flickvän och vänner... Jag hoppas HOPPAS SÅ att det här slutar lyckligt!!

KRAM på er!!

Ps.. Måste nog knäcka min egen stolthet.. någon dag framöver.. Man ska ju leva som man lär... :-)

Charlie Olausson

Det här har inget direkt samband med min blogg men jag känner att jag vill skriva det här och försöka få ut det till människor som läser min blogg och finns i Stockholmsområdet.

Det handlar om försvunne Charlie Olausson. Texten nedan är kopierad från Facebookgruppen som skapats i sökandet efter Charlie och heter: CHARLIE OLAUSSON ANMÄLD FÖRSVUNNEN!!

ONSDAG DEN 9:E MARS, SÅ KOMMER FALLET TAS UPP I EFTERLYST!!

Charlie Olausson har varit försvunnen sedan natten till i fredags (4/3) efter att ha bevistat en konsert med EPMD under torsdagkvällen på Strand vid Hornstull i Stockholm. 

Charlie bar under kvällen en grå/turkos-randig mössa, en marinblå snowboard-jacka av märket Foursquare samt ett par mörka byxor. Han bar även en svart baseball-jacka. Han hade ett par svarta skor med grön logo av märket New Balance .

Charlie är 30 år gammal och har mörkblont hår i öronlängd ungefär. Han är 180cm lång och normalbyggd.

HAR DU SETT ELLER HÖRT AV CHARLIE PÅ NÅGOT SÄTT FRÅN OCH MED DEN KVÄLLEN - MEDDELA POLIS SAMT HÄR PÅ FB!! (Den som har tips om ärendet uppmanas ringa Polisens tipstelefon 114 14. Det går bra att ringa anonymt.)

Har ni sett eller vet något om Charlie hör av er!!

//Daniella

Vänner!

Vänner är det bästa som finns!!
Jag vet vilka som är mina riktiga vänner och som alltid ställer upp och finns där för mig. Jag älskar dom alla för det! Ingen nämnd och ingen glömd!..

Rosor från Otavalo :-)

Tyvärr går mitt humör ut över vissa.. förhoppningsvis kan dom ta det. Jag säger inte att det är ursäkt.. men en förklaring i varför jag beter mig som jag gör ibland. Frustrationen går överstyr så att säga.


Den här resan har vänt upp och ner på hela mitt liv. Både innan,under och nu efter att jag kommit hem. Som jag skrivit förut, jag känner mig inte hemma här på samma sätt. Sverige är inte längre helt och hållet mitt hem. Jag skulle vilja åka tillbaks imorgon bara för att få se allt en gång till. Naturen, människorna, känna samhörigheten med de som ser ut som jag.  
Det kan vara skitsvårt att förstå och jag själv förstår det inte. 
Men jag undrar vad jag gör här? 
Jag har mitt hem, mina vänner och min familj men det är ändå nått som fattas. Nått som gör mig tom och rastlös. Jag försöker ta tag i mitt liv och tänka bort allt men det är svårt när hjärtat och hjärnan inte är helt på plats.


I helgen jobbade jag första gången. Det var riktigt kul och jag har saknat alla jag jobbar med. Det är ett sjukt roligt gäng måste jag säga. Det gör mig glad att dom var glada att jag var tillbaks.. förutom en som jag mutade med godis nästa dag.. haha..  Det underlättar att jobba, då får man nått annat att tänka på. Jag hoppas att det blir mer jobb framöver för mig. Då har jag nått att göra på helgerna iaf. Snart kommer även Danne hem, hoppas också att det blir bättre. Annars.. har nån något tips på hur jag ska få det här att funka. Trots all den saknad jag har i hjärtat.
En gäst kom fram och bad om ursäkt för att hon inte skrivit några kommentarer här.. det är helt oki. De kommentarer jag fått och mail mm.. det har hjälpt mig oerhört då vi var där och då jag hade sjuk hemlängtan. Hon tyckte jag skulle skriva en bok! haha.. Hon gav mig mycket bra feedback som jag blev riktigt glad för... Tack till dig S! :-)


Fick mail från Carmen som gjorde mig riktigt glad och samtidigt ledsen. Vill inte skriva om det här.. jag kanske gör det sen. Vi kom varann kanske in så nära därborta ändå känns det som att hon är som en syster för mig eller en i min familj, den familj jag har därborta och som betyder mycket för mig. En som jag vill hjälpa så mycket jag kan. Vi tänkte lika och hade samma typ av funderingar i mycket.
Jag längtar SÅ mycket tills nästa gång jag får träffa dom alla igen!


MEN jag måste lära mig att gå vidare!! men HUR!!!
Please help me?!?


Chao!

Promenad

På mina promenader mal skallen som bara den... vilket kan på sätt och vis vara bra..


Men en sak som slog mig idag (förutom vinden i ansiktet) var att jag saknar att se ut som alla andra. Svart hår, samma typ av hudfärg, ögonfärg, ansiktsdrag och längd. Även fast många ser mig som svensk här, vilket jag är, så är jag ändå inte det. Inte till utseendet.. Och det kommer jag ALDRIG att vara.

Hunden som brukade vara på dagiset. Danne har tagit kortet.

Jag saknar det, att titta mig omkring och se att alla är som mig. Lika korta, mörkhåriga mm. Jag var ändå rätt lång där i jämförelse med här. Här som jag knappt är mer än tre äpplen hög...


Jag längtar SÅ sjukt mycket tillbaka.. till bergen, vulkanerna, allting. Har börjat kolla igenom bilderna.. det tar ett tag. Får en klump i halsen samtidigt som jag blir SÅ glad över att ha fått sett allting och att faktiskt genomfört det här och att jag har gjort det tillsammans med Danne. Det gör mig stolt! Jag rodde projektet i hamn.... något jag inte trodde på själv ibland.


Den här resan har ändrat mitt liv. Rätt ordentligt, jag är mer tacksam för det jag har här nu än vad jag hade innan. En del saker är positiva och en del negativa i hur resan ändrat mig. Mitt humör är tyvärr inte det bästa.. det blir väl då jag mer och mer landar i det här. 
Jag njuter mer av att ha varmt vatten i kranen än vad jag ens tänkte på förut, att inte behöva diska i iskallt vatten. Såna enkla saker tänker jag på ibland. 
Att veta att mitt hem inte är trasigt och att det inte regnar in om det skulle komma en skur. Att kunna sätta på mig torra kläder på morgonen istället för kalla och råa.
Och att slippa tuppen på morgonen!! haha...


Det var dagens reflektion...


Kram och hej!


Ps.. ikväll börjar jag jobba igen... Känns kul samtidigt lite läskigt. Men det kommer nog att gå bra hoppas jag.. 

Tror jag hittat ett botemedel...

Ja, jag tror det. För att få ur min frustration, längtan och allt annat som ligger och gror inom mig. 
En långpromenad!! Min hosta tycker inte om mina promenader.. den blir rossligare. Men nu är det inte den som ska vinna nu är det jag!! Har varit sjuk sen i mitten på december. Det är hög tid att jag går och blir frisk nu tycker jag. Danne hörde mig hosta igår och undrade om jag aldrig skulle bli frisk snart, jag har ju hostat så länge nu tyckte han. Och ja.. det tycker jag med. Men den har blivit mycket bättre än den var när jag kom hem. Avgaser i lungorna säger en vän att jag har.. hahaha...

Blommor i Ecuador

Igår kväll blev jag så sjukt frustrerad, visste inte vart jag skulle göra av mig själv så då gick jag ut och gick i 50 min. Halt men så skönt det kändes då jag kommit hem. Vet inte om jag just blev så mycket klokare men ja det kändes bra i alla fall och det jag behövde då. Gick och tittade på norrskenet dessutom. Det var något som dom aldrig hade sett i Ecuador. Visade lite filmklipp på hur det kunde se ut. Dom tyckte det var konstigt.  :-)
Imorse när jag vaknade kände jag en krypande jobbig känsla som började gro, rastlöshet, längtan tillbaks.. Så då gick jag helt sonika ut och gick i en timme. Och ja, det är faktiskt riktigt vackert nu när våren börjar närma sig och solen skiner.


Jag peppar mig och tänker att Det kommer att bli bra, min längtan kommer att alltid finnas kvar och min kärlek till Mitt land. Det gäller att jag ändå går vidare och inte fastnar i det här. Tar tag i mitt liv igen med allt vad det innebär. Vare sig jag vill det eller inte. Mitt liv är ju ändå här.. (hmm.. kändes trist att skriva det där...) Det är här jag har min lägenhet, min bråkiga bil, familj och vänner och snart förhoppningsvis ett jobb. Ett jobb så jag kan börja betala av lånet och samtidigt spara pengar till resan tillbaks. 2013 vill jag åka igen. 


Det är väl det bloggen får handla om... Andra resan tillbaks till Ecuador.. mitt hemland!


KRAM


Ps.. gå ut och njut av solen!

Det kommer att kännas bättre.. med tiden..

Då har man sovit första natten hemma.. vilken mjuk säng jag har!! Håller med att det är som att ligga i en hängmatta!! Den måste åtgärdas!! :-)

Old Town, nere till vänster står
transvestiterna som blev arg på mig.

Fick ett psykbryt igår och somnade väl inte förens kl halv tre inatt och vaknade 7.. Kändes lite lite bättre idag... inte så där JIPPPIIIII va glad jag!!.. inte alls.. bara jaha.. då var vi här igen då. Har stökat och fixat här. Tagit fram mina prydnader, tavlor och massa grejs, gjort mitt hem till mitt igen. Samt slängt ut en del som jag var sjukt less på kände jag. Ut med det gamla och in med det nya.


Sen vaknade Ulla.. DÅ blev jag glad!! Tog upp henne och gav henne en puss på huvudet, men hon väste bara åt mig. Klappade henne mellan ögonen istället och då njöt hon.. Åh min lilla söta Ulla. För den som inte vet vem Ulla är så är Ulla min ödla, en dabbagam. Städade åt henne så nu känner hon nog inte igen sig.. haha


Helt plötsligt öppnas dörren och in kommer Danne som slutat skolan! ÅÅÅHH så skönt det var att få se honom!! Min goa stora grabb!! Som jag har längtat så efter! Jag tror han har växt igen.. vågade inte mäta honom. Rädd för att få ett psykbryt igen när jag inser att han nästan är längre än mig nu. Ja jag vet, det är inte så svårt men ändå.. :-) Vi tog oss varsin Choco Donuts och letade saker han skulle ha med sig till sin far.

Kvinna i Yaruqui.

Nu sitter jag här i min lgh med ljusen tända, lyssnar på musik och bara är. Och jo.. det känns ok.. Det gör det. Det kommer att kännas bättre.. men det kommer att ta tid. Men jag har så sjukt bra vänner som frågar hur det är med mig och peppar mig.  Då blir det bättre. Stackars dom, först fick dom peppa mig att åka, sen att stanna kvar där och nu att stanna kvar hemma igen.. haha.. 


Har även kollat igenom lite av alla korten och jag har tagit 4045 bilder!! Det ni!! Tänkte göra en fotobok.. lätt å välja ut bilder till den då?! Näe!! 
Jag ler när jag ser bilderna och drömmer mig bort.. Bort till det land som blev mitt HEMLAND till slut. :-)


KRAM och ha en bra kväll.


Ps.. Vilken dusch jag har!! Bästa duschen av alla som jag testat de senaste tre månaderna!!! :-)

Mitt hjärta kom inte med mig tillbaks till Sverige!

Det är så det känns å tro mig det är en sjukt skum och konstig känsla.


Jag har nu fått komma hem till min egen lägenhet efter två veckor hos mamma och pappa och vänner som förbarmat sig över en hemlös och rastlös själ.. TACK SNÄLLA NI FÖR ATT NI STÄLLT UPP FÖR MIG!!!


Den lättnadskänslan jag trodde jag skulle få nu när jag kom hem har inte infunnit sig. Visst har jag varit glad över att äntligen vara hemma igen. En nära vän har varit här ikväll, vi har ätit tacos och haft jättemysigt och trevligt. När jag kom hem (jag hade skjutsat min hyresgäst till hennes nya lägenhet) hade han redan börjat fixat i ordning här lite.. såå snällt och gulligt !! :-)

Quito

Satt och bara tittade rakt fram ibland, jag försvinner känns det som. Det är så definitivt slut nu. "Äventyret", Mitt Livs Resa är slut och det gör så ont.
Mitt hjärta blev kvar där, det tog inte samma plan som mig hem. Jag trodde inte att man kunde älska ett land men tro mig det kan man.
HUR kan man känna sig så splittrad efter bara två månader borta? 
Hur kan man bli så påverkad av ett land?
Jag trodde det aldrig, kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle känna så här. 


Jag undrar också när mitt hjärta tänker ta ett plan hit till Sverige eller om det alltid kommer att vara kvar där. Eller en bit av det iaf..
Jag kan förstå att det här kan verka dramatiskt och konstigt, men ja, det är så här det blev för mig, det är så här jag känner.

Vi har lyssnat på musik som jag lyssnade mycket på innan jag for och då vi var där och den låten då jag satt på bussen och bestämde mig för att nu fick jag sluta att må dåligt och börja ta vara på tiden där istället. Det var från Tumbaco efter "farliga bron"... Det är väl det jag får bestämma mig för nu också. Att landa, ta vara på allt jag sett och varit med om. Faktiskt sätta mig ner, titta genom alla korten, se det vi filmat, läsa igenom hela bloggen, känna efter hur det var. Som någon sa, ta fram stora näsduken och sätta mig en helg och bara gå igenom allt. Smälta, det är ju först nu jag egentligen kommer hem. Hem till det som är mitt men som inte helt känns som hemma längre.


När jag for hem efter att skjutsat hem hyresgästen hade jag så många känslor i mig. Glad att få komma till min lgh igen, ledsen över att allt är över nu, rädd för att komma in i vardagslunken, rädd för att glömma bort hur andra har det. Att glömma bort mitt ursprung. Jag tror inte att jag gör det men det är en rädsla jag har.

En vacker dag kommer jag att få positiva eller negativa besked om min mor eller de två syskon jag vet att jag har. Förstår ni?? Någonstans där har jag min släkt, min familj?! 
Några jag så gärna vill träffa någon gång i mitt liv, några jag så gärna vill ha någon form av relation till.. Några som faktiskt är mitt kött och blod. Har nog inte tänkt så mkt på det här viset när det gäller familj och syskon förut. Jag har absolut inte glömt bort mina föräldrar här eller så. Tro inte det.. Men jag är ju rätt olik dom.. ;-) Tänk att få se mina drag hos en annan kvinna som är min mor!! Hur skumt skulle inte det vara?!?


Vad många funderingar jag har... men ni vet vid det här laget att jag har varit personlig i mina inlägg och kommer så att förbli. Det får ni köpa eller sluta läsa bloggen.. :-)


Ha det bra alla!
Chao