Spindlar

Jag har väl aldrig varit ett fan av spindlar.. Men inget ont som har något gott med sig.
Jag tittade upp i taket i dag och fann denna lilla spindel. I vanliga fall har jag ryst till och gått därifrån och hoppats på att nästa gång jag kom tillbaks, att den var borta.
Nu tittade jag bara och sa "Men lilla vän.. hade du inte mer att komma med än så?!"


Efter att ha varit i Amazonas och sett Tarantellor kändes denna lilla varelse väldigt ynklig!! :-)
Tyckte nästan han var lite söt.. 

I vilket fall som helst så pratade jag och Danne lite häromdagen om Ecuador. Jag är sjukt glad att han följde med och frågade honom om det var en upplevelse han velat vara utan. Och nej det var det inte. Han undrade också när jag skulle åka tillbaka. Frågade om han saknade landet något och det gör han. Men han kan inte sätta fingret på vad.. och detsamma gäller nog mig med till en viss del. Helt enorm vilken resa vi gjorde. Och vad mycket vi fick se. :-)


Nu ska jag ut och sola lite på balkongen idag.


Ha en bra och solig dag!

En liten fundering

Ni vet ju vid det här laget att jag har det.. funderingar och massa tok för mig. Men ja.. det måste man ju få ha.
Nu har jag funderat på det här med nappar!.. Jag läste nämligen en blogg och där skrev hon att hennes syster hade fått barn nu och hon måste genast börja lära bebisen att använda napp. Barnmorskorna hade sagt att vänta med det tills amningen är igång. 
Skillnaden mellan här och i Ecuador så såg varken jag eller Danne ett enda barn med napp.. Och dom barnen verkar ju må bra ändå.. :-)
Så min fundering är då.. Varför pluttar vi in denna napp i barnet innan de ens hunnit bli en timme gammal? Jag överdrev lite nu.. 
Hur kan de barnen "klara" sig utan napp men "våra" barn här i Sverige inte gör det? Tänk nu också på att jag återigen hårddrar. Men skillnaderna var så tydliga just när det gällde nappar.
Danne hade också napp, en special napp. NUK -napp hette den då.. Han tog inte vanliga nappar så hans nappar köpte jag bara på apoteket. 
Men nappar är bra men jag tycker ändå det är en lite halvtrist grej. Även fast barnen ser rätt söta ut med dom i munnen och nappen guppar och ner.. :-)
Det känns i många fall som att nappen sitter i barnet bara för att. Även då de kan prata sitter nappen där. Då hör man ju inte vad barnet säger!! 
Nu vet jag inte men förut var det mycket tal om att nappar förstörde tänderna. Jag vet inte om det stämmer. Tänk nu på att det var 16 år sen jag hade en bebis!! Jag har glömt hur det var. Det kan också vara skönt med napp minns jag, för då slapp man gnället... Men Ecuadorianska barn gnäller ju också.. Fast jag måste säga att på dagiset vi jobbade på så gnälldes det väldigt lite. Det är skillnad mellan svenska barn och de barn vi mötte där.
Och nu kritiserar jag inte våra svenska barn, jag påpekar bara det skillnader JAG har sett. (Tänkte på dig som läser bloggen och verkar ta illa vid dig vid att jag gnäller över saker och ting... )... hehe....

En annan sak som jag berättat om förut skiljde sig var barnvagnar. Där såg vi bara några få stycken. Man bar barnen på ryggen i ett tygstycke eller på armen. Eller så gick barnen för egen maskin om dom kunde det naturligtvis. Barnvagnar hade inte funkat där heller. 
Jag tror det är bra.. barnen får mycket närhet och därmed känner sig trygga. OM jag skulle få barn igen tror jag att jag skulle försöka slänga upp barnet på ryggen .. jag säger att jag TROR det.. Men det är ju rätt bekvämt med vagn också. Och särskilt när man handlat mycket! Och gratis på bussarna är det ju.


Nog för nu!

Ha en underbar och Glad Påsk!!

Våren är här..

Hoppas jag!!! Man vet aldrig.. Häromdagen fick jag ta fram vinterjackan igen efter en mindre snöattack.


Har precis fått ett mail från Carmen. Det var omvälvande nyheter må jag säga. Hon har äntligen tagit ett beslut kring allt och jag tror att det kommer att bli bra. Hon mår bättre och känner sig nöjd över sitt beslut. Jag är glad för hennes skull.. min ecuadorianska syster. Hon kommer att klara det galant tror jag!! 


Hoppas ändå att hon en dag kommer att kunna komma hit och hälsa på mig och mina underbara vänner.


Ja.. näe.. det var väl allt för denna gång.. inte så mycket att förtälja direkt!


Chao Chao

Sökandet har börjat.... igen.. :-)

Så.. nu tog jag äntligen tag i det hela.. 
Att scanna in mitt födelsebevis mm och skickade till Patrick i Ecuador. Han ska hjälpa mig och se ifall han kan få fram lite mer information om min mor.
Är honom evigt tacksam!! :-)


Jag vet att det här kommer att ta tid.. Det här är inget jag får veta i morgon hur det går eller nästa vecka.. kanske inte ens nästa månad.. Det här kommer att ta flera månader. Jag ställer iaf in mig på det. Även fast jag vet det så gör det mig nervös.. nervös för att någon dag får jag mer info om min mor eller släktingar.
Jag blir rörd och tårögd när jag tittar på mitt födelsebevis. Min mor har skrivit under den..... Min mor.. ... den enda namnteckning jag har från henne. Hennes handstil.. den är fin. Inte så lik min.. Förstår att det här kan verka en aningens märkligt för en som inte är adopterad. Men för mig betyder det mycket att jag har sett hennes handstil.


Min förhoppning är att jag ska veta mer än 2013 vad jag vet nu. Att jag då kanske får möjlighet att träffa min mor eller några syskon. Jag hoppas att jag har två bröder.. har alltid önskat mig bröder. Har fantiserat många gånger om att ha en storebror som tar hand om mig och leker med mig. Som beskyddar mig från elaka pojkar!! haha.. Hade behövt en sån genom året.. ;-)

I mitt pass står det bland annat att jag var 45 cm lång när jag föddes. Jag var ingen lång krake inte. Det är jag förvisso inte nu heller.. Inte här i Sverige men i Ecuador var jag lång. Carmen nådde mig till ögonen och många var mycket kortare än mig. Det kändes bra. Att jag faktiskt såg över huvudena på människor där. Hade varit bra vid konserter. Här ser jag oftast bara ryggtavlor när jag är på konsert. Alltså kravlar jag mig oftast upp i fönster eller så för att kunna se något. Som en apa! hahaha..


Ha en bra dag i vår solen som jag hoppas ska titta fram.


Chao!


Ps.. Jo.. jag är lyckligare.. men jag får mina dippar av saknad av mitt hemland. Men då tittar jag bara på min skuldra och där har jag mitt land! :-) Jag är så glad att jag gjorde tatueringen även fast det gjorde ruggigt ont. TACK TINA för att du fick mig att göra den.. :-)

Musik, vänner och kollegor

Innan jag åkte kunde jag sitta en hel kväll utan att lyssna på någonting.. bara njuta av tystheten. Nu när jag har kommit hem är musiken igång hela dagarna här.. Musiken har blivit mer betydelsefull för mig nu när jag kommit hem. Undra varför egentligen?!


En del av låtarna jag lyssnar på förknippar jag otroligt mycket med Ecuador. Särskilt vissa episoder i en del låtar. Då vi åkte på nått särskilt ställe. Särskilt en låt som jag tänker på, det var mellan Cumbaya och Quito. Vi åkte upp över bergen och på ett ställe är det en utsiktsplats där man ser över hela dalen.. precis då vi åkte där blir det ett pampigt stycke i låten, 1.23 min in i låten, varje gång jag hör just den delen är jag tillbaks i Ecuador och ler för mig själv. Vilka minnen jag har fått med den här resan!!! Helt otroligt!! minnen som för alltid kommer att finnas i mitt hjärta! :-)









Jag har också en dröm då jag kommer tillbaks. Att bege mig upp på en del vulkaner som finns där. Antisana, Illinizas och naturligtvis längst upp på Cotopaxi. En kompis som jag pratat om de här vulkanerna med, han vill också upp på dom. Iaf Cotopaxi, följer han med kanske jag också försöker bege mig upp på dom här vulkanerna. Vad vet man.. Hur fränt vore inte det!?!
Sen såg jag att vi faktiskt varit en bit på väg upp på Pichincha.. haha.. Vilken kolla jag har!! Men när vi åkte med El Teleférico åkte vi upp till en del av den vulkanen. Efter regnskuren som var såg vi vulkanen. Jag trodde det var ett "vanligt" berg men näe.. jag hade fel! Så vi kan väl säga att vi har varit upp på två vulkaner! :-)

Jag börjar bli mer glad och lycklig över att vara tillbaks.. det har tagit och det tar sin tid. Men det är nog mina vänners förtjänst fast dom inte riktigt vet om det. Deras humor och deras förståelse och tålamod med att jag har annat sett att se på saker och ting numera. Och framförallt deras acceptans!! Om ni bara visste hur mycket jag uppskattar och tycker om er ALLA!! Ingen nämnd och ingen glömd!
Och till gänget jag jobbar med på krogen.. Så sjukt roligt gäng där alla har lika dålig humor och skämten haglar friskt. Skulle man vara på lite dåligt humör när man kommer kan man inte vara det länge för nån säger alltid nått som gör en på bra humör! :-)


TACK TILL ER ALLA!!

Kom av mig lite!

Jag hade ju tidigare tänkt blogga om nått helt annat men kände att jag var tvungen att bemöta den kommentar jag fick. 


Jo.. det jag hade tänkt att blogga om var ett mail jag fick häromnatten av Carmen. Vi mailar lite titt som tätt och jag fick ett mail som gjorde mig väldigt glad, rörd, vemodig men lycklig också.
Hon läser en bok som handlar om adoption, en mor inser att hon inte kommer att kunna ta hand om sin son och väljer då att adoptera bort sonen.
I boken står det så här: " I LOVE YOU A LOT, FOR THAT REASON I AM GOING TO DO ANYTHING FOR YOU, I AM GOING TO GIVE YOU IN ADOPTION BECAUSE I KNOW THAT IS THE BEST FOR YOU!!!!"
Carmen skrev att hon började gråta och att hon tänkte på mig. Hon säger att hon är övertygad om att min mor ville det allra bästa för mig och det var därför hon gav bort mig för adoption. Och att hon älskar mig över allt annat. Carmen sa då vi pratade att hon inte kunde tänka sig att en mor inte vill veta av sitt barn. Det var väl där rädslan hos mig finns och fanns. Att min mor inte vill veta av mig då vi hittar henne. Men jag tror att Carmen har rätt. Även om min mor inte vill träffa mig så tror jag att hon ändå älskar mig och önskade mig ett bättre liv. 
Och det gör mig lycklig.. lycklig för att hon var så osjälvisk, modig och stark att hon lät mig få en andra chans. För det är det jag har fått.. En chans till ett bättre liv i ett annat land.

Jag undrar hur mina syskon har det och vilket liv dom fick.. och hur dom lever nu. Om dom har familj och om jag har syskonbarn.. Gosse!! så coolt.. att jag kanske har biologiska syskonbarn!! Jag har två vackra tjejer här i Sverige naturligtvis som jag inte glömmer bort i första taget. 
Usch.. det var en händelse här i Östersund när jag var i Ecuador som gjorde mig sjukt orolig för en av dom. Gick och mådde dåligt en hel dag innan hon lyckligt och väl loggade in på FB. Hade det hänt henne något av det som stod i tidningarna hade hon fått komma över bums!! 

Måste även få tillägga att bloggen har kanske uppfattas negativ sen jag kom hem.. mer än vanligt. haha. Men det har varit svårt för mig. Jobbigt, att inte vara som "alla andra" eller rättare sagt.. se ut som alla andra. Att inte se på Sverige som jag såg på landet innan jag for. Att förstå att mina värderingar och uppfattning har ändrats. Att inte längre känna att Sverige är mitt hemland på samma sätt som förut. Den som inte tror att det visar sig på nått sätt är tokig. :-) På mitt sätt visade det sig genom att jag blev och är kritisk till en hel del saker här i Sverige. 

Dagiset i Yaruqui

Har faktiskt frågat de närmsta i omgivning om hur jag är. Om jag är kritisk och fördömande mot dom. Dom skulle säga åt mig ifall det gick överstyr så att säga. Att nu fick jag ge mig eller som en vän säger. " Nu får du kamma till dig!!" haha. Däremot mot de som inte känner mig kan jag nog uppfattas som vass och "kantig".. Men lär man känna mig så visar det sig att jag inte är så.. förhoppningsvis.. haha..

Huvudsaken är ändå att man i slutänden respekterar att alla har olika åsikter om saker och ting.. :-)


Det glädjer mig att jag har lyckats med en sak med den här bloggen.. En kompis säger att hon uppskattar att kunna tvätta sitt barn i rent och varmt vatten på kvällarna. Något hon inte har tänkt på innan jag skrev om "vattenproblemen" som är i Ecuador. Det gjorde mig glad! Jag har för EN människa ändrat och fått henne att uppskatta det liv som vi har här. Det gör att jag uppnått ett mål med den här bloggen!! 


Det var allt för denna gång.. !


Ps.. Tack för de förslag jag fått via mail hur jag ska på något sätt muntra upp Carmen. 

Vad ska jag göra??

Jag har fått mail från Carmen igen.. Hon mår inte alls bra!
Vad kan jag göra för att hjälpa henne? Har ni några förslag??
Jag mailar tillbaka och försöker stötta och ge henne råd men hon sliter med sina tre ungar och karl som är i Spanien. Den som har två tonåringar och en fyraåring vet hur det kan vara. Jag har bara en och som är väldigt lugn. Visst får jag utbrott på honom också när han har satt hjärnan i viloläge. Men jag har det ändå väldigt lättsamt och vi har bara bråkat en gång sen vi kom hem. Och det var igår kväll när hans hjärna som sagt var i viloläge... :-)

Bild från den Babyshower vi var på. Grandma till vänster i rosa blus.
Pame nästan rakt fram i grön tröja, brevid henne Carmens mans syster.

Jag ska bege mig ner på stan idag och se ifall jag kan köpa något fint och skicka till henne. Hon känns som en syster för mig.. min ecuadorianska syster.. :-) Och jag vill verkligen inte att hon ska må dåligt. Hon mådde inte bra då vi var där, det märktes. Hur dåligt anade jag aldrig.. 
Jag hade velat köpa henne en flygbiljett hit så hon kom ifrån allting ett tag. Men jag har verkligen inte råd. Har knappt så jag kan försörja mig själv och Danne nu så det är omöjligt.


Men usch.. vad ska jag göra??
Please .. ge mig nått råd eller förslag som gör att jag kan på något litet sätt muntra upp henne.


Chao...

Som svar på en kommentar jag har fått

Ja.. jag kanske må gnälla!! 
Men låt mig göra det  då och stör sig någon på det jag skriver i min blogg här LÄS den inte då!!!
Om nu ni tycker att jag gnäller mycket före, under och efter resan... 


Jag blir riktigt irriterad.. För det första.. kritisera mig gärna.. det kan jag ta.. men för det andra NÄR ni gör det.. VÅGA stå för det och skriv dit erat namn och var INTE anonym!!!


Jag har aldrig försökte ge sken av att jag mår bra i allt det här.. Aldrig försökt föreställa att jag är nån som jag inte är!!
Det här har varit en otroligt omvälvande resa för mig. Mer än jag trodde och jag har upptäckt saker hos mig själv som jag inte trodde att jag skulle upptäcka eller känna. 


Om ni tycker att jag gnäller på hur ni andra lever och tänker så ja.. det är SÅ JAG upplever att det är här i Sverige, med det jag har varit med om och sett. Det är så JAG känner efter resan. Skulle jag ha gett sken av något annat???
Men jag kan förvisso hålla med om att bloggen ibland har varit negativ i de saker jag stör mig på när jag kommit tillbaks igen. Men min upplevelse har varit så och ÄR så fortfarande ibland.


Men jag vet inte om DU kanske har missat allt positivt jag har känt med resan. 
Hur otroligt tacksam jag är över att få sett allt jag har sett. 
Hur glad jag är att jag ändå kommit hit till Sverige och fått den chansen.
Hur glad jag är att jag fortfarande har kontakt med Carmen, Pedro, Patrick, Nicklas, Sara, Tina mfl sen jag kom tillbaks till Sverige. (Fick ett mail från Carmen inatt som gjorde att jag satt och grät för hon skrev så fint.. LYCKOTÅRAR bör tilläggas!!)
Hur jag uppskattar det jag har här och hur sjukt glad jag är att ha mina vänner omkring mig.
Hur mycket jag uppskattar och är glad att jag fick så bra föräldrar som jag fick.
Hur mycket jag började ÄLSKA MITT hemland!!


För det är det jag gör!! Mitt hjärta, iaf en del av det, är fortfarande kvar där och kommer så alltid att vara för det är där jag har min biologiska familj.


Men NEJ jag har inte alls mått bra i det här av den enkla anledningen att den här resan är något jag drömt om sen jag var 8 år gammal. 
Som en vän just sa.. Det har inte varit en dans på rosor att göra en sån här resa!! Jag hade varit en idiot om jag trott det. Jag har varit sjukt nervös att det ska hända Danne nått framför allt. 
Jag mår bra!! Eller så bra jag kan må efter allt jag/vi varit med om. Och längtan tillbaka påverkar mig i min vardag, i mitt sätt att se på mig själv och mitt liv här. 


Men som sagt.. tror nog inte den som tycker att jag gnäller ska fortsätta läsa den här bloggen!!
Och jag är latino.. ibland svällar känslorna över och då kan det uppfattas negativt.. Men skit i vad jag tycker och anser!! Gör som ni själva vill och se på vilka tvprogram ni vill.. Jag väljer att se på det jag vill!!


Nu ska jag gå en promenad och glädjas åt att det faktiskt börjar bli vår och att det börjat växa nått grönt i min rabatt. Har ingen aning om vad det är men det visar sig nog snart. :-)


Ha en bra kväll!!


Ps.. sen tror jag faktiskt inte att dom som pratar och umgås med mig ofta tycker att jag är direkt negativ av mig.. Gör dom det säger dom det till mig .. TRO MIG!! Sånt kommer jag inte undan med.. haha.. Och det är jag glad för!! :-)