Hoppsan..

Hamnade visst i shoppar tagen idag.. :-)

Jag och Jenny for ner till Dollarstore i Svenstavik, världens mest onödiga affär enligt vissa.. hehe....

Men som ni ser hittade jag en del och även på Barnens Hus. Det är ju roligt att köpa barnsaker fast svårt. Särskilt då jag inte vet någon ålder eller så på barnen vi ska jobba med. Har köpt pussel, målarkritor, målarfärg, Memoryspel, någon liten barnbok mm. Nu gäller det bara att få med allt i värsta fall skickar jag över en del då vi kommit hem. Om det kommer att väga för mycket.

Har fortfarande inget hört om boende eller arbete. Tycker ni att det är förvånande?? DÅ kan ni ju bara tänka er vad jag tycker. Imorgon är det inte direkt många dagar kvar tills vi far så det vore ju lite halvintressant att veta ifall vi har någonstans att bo.. Annars finns det ju hotell mm så den biten ordnar sig säkert. Men ska ringa imorgon och känns inte som att jag har så mycket tålamod kvar! Det här ger inte så bra reklam till Volontärresor om man så säger....

Har även hunnit ta en fika med min kära vän Anna. Så att vi iaf ses en gång innan jag far. Det var så trevligt och jag var faktiskt lite ledsen då vi skiljdes.. Men vi ses ju snart igen.. :-)

Och nu ikväll har jag, Viktoria och Markus varit och ätit på Sir Winston eller vad det heter. SÅÅ gott och SÅ mätt jag blev och naturligtvis med ett roligt sällskap!! Tack Ni båda för en jättetrevlig kväll!

Men sen hörrni.. Något som verkligen ska in på Pluskontot i det här äventyret!! Jag har fått lägenheten uthyrd!!! TJOOOOHOOOO!!!!!! Har haft annonser uppsatt på affären och tänkte häromdagen att jag måste ta ner den eftersom ingen hört av sig. Men då ringde det en tjej som kom och tittade på lgh igår. Idag har jag pratat med Östersundsbostäder som beviljade det hela. Han jag pratade med var jättetrevlig och önskade mig en trevlig resa och att vi skulle vara rädda om oss så vi kom hem när vi skulle. :-) 

Så from lördag flyttar hon in här och har lägenheten till första mars. När vi kommer hem bor vi hos mamma och pappa eller hos vänner. Inse Ni hur bra det här är?? Någon tar hand om lägenheten, det finns två stora hundar här hela dagen så ingen smart idé att försöka bryta sig in här!! Plus att jag har en till vän som är väktare som kollar till lägenheten. :-)

Det är SÅ BRA så det är knappt sant, kontrakt och allt skrivet och hon verkar vara bra, väktare, taxichaffis mm.. Känns sjukt skönt!

Som sagt något in på pluskontot, inte så många plus där just nu men varje litet plus är guld värt!

Imorgon blir det till att städa, tvätta kläder och börja packa så smått.. för snart bär det av!!

Kram på er!

.

Silence.....

Har inget hört än från Volontärresor.. förvånande ?! not!!
Hon jag pratade med på VR sa att det skulle ordna sig med plats. Det fanns många dagbarnhem och att dom inte varit tvingade att avbryta någon planerad resa dit så jag skulle inte oroa mig. Det här kan förvisso vara bra för mitt kontrollbehov.. Ja alltid ska man lära sig något nytt!
Har också kollat på hur mkt vi skulle förlora om vi ställde in allt. Just nu får jag tillbaks 50% av det vi betalat, avbokar jag 24 timmar innan vi ska fara får jag inte tillbaks någonting. Alltså.. Med andra ord är det bara att resa och se glad ut.


Som jag sa till en kär vän, jag ska ju tillbaks till mitt hemland för att jag vill få en känsla om hur mitt liv skulle ha varit där. Kanske blir så att vi inte har tak över huvudet så vi får bo på gatan!! Näe .. så får vi verkligen inte hoppas att det blir. 

Quito

Här till höger är en bild från Quito, som ni ser är det inte direkt stampade jordgolv och åsnor som färdmedel. Inte i huvudstaden. På landet kan jag tänka mig att det är annorlunda.


Danne har också fått en egen sidan här på bloggen. Där skriver han när och om han själv får lust eller lägger ut en del av sitt skolarbete... Eller om jag tvingar honom.. :-)


Ja, imorgon är det en annan dag och då kanske vi får lite info om vart vi ska vara. (Just nu har jag en liten svenskalärare här som talar om för mig hur jag ska skriva annars blir det grammatikfel!! hahaha)


Nu kommer snart en tjej som ska kolla på lägenheten. HOPPAS att någonting går i lås!!


Ha det bra..


Ps.. och förlåt för min lilla deppstund i förmiddags!! :-/

NÄ nu skiter jag i det här snart!!

Jag är så otroligt less på det här så just nu funderar jag på att ställa in hela den här skiten!!

INGET känns roligt alls och blääää... !!

Mailade till Stefan på Volontärresor får ett autosvar tillbaks.. HAN HAR SEMESTER!!! tills på måndag!!!! 

Och INGET sa han om det i torsdags då han var SÅÅÅ fantastiskt upptagen.. med att sätta upp lampor som hans kära kollega upplyste mig om!!

Inget heller i fredags när jag fick mail från honom att Klever ska maila direkt till mig. Jag har inte fått nått mail och jag hoppas inte att det har fastnat i Skräppostfiltret.

Nu undrar jag om det är meningen att vi ska fara överhuvudtaget?!? Det har varit tjorv från första början. Är det något som har gått vägen i det här??? Inte mycket.. Pengar har jag sökt men INTE hört något från nån. 

Jag vill inte åka!!!!

Godnatt!!


Ps.. Nu ringde jag och skällde på dom!! Man ska inte göra latinos arga.. 
Nu ska nån ta tag i det här och se om hon kan få fram information. Som vi skulle fått förra veckan!!
.

Perspektiv

Jag måste bara få skriva ett litet inlägg nu som gäller vattnet i Östersund.


Tydligen så befaras det att en liten elak parasit bor i vårat vatten som gör att vi här i Östersunds Kommun med omnejd kan bli klen i magen. En del klarar sig en del inte. Tyvärr kan många bli sjuka i flera dagar med allehanda mindre trevliga symptom. 
Jag känner några som blivit rejält drabbade och som jag fick leka lite hemsamarit åt. Jag förstår att det är frustrerande och illa att vara hemma och förlora pengar pga att man inte kan jobba.


Har suttit och läst kommentarer på ÖPs hemsida nu. Folk vill ha pengar för att vattnet inte har rätt kvalitét, pengar för förlorad arbetsinkomst, det här är en skitstad, Här kan man ju inte bo, Informationen har varit dålig! mm mm..


MEN SNÄLLA MÄNNISKOR GE ER!!! 

Jag blir faktiskt riktigt arg och irriterad!.. Vi bor i ett I-land, vi är ett av få länder där man kan dricka vatten direkt ur kranen, vi slösar bort kubikmeter vatten till ingenting, menar då rent dricksvatten som finns i toaletterna, duschen mm.
Informationen gick ut fort om att vattnet ska kokas både genom tidningar, texttv, tv, internet, radio och genom vänners sms.


Det är JUST såna här saker som faktiskt gör att jag vill åka iväg till ett annat land. Ett U-land så att jag och Danne får perspektiv på tillvaron, får se andras liv och inse att vi har det HUR bra som helst här i Sverige. Att vi inte har så mycket att klaga över!
I många U-länder är vattnet brunt!! Vatten som man både badar, tvättar kläder, diskar och dricker ifrån. 
Jag blir så less på oss Svenskar, det ska klagas till höger och vänster på ditt och datt bara för klagandets skull. Vi är så bekväma av oss så det är äckligt, vi har så svårt att sätta oss in i andra människors liv och vardag. Vad har vi att klaga över egentligen??


Jag har ingen aning om hur det ser ut i Ecuador, men det får jag snart veta. Och jag hoppas att jag då får ett nytt perspektiv på livet och kan förmedla det till Er som läser den här bloggen. Att nån som läser den här bloggen kanske inser hur bra vi faktiskt har det här.


Nä... lite skit rensar magen så att säga!


ha en bra dag!


Ps.. Jag fick faktiskt precis tillbaks lusten till att fara iväg nu! :-) Inget ont som har något gott med sig.. haha


Ps igen.. Jag själv kokar inte vattnet, jag är för lat , sen vill jag testa om jag blir sjuk eller inte. Kanske dumt innan resan men jag är så.. jag måste testa.. haha...

Vet int´nå´

Nopp.. här har vi inget nytt att komma med. Fick mail idag om att inget besked har kommit från Klever, han i Ecuador som fixar för mig och Danne. 
Med andra ord har vi ingen färdig volontärsplats, vi vet inte vart vi ska bo, inget om familjen. Jag har inte köpt några presenter till min värdfamilj, vet inte vad jag ska köpa, lägenheten blir förmodligen inte uthyrd...inget är klart. Vi far från Sverige nästa söndag. Ja nä men.. så kan det ju vara så klart.. 
Träffade min kära vän José idag. Eller rättare sagt tvingade ut honom från sin lilla stuga på landet. Anledningen var att jag var frustrerad och på dåligt humör. Jag spottade och fräste mest. Tur han är en härdad man som kan ta det. 
Jag känner mig trött, tom, orkeslös.. Känns inte alls kul att fara, spänningen och resfebern jag hade för några veckor sen finns inte kvar på samma sätt. Känner mest som att "Jaha.. ja då far jag då. Sätter mig i planet och sen får det gå hur det vill. Någonstans hamnar vi ju alltid och det blir som det blir. Vem bryr sig??"


Jag hoppas att det kommer att kännas annorlunda då vi har färdig plats att jobba på och vart vi ska bo. Då blir det mer verkligt igen. Nu känns allt så diffust.. så flummigt.


Nu ska jag göra mig iordning för att jobba.. jorå.. Istället för att åka till Bryssel åkte man på att jobba. Ett extranummer som en vän sa.. haha.. 


Jaja.. det blir nog säkert bra det här.. eller nått.. 
Ha det gott folk


.

Går det framåt tro!?

Har pratat med Volontärresor nu igen, lite dåliga har dom varit på infon sista dagarna så just nu känner jag mig lite less på dom om sanningen ska fram. Jag saknar våran första handläggare där, Lindsay, hon var bra!
Men ja iaf... Det som är nytt nu är att på barnhem får man inte vara om man inte stannar minst än 6 månader. För barnens skull, att det inte är någon som kommer och som sen fort försvinner. Det kan jag mycket väl förstå. 
Så vi kommer att få vara på någon form av dagis, barnen blir lämnade och hämtade av föräldrar eller släktingar. Det känns bättre.
Han sa att förmodligen har han mer besked imorgon. Deras sammarbetspartner hade börjat jobba för ett nytt ställe för oss. Det var ju bra...


Ja, det kändes ju klart bättre. Samtidigt är jag lite less också över allt strul. Det förtar en del av glädjen om man så säger.
Hade velat åka till Bryssel men känner mig trött i huvet så det kommer inte att vara nån mening att åka. Jag tänker bara på det vi ska göra då vi är lediga istället. Inte på alla ställen vi ska besöka. Känner jag så redan nu är det ingen större mening att jag far. Sen skulle jag nog känna mig stressad över att verkligen ta mig hem i tid. Att inte bli fast i nått tåg i urskogen mitt i Sverige. 


Har försökt få tag på information om hur mkt bagage vi får ha med oss. USA är ett krånglig och fånigt land i många avseenden. Man måste vara godkänd och betala en avgift för att ens landa där, ESTA, du får inte ha för stora bagage med dig, alltså på det du checkar in. Nu är det ju så på alla bolagen men USA är speciellt om man så säger. Men vi får ha med oss två väskor var som jag har förstått. MEN på hemvägen då vi stannar där i några dagar då får vi betala extra för andra väskan eftersom vi inte ska åka vidare på en gång. Och då är den avgiften 50 USD. Jaa jag får väl bara betala och se glad ut.. :-/


Suck... låt mig få sova nu och sen vakna upp då vi är framme! Tack!!

Dagsläget

Så här är det nu...
Jag har pratat med Volontärresor, våran kontaktperson där var inne på samma linje som oss. Han förstog oss helt och fullt med våra tankar och om hur vi kände det. Han hade även tänkt lite lika själv då han såg projektet. Han hade även skickat ett mail till deras sammarbetspartner i Ecuador om detta. Frågade hur stor chansen var att vi kunde få byta till ett projekt som vi hade tänkt oss från början. Det finns rätt gott om barnhem så det borde inte vara några problem. 
Eftersom Ecuador ligger 6 timmar efter oss får jag inte svar förens imorgon... förhoppningsvis.
Danne har frågat hela fm om jag fått nått mail än från dom.. hade jag ju inte tyvärr. Han har ju ställt in sig nu på att åka så det här blev ju konstigt för både honom och mig. Att det inte alls blev som vi tänkt oss.
Har även fått lite feedback från andra och pratat med några i klassen om det här. 
Jag har fått ungefär samma reaktioner.. att det här var ju kanske lite magstarkt att skicka en 15-åring på.. 
Antingen får vi ju ställa om men ja.. vi får helt enkelt se hur det blir. Det kändes iaf bättre sen jag pratat med Volontärresor. Det går nog att lösa innan vi far.


En sån dag.... Det som inte dödar härdar och vem sa att det här skulle bli lätt.... :-)


.

Inte alls som vi tänkt oss.. vad händer nu??

Idag fick jag besked om vilket projekt vi ska jobba med.. Och det vände upp och ner på hela min dag. Fick ont i bröstkorgen och ont i magen... Det här är inte alls vad vi hade tänkt oss. Vad som händer nu.. Jaa.. jag har ingen aning. Går det inte att ändra vet jag inte ens om vi far... Eller om vi skjuter upp allt i ett par veckor.


Bäst att förvarna om att det här kan verka diskriminerande mm.. Men det är så här vi känner och jag har pratat med Danne om det här också och han har fått säga precis hur han känner kring allt.
Vi har som sagt fått besked om att vi ska få arbeta på ett projekt som Ecuadors Socialminister driver. Det är ett daghem för föräldralösa barn, tonåringar och vuxna. Alla på det här hemmet har någon form av handikapp, downs syndrom, blinda, döva mm. Vissa har flera handikapp. Jag har tidigare jobbat med barn och ungdomar med någon form av handikapp och jag vet att det tog mycket av min energi och var rätt jobbigt och tålamodskrävande. Nu ska vi till ett helt annat land, ett land som kommer att ta mycket av min energi redan från första början. Vi kommer inte att förstå språket, kulturen, samhället mm.. Och det kommer att krävas rätt mycket av oss. 
Jag har som sagt pratat med Danne om det. Försökt att inte lägga in vad jag själv känner. Han första kommentar var .. "MEN åååh nej!!" Han sa att han har ju ställt in sig på att jobba med mindre och lite större barn för att lära ut engelska. Det är det vi även har sagt till den organisation vi reser med. Och även skrivit i våra "önskemål" att vi vill. 
För att jobba med dessa barn och deras handikapp krävs utbildning anser jag, något inte Danne har. Han själv blev inte alls glad, sa till honom att det kan ju bli bra ändå. Men han blev skeptiskt till allt. Frågade honom vad han ville vi skulle göra. Försöka ändra så att det blev som vi tänkt oss eller inte åka alls sa han. Jag har mailat organisationen om vad vi har pratat om så vi får se hur det blir imorgon. Danne sa också att vi kanske kan åka ett par veckor senare om det behövs.
Jag vet att det här kan uppfattas väldigt negativt av en del, vi vill se och förmedla alla människors olikheter och skillnader. Jag vet! Samtidigt är det här mitt och Dannes livs resa. En resa som skulle skräddarsys efter våra önskemål. 
Jag fick höra idag att jag ansetts som rätt egoistiskt i det här. Kan så vara, samtidigt så har jag skildrat mina tankar och känslor kring detta. Det är förvisso Dannes ursprung också, men varit mer känslosamt för mig eftersom det är där jag är född. Jag har verkligen försökt prata med Danne om vad han vill och hur han tänkt sig det hela och nu när det ändrats så kommer han i stort sätt få styra utgången i det här. 


Det här innebär förmodligen en del mailande och telefonkontakt med Volontärresor under morgondagen. Vi har ju inte många dagar på oss att försöka ändra allt. Samtidigt får jag dåligt samvete och känner mig som en sjukt dålig människa.. dom har stökat för att göra det så bra som möjligt för oss och sen är vi inte nöjda. Och dessa barn/ungdomar dom har stort behov av hjälp dom också. Men spontant känner jag inte att jag är redo för detta och inte Danne heller vilket han själv också säger. Far vi någon mer gång, då vi känner till landet, samhället mm. Då skulle jag kunna tänka mig att jobba med dessa barn. Men inte den här första vändan.
Jag har ringt och pratat med några om det här för att höra om jag tänker helt fel och är egoistiskt. Men skulle gärna vilja ha lite mer feedback ... det kan nog bli bra, men vi får ställa om oss på något annat istället.. något jag inte alls tänkt mig.


Som det känns just nu blir det ingen Brysselresa för min del. Jag orkar inte ... Samtidigt hade det varit skoj också. Men frågan är om jag skulle kunna slappna av på en sån resa. Jag är tveksam. Vi får se.. innan torsdagkväll måste jag bestämt mig iaf.


Som sagt, ge gärna feedback och tveka inte i att ifrågasätta mig. Det behöver jag och det kan jag ta. Annars skulle jag inte fråga efter det... maila om ni inte vill skriva här på bloggen...
daniella.mattiasson@gmail.com


Over and out!


.

"Hur känns det?"

Den frågan får jag rätt ofta nu. Eftersom det inte är många dagar kvar tills jag far.


Ja.. vad ska jag säga. Jag känner ett lugn inombords, ett konstigt lugn... samtidigt en sorglig oro... Vet inte hur jag riktigt ska beskriva det. Jag oroar mig inte för praktiska saker längre.. Händer saker så gör det det och då får jag ta tag i det då. Har lite kontakter i Ecuador så jag är ju inte helt strandsatt om något skulle hända.
Men alltså... Förstår ni att jag ska "hem"?? Jag gör det nog fortfarande inte. Allting känns så overkligt. Så konstigt.. Som jag sa på tjejträffen i lördags. Jag har aldrig fått det så konkret som nu att jag är adopterad, att jag är född i ett annat land. Jag har aldrig tänkt på det så.. Sen skällde jag lite på dom att dom aldrig sagt åt mig att jag ser annorlunda ut!! haha... Det här kan verka skitkonstigt för en del. "Vet hon inte att hon är mörkt???" KLART som korvspad att jag vet det! Men jag har väl aldrig reflekterat så noga över mitt ursprung.
De som är adopterad kanske förstår lite hur jag tänker och känner i det här. Andra kanske tycker att men Big Deal.. men för mig är det det!! För mig är det något jag pratat om sen jag gick i tvåan typ då mitt minne anlände i form av min barndomsvän Cissi... :-) Detta är något jag alltid pratat om, men ALDRIG något jag tänkt närmare på att utföra. Förens nu.. NU är det verkligt. NU är jag på väg och Danne med.


Det här lugnet jag känner.. Kan vara så att jag redan har bestämt mig att åka för ca ett halvår sen. Hade jag inte bestämt mig då hade jag nog inte åkt. Men för er som hängt med bloggen så har det varit en känslomässig berg och dalbana. Hade jag vetat hur jobbigt allt skulle vara hade jag nog inte gjort allt detta. Cissi är övertygad om att det hade jag visst gjort. Hon kan ha rätt.. :-)


Det är fortfarande många som kommer fram och frågar om det är jag som ska åka till Ecuador och som har läst artikeln. Dom önskar mig lycka till och allt. Det känns hur kul som helst och jag uppskattar det enormt. Att vilt främmande människor önskar lilla mig lycka till. :-) 
Många säger att dom är avis, att va kul, spännande mm..  och Jaa det kommer det att bli.. men jag förstår ändå inte riktigt.. Varför är man avis? Varför tycker man att det ska bli kul eller spännande?
Jag kanske är dum men näe, jag fattar inte inte helt... eller jo.. den spännande delen fattar jag.. Jag förverkligar förvisso en dröm jag haft sen barn. Men det är inte det jag tänker på... För mig innebär resan så mkt mer än bara att åka iväg och jobba i ett par månader. För mig är det så många känslor inblandade, känslor som jag kanske inte ens visste fanns undanstoppade. Så många frågor om mig själv, vem jag är mm...

Mitt första mål är att försöka ta reda på vilken by jag är född i, åka dit, bara sätta mig någonstans, känna in atmosfären, veta att här någonstans fanns eller finns min mor. Här skulle jag ha levt.. ! Jag tror jag skulle åka dit själv.. iaf första gången. Andra gången ta med mig Danne.
OM jag hittar något om min mor, alla känslor kring det.. jag är nog mest rädd att bli avisad. Att hon, min mor inte vill veta av mig. Jag kan inget göra åt det. Eller om hon alltid har väntat på mig, alltid hoppats på att jag en dag ska stå utanför hennes dörr. 
Inse att OM jag verkligen hittar något, att stå utanför hennes dörr och vänta på att hon öppnar!. Min mor!. Jag tror jag skulle kräkas av ren nervositet, eller skicka fram Danne istället.. :-) Tänk om hon stänger igen dörren mitt framför ansiktet på mig.. 
Jag gråter lika mycket varje gång jag tänker på min mor.... 


Och Danne då, han säger inte så mkt. Han kommer sakna djuren säger han och det förstår jag. Det är hans allt. Jag kommer också att sakna dom. Han kommer även sakna sin pappa, tror inte heller Danne förstår riktigt att vi är på väg.
Och jag har så SJUKT dåligt samvete för honom. Jag har varit hemma så otroligt lite de sista månaderna. Han kommer hem vid halv fyra och halv fem har jag åkt till jobbet. Kommer hem, en timme senare går han och lägger sig. Det är han som tar hand om matlagningen, har inte ens en aning om vad som saknas i kylskåpet längre. Han har stenkoll, har inte orkat hjälpa honom med läxorna som jag borde. Har inte orkat prata med honom om vad som händer i hans liv som jag borde. Har ingen koll alls!! En mamma SKA inte ha så lite koll som jag har haft nu sista tiden!! Tack och lov är han en lugn grabb som står med båda fötterna på jorden, han är trygg. Och jag hoppas att vi kommer varann nära igen under resan. Nära står vi varann.. men närmre. Åh min lille pojke som är en stor grabb och som jag älskar över allt annat!! Hur kommer han att uppleva allting?! 


Ja kära nån... vad ska det bli av allt detta?? ... JO... det SKA bli bra!! Det ska bli vårat livs största upplevelse. Det ska det bli.......


Nu.. sova ... godnatt... :-)

Känner mig så glad idag!

Japp, det gör jag.. och igår kväll/natt med... Min lördag var helt perfekt!


Sov rätt länge.. ovanligt men ack så skönt! For sen till Cissi för vi skulle ha tjejlunch där. Satt och kollade på medans hon stekte senapsfrön som for åt alla håll och kanter. Det var roligt! Hon är lite våldsam Cissi när hon lagar mat. haha... Sen kom Gertrud, Helen, Carina och Maria. De tjejerna är dom jag umgicks med under högstadiet. Vi försöker träffas några ggr per år och den här gången lyckades faktiskt alla komma. Så sjukt roligt och jag garvar alltid lika mycket då vi träffas!! :-) TACK till ER tjejer för en härlig lunchträff!!


Efter det for jag direkt till Viktoria för att äta ännu mera mat och fira hennes födelsedag. Och det var hur kul som helst det med eftersom det kom andra fd jobbarkompisar som jag inte sett på ett tag. SÅ kul det med!! TACK Victoria för all mat ! :-)


Sen när jag kom hem kollade jag mailen och då har pappa skickat ett Grattis till Dagens ros. Fattade ingenting så jag fick ju surfa in på ÖP och se vad det var frågan om. Då har Jenny & Nicklas & Oliver skickat in en Dagens Ros åt mig. Så här stog det: 

Ett stort fång rosor till den underbara Daniella Mattiasson som ryckte ut när vi låg sjuka och behövde hjälp! Du är bäst!

Jenny, Nicklas och Oliver

MEN hur gulligt var inte det då!?! Jag blev SÅ glad och fick nästan en tår i ögat innan jag somnade med ett leende på läpparna. :-)

ÅH vad jag kommer att sakna er ALLA ... MEN jag kommer ju hem och det finns jag mail och alla möjliga sätt att hålla kontakten under tiden jag är borta.

KRAAAM TILL ER ALLA MINA UNDERBARA VÄNNER!!!

.

Underbart!!

Jag har sovit hela natten.. !! Så skönt! Känner mig riktigt utvilad faktiskt. Tror jag ska fortsätta med det för det är en rätt skön känsla.. :-)


Såg häromdagen att jag inte får pengar från en fond jag har sökt. Det kändes surt men jag räknade inte med att få en slant. Det är en fond som många söker pengar ifrån och där konkurrensen är hög. Ja som sagt, trist men inget jag kan göra något åt nu. De andra fonderna jag har sökt ifrån har jag inget hört ifrån. Alltså inga pengar jag räknar med ska komma in heller. 

Igår var mamma och pappa här. Jag och Danne fick två förtidiga julklappar av dom. Det var magväskor som ni ser på bilden här bredvid. En svart och en vit (inte rosa som det ser ut på bilden).. :-) Berättade vad jag fått för en kompis. Han trodde det var såna här stora saker som var så poppis på 80-talet en sväng. Har för mig jag fick en sån som pris i nån skoltävling. Nu ska ni inte tro att jag vann något för det gjorde jag aldrig. Alla fick pris. :-)
Men det är såna här riktigt tunna bra saker. Tack lilla mamma & pappa för dom. :-)
Mina fotoböcker kom också igår. Ursäkta att jag säger det men jag är MYCKET nöjd med dom och jag tror jag lyckades rätt bra med spanskan också. :-) En till värdfamiljen och en till barnhemmet. 


Jo.. en sak som är lite trist. Ikväll är sista kvällen för mig på mitt helgjobb på krogen. Det känns lite skönt också ska jag medge. Och jag kommer nog förmodligen tillbaks. Men jag trivs med dom jag jobbar med så lite trist är det allt. Förutom att nu slipper jag höra country när jag städar!! Haha... :-)


I dag blir nog en bra dag. Jag känner mig pigg, något jag inte gjort på ett tag nu. Igår gick jag på sparlåga och var allmänt övertrött tror jag. 


Ha en jättebra dag i kylan och glöm inte mössan. (Sa hon som inte ens har en mössa)




PS. På sidan till vänster har jag lagt till en undersida som heter P:s Hörna. Tillägnad min handledare på praktiken. Där kommer jag lägga ut svar på frågor jag får och små roliga iakttagelser i största allmänhet. Skriv gärna nån fråga där som Ni undrar över som ni vill att jag ska ta reda på. Små mission skulle man kunna säga.. :-)
.

Fjärilar i magen...

Är inte helt säker på att jag tycker om att ha dom där. Dom gör att jag sover så dåligt.. Eller är det fullmåne på gång?!?
Ja det var ju skitsamma egentligen för sover dåligt gör jag. Lägger mig i vettig tid, igår natt vaknade jag halv 3 och var sen vaken till en halvtimme innan jag skulle kliva upp. Lyckat! I natt vaknade jag vid fyra tiden. Inte så lyckat det heller. En vän sa åt mig att jag säga högt att "nu ska jag sova till kl 7 imorgon" Det funkade inte... :-(  Han får komma med nya råd idag tror jag.. :-)


Nu är boende i Stockholm fixat, vi tänkte först sova hos släktingar, sen hotell men nu blev det hos våra släktingar till slut. Och dom skjutsar oss sedan till flyget tidigt på söndag morgon. Jättesnällt och det känns bra att ha det ordnat och att dom är så snälla att dom ställer upp med skjuts och allt. 


I helgen är det sista helgen jag jobbar på krogen. På fredag närmare bestämt. Jag fick ledigt på lördag av min chef. Blev så glad att jag till och med sa att jag älskade honom och råkade lägga på luren i all iver. Haha..  Det känns både bra och trist att det bara är en kväll kvar. Trivs så bra med dom jag jobbar med även fast jag är byäldste i gänget. Men som en tjej sa, "du kommer snart tillbaks, krypande som alla andra".. haha.. Hon har nog rätt. Min tjänst finns ju kvar när jag kommer hem. 

Jaha.. och hur gör jag med Bryssel då?!..  Har fortfarande inte bestämt mig. Vill gärna åka, samtidigt känner jag mig trött och skulle bara vilja ligga på en fäll framför en brasa och bara vara. Det är en ekonomisk fråga också. Är inte helt säker på att jag har råd att åka iväg. Vad vi ska göra? Jo vi i klassen ska åka ner för att titta på EU parlamentet mm, skulle vara sjukt intressant och kanske ett bra avbrott i det hela. Vi kommer hem den 1 december och vi far igen den 4 december. Så det är ju rätt tätt inpå. Ja vi får se hur jag gör. 


What else is new?? njae.. inte mycket mer. Väntar fortfarande på info om våran värdfamilj. Ska bli så intressant att få veta mer om dom. 
Frågar Danne hur det känns.. "Det känns väl bra!" är standardkommentaren. Frågar honom om han är nervös, orolig, förväntansfull, spänd.. men icke.. HUR i hela friden fick jag en sån coollugn grabb?? Nånting rätt har jag ju gjort. Fast jag tror inte han riktigt greppat det hela. Men vem har det? Han kommer att vara mycket hos sin far nu de här helgerna innan vi far. Vilket jag förstår helt och fullt. Undra hur det känns för honom, hans far, att skicka sin grabb över halva jordklotet i ett par månader? Han har ju dock inte så mycket val .


Ja nä men då så.. Då är det väl dax att kliva upp då eller nått.. 


Hasta la vista baby!


.

Snart far jag!

Ville egentligen bara tala om det.. för den som missat det.. :-)


Om det är någon som vill komma och fika lite med oss innan vi far den 4 december är det bara att åka upp till flyget vid 10 tiden.. flyget går 12:10 så det ska ju väntas en stund innan..
Är det nån som vill hänga på ner till Arlanda går det också för sig. Därifrån flyger vi kl 06:50., kanske lite i det tidigaste laget.. :-))


Har väl inte så mkt att berätta egentligen.. 
Jag känner fortfarande ett visst lugn, oron är inte borta helt men ja.. det känns bra iaf.
På jobbet har det kommit fram folk som har läst artikeln i ÖP och önskar oss lycka till. Det känns helt ok.. tog ett tag att vänja sig att "vem som helst" kan läsa bloggen nu. Men nu känns det bra. Har ju inte fått någon negativ respons så det är ju bra.
Var in på en väskaffär idag och hon kände också igen mig. Skitbra service och hjälpsam är hon. Det är på Väskan.. så nu fick dom lite gratisreklam.. Gå dit!! :-)


Igår var jag upp och grattade lilla pappa på fars dag. Det var en riktigt trevlig familjesammankomst. Även Mia var med med hennes karl. Åt god mat och bara satt och babblande om allt. 
Och kvällen var inte dum den heller.. ;-) Lite trist att jag far i vissa avseenden men ja.. jag kommer ju hem... så småningom.... ;-)


Sakna mina vänner och familj kommer jag att göra men det finns ju mobil och jag kommer att skaffa ett kontaktkort därborta. Så SMS:a kommer jag att göra. I tid och för det mesta otid för er här i Sverige.. haha..
Näe.. nu ska vi äta lite och sen klippa oss.. vi kan ju inte se ut som Penntroll  när vi kommer dit.. haha


Ha det bäst!
.

Många bäckar små

Igår ringde Lions.. det tog lite tid och vad jag har hört så har det varit lite tjorv kring om jag skulle få en slant eller inte. En släkting till oss har engagerat sig en hel del i detta. Men igår iaf så ringde ordförande och berättade att jag faktiskt ska få en slant. Jag blev riktigt förvånad för det trodde jag inte. Och varenda liten slant är välkommen.. Det är en del kvar som ska betalas, försäkringar och sprutor. Det rinner iväg om man så säger. 
När jag kommer hem igen ska jag ha en kväll och berätta för dom hur vi har haft det på våran resa. Det kommer att bli kul, att få berätta om alla våra upplevelser. Så TACK till Lions för den gåvan! :-)
Jag fick användning för Bankgironumret trots allt.. :-)


Igår var en liten omtumlande dag mer på det känslomässiga planet. Det går upp som en sol och ner som en pannkaka.. Fast denna gång gick det inte ner så länge. Jag är redan på väg upp. Det var barnen på barnhemmet som fick mig till en dipp.. Men efter lite coachning kan man säga, från en nyfunnen vän kändes det bra igen. Hon berättade många saker och som fick mig lugnare.
Jag har haft lite märkliga känslor kring den här resan och jag tror inte jag är helt fel ute i saker och ting. Nu ska ni inte vara orolig för det kommer att bli bra!! Allting, men resan dit kommer att vara lite skakig.
Jag har ju tex undrat om någon släkting till mig vet om eller känner på sig att jag är på väg dit. Jag tror att man faktiskt kan känna såna saker, vissa människor starkare än andra. Och ja, jag tror att en släkting till mig vet att jag kommer, min gammelmormor... Det kanske kan låta flummigt men jag tror det och för mig känns det bra. Sen vad andra tycker och tänker det gör mig inget. 
Den känslan jag har gör att jag känner mig glad.. och det är väl bra!?!


Nu ska snart min mamma komma hit för vi ska gå på Spa och bli fina om fötterna med hjälp av fiskar?!!! Ska bli sjukt roligt att testa på det. Jag kan ge en recension sen om hur det var, om det är något jag rekommenderar för det som tänkt testa men inte vågat än.. :-)


Ha en bra dag!
.

Hur hade jag tänkt mig det här egentligen?!?

Det slog mig nu.... jag är lite sen jag vet..
Men efter 8 veckor ska jag lämna dessa barn på barnhemmet!!! Jag vet inte men jag tror att jag nog har fäst mig vid dessa barn otroligt mycket.. Det kommer att kännas som att jag lämnar mina egna barn!! Hur ska jag klara av det??
Jag ska jobba med barn i åldern 0-6 år.. alltså ganska spridd ålder. De som känner mig vet att jag trots min utbildning inte är så förtjust i barn. Kanske lite kontroversiellt men ja, så är det. Jag håller dom gärna på avstånd, varför vet jag inte riktigt. Dock känner ju barn av det och kommer gärna till mig. En kompis son kommer alltid och vill att jag ska läsa bok för honom. Sist sträckte han till och med upp armarna och ville att jag skulle lyfta upp honom :-/  Jag känner mig rätt obekväm men läser den otroligt spännande boken om traktorer och bilar för honom. Han kanske känner det som sin uppgift att förbereda mig för det som komma skall. Det kan ju vara bra.. :-)
Men såna där små saker, som bäbisar, dom är ju rätt söta och jag är rädd att jag kanske fäster mig lite för mycket vid dom. Tänk om det slutar med att jag har en med mig hem?! Ja, skulle det chocka nån egentligen?!? Hmm.. njaee.. jo.. en.. MIG!! :-D

Jag ett par år gammal.

Kommer ihåg första gången jag lämnade Danne hos mormor och morfar. Jag visste ju att han hade det bra men det gjorde ändå ont. Det är ju mitt allt!! Nu ska jag lämna en hel hög barn och som jag kanske aldrig får veta hur det går för, vad som händer med dom, får dom tillräckligt med kramar och kärlek under sin uppväxt?? 
Jag kan nog uppfattas som rätt kall och hård ibland, men även jag har ett hjärta och just när det gäller det här så gör det riktigt ont i det. Ser nästan framför mig när vi går därifrån sista dagen, en hel hop med bruna små ögon som tittar efter oss. Mitt hjärta kommer att brista fullständigt!!! Hur ska jag klara av det??
Jag får helt enkelt se till att komma tillbaka.


Jag håller just nu på att genomleva en av mitt livs längsta drömmar. Den som säger att förverkliga sina drömmar är lätt och kul den människan ljuger. Beroende på vad det är för dröm naturligtvis. Men det här har varit det mest jobbiga jag gjort i hela mitt liv!. Många andra saker i mitt liv har varit jobbiga men det här tar nog ändå priset.
Jag tror att jag kommer att känna mig så malplacerad, jag ser ut som de flesta där men jag är ändå helt fel! Det känns så overkligt allting. Om bara några veckor kommer vi att gå omkring på gatorna där. Se, höra, känna lukten av det land som jag föddes i. I det land där också min mor och min släkt finns. Det är så absurd och så ogreppbart så det inte är sant.. Jag kommer nog få be Danne nypa mig i armen X antal ggr för att jag ska fatta.


Och stackars ni som får läsa om allt detta... Det är förvisso självvalt men jag kommer att uppfattas som ännu mera labil än vad jag redan gör!! illa.. Men äh... det är smällar jag får ta. 


Nä.. nu ska jag göra nått vettigt.. eller kanske inte... 


Ha de bra i snöyran iaf..


.

Bloggkänslor

Det har tillkommit lite fler som läser min blogg.. 
En vän frågade mig igår kväll hur jag egentligen kände inför det.. ja det är både ock om jag tänker efter.. Jag tycker det är skitskoj att så många är intresserad av att läsa mitt dravvel. Samtidigt känns det lite så där, förut fanns den bara på FB där det är folk som jag känner som läste den. Kanske en och annan okänd också.. :-)
Nu är det däremot ett gäng till som läser den som jag inte vet vilka det är. Vilket jag naturligtvis  räknat med när jag talade om att bloggen finns i tidningen. Eftersom bloggen är rätt så personlig och avspeglar precis hur jag känner det så känns det lite så där. Men Ni nytillkomna läsare är lika Välkomna Ni och ni får vara beredd på att jag svamlar och yrar en del. :-)
Jag kommer att fortsätta att skriva som förut.. Skriva ner hur knäppa tankar jag har och vad som händer när vi kommer dit. Det är väl egentligen då bloggen blir mer intressant än nu. Just nu känns det bara som en lång väntan tills vi får fara.


23 dagar kvar närmare bestämt om jag inte räknat helt fel. Som vanligt tänker jag sjukt mycket. Och för nån stund sen slog det mig att Danne måste ju ha en kostym med sig! Vi ska ju fira både Jul och Nyår där så då måste han ju ha finare kläder med sig. Alltså måste vi bege oss ner på stan och fixa det någon dag. 
Att fira Jul och Nyår ser jag fram emot sjukt mycket, få se hur dom firar där och äta deras julmat mm. Samtidigt kommer jag att sakna min familj också. Det är första gången jag firar Jul utan dom. Kommer att bli konstigt. Hoppas att dom saknar oss också... 
Däremot kommer jag inte sakna att stå ute i -35 grader på nyårsafton för att titta på fyrverkerierna!! :-)


Idag eller till helgen ska jag åka iväg på någon barnaffär för att köpa kritor mm som jag kan lämna till barnhemmet. Har ni mer förslag på vad jag kan ta med och ge till dom?? Det bör vara lätta saker som inte tar så mycket plats i packningen. Och som inte är alltför dyrt.. jag hoppas på trisslotten jag köpte igår. "Plötsligt händer det" :-)
Och packningen.. vad ska vi ta med oss? Min tanke är att vi inte ska ta med oss så mycket utan köpa en del saker på plats. Men ändå vill jag ju ha med mig favvotröjan, mysbrallorna och annat tjafs. Jaja, det löser sig helt säkert det också.


Igår fick jag veta en sak... att det kommer bli jobbigare än jag tror när vi väl är där. Min kära vän Anna trodde också det. Just nu känner jag mig lugn och har gjort så en vecka sen samtalet med en annan vän. 
Det kanske ändå är bra att jag har mått lite tvivelaktigt i några månader, jag har psykiskt förberett mig för en del av det som komma skall. :-) Alla motgångar har inte varit meningslösa om man så säger. Det kanske är så.. vad vet jag...
Vart jag har fått veta det här?? Det kan vi ta en annan gång.. :-)


Och igår vad min sista dag på praktiken, bjöd på lite tårta och ja, dom är ju roliga dom där karlarna! :-) Jag fick massa frågor och saker jag ska ta reda på. Jag tror jag ska göra ett inlägg varje vecka som heter P:s Hörna eller P Spekulerar!! hahaha ... Där svaret på hans frågor finns. Undra om det uppskattas?!? 
Inga frågor är dumma, kanske bara lite mer märkliga men jag har ju fått grunden nu så nu gör inget mig förvånad längre.... tror jag.. :-)


Ja det tror jag var denna dags svammel.... håll till godo!! :-)


Adiõs!!


Ps... Jag kommer INTE att sakna snön!! Den kom för tidigt också till råga på allt!!


.

Oj en sån dag!

Jag hade lite problem att sova natten tills igår .. som vanligt. Gick in på ÖP på mobilen och det första jag får se är jag och Danne!! Höll på att trilla ur sängen!! haha.. och som jag skrev i det tidigare inlägget så är jag jättenöjd med artikeln! :-)

Sen fick jag sms av en Cissi min barndomskompis som skrev att vi var på en dubbelsidig artikel och på bild på innehållsförteckningen. Ja det var ju bara att bege sig ner på affären och köpa tidningen då! :-) Cissi förresten, hon har hört mitt tjat och prat enda sen andra klass. (stackars människa... ) Att när och OM jag ska åka tillbaks till Ecuador då ska det va "rejält". Och nu bär det snart av!! :-)

Det är riktigt skoj faktiskt och TACK till alla som hört av sig på sms, Facebook, telefon och mail!! Känns sjukt bra.

Bloggen fick ett rejält sving igår också.. Brukar ha runt 15-18 läsare per dag nu var det upp i över 50. Det känns också hur kul som helst.

Igår betalade jag ESTA för mig och Danne, det blev lite tjorv så jag fick göra om Dannes men det gick bra och vi blev godkända! Skönt, då behöver jag inte oroa mig för det längre.

Så alla papper ska väl vara klara nu tror jag. Måste kolla igenom det en extra gång. 

Fotoalbumet är nästan klart, ska ta några sista foton imorgon sen MÅSTE jag skicka in det!

Boende i Washington DC är ordnat. Fick mail om det igår, det är en tjej som mina föräldrar känner som vi ska få bo hos. Hon ska även hjälpa oss med så mycket praktiska detaljer som möjligt. Hur snällt som helst!! Det kändes också skönt att det är fixat.

Nä nu måste jag skynda mig.. igen.. ska iväg på praktiken. 

Måste dessutom försöka kurera mig idag så gott det går, har fått tillbaks halsont, hosta och massa skit. Har inte tid att vara sjuk nu!!

Tror jag måste gå och väcka katten också. Han kommer att förstöra stämmbanden som han snarkar!!! :-D

Ha en bra dag och kör försiktigt i snön!

//D

.

Hoppsan!!

Kommer ni ihåg för ett par dagar sen att jag skrev att jag och Danne hade gjort något som var skoj men att mer om det skrev jag om någon annan gång!?!
Ja och kommer ni inte ihåg så var inte det hela världen.. Men nu kan jag ju berätta vad vi gjort.. 
Vi har blivit intervjuade av ÖP :-) I Dannes klass finns en förälder som jobbar på ÖP och som tipsade om oss. Hade nämligen mailat ut till föräldrarna om det var ok att få fota ungdomarna till våran fotobok. 
Vi blev intervjuade i söndags och igår ringde reportern Sara för att berätta om att vi skulle vara med i dagens ÖP. Och hoppsan.. vi var visst på första plats på nätet ... än så länge.. :-)
Det är bara tre som vetat om det här, en tjejkompis och sen mina systerdöttrar. Dom berättade jag för igår då jag bjöd dom på restaurang. Vi hade hur trevligt som helst och fatta va kul det är att gå med tre tonåringar och äta så där. Hoppas att dom tyckte det var lika trevligt som jag tyckte det var. :-)


Men åter till artikeln, den är bra skriven och Sara fick med mycket av det vi sagt. Jag är mycket nöjd så Tack Sara! :-)
Det jag vill poängtera också lite extra är det här med andra kulturer och hur främlingsfientligheten ökat med åren. Att det känns så viktigt att kunna få delge andra människor min syn och mina upplevelser av ett annat land. Nu kommer bloggen att vara mer "officiell" och på så vis kanske jag kan öka någon människa förståelse för andra kulturer. Och som jag skrivit i nått tidigare inlägg, att även öka min sons medvetenhet. För det är där vi måste börja, hos våra barn och ungdomar. 


Igår kväll fick jag en släng av "saknad-känsla" Det bara kom över mig, att jag inte kommer att kunna ringa mina nära och kära när det är något skoj jag vill berätta, eller när jag eller Danne får sjuk hemlängtan. Det kändes tungt men snacka om att jag kommer att skriva mail då!! Det löser sig, men jag blev lite ledsen för det. Satt vid Jamtlibryggan ett tag och kände mig till slut bättre till mods och att det här kommer att bli en upplevelse för livet som jag absolut inte vill vara utan.


Ha en bra dag idag alla .. :-)


Ps. Länken till artikeln hittar ni HÄR

.

Jag undrar...

.... om det bara är jag som är lite trög eller vad ... 
Men nu är det faktiskt bara tre veckor kvar tills vi far!! Och dom tre veckorna är planerade in i minsta detalj :-) Det är inte många lediga kvällar jag har kvar nu. Av jobb och många som vill träffas innan jag far och det är skitskoj. 
Sen bär det av... 
Ändå känner jag mig lugnare än vad jag gjort på länge. Jag kan fortfarande vakna på natten och tänka att jag får inte glömma att köpa tex tops!!! Men big deal!! Det är ju inte en hydda i djungeln vi ska bo med stampat jordgolv. Det finns ju faktiskt affärer där! Och skulle dom inte ha tops där, ja då var väl inte det nått att hänga läpp för! 


Däremot borde jag kanske fixa lgh lite .. ifall jag nu skulle få den uthyrd. Inget akut direkt men vissa saker vill jag inte ha kvar här så dom skulle jag kunna packa ihop.. så småningom.. :-) Ingen brådska med det heller. Det hinns!! 


Ojoj... Vi far snart!! Ruggigt spännande måste jag få lov att säga! Tänk för er som har följt bloggen från början. Äntligen får ni läsa om vad vi är med om och inte bara mitt känslomässiga dravvel. :-) 
Jag ser med spänning fram emot våran första morgon, när vi får se landskapet och allt sånt. När vi landar är det ju mörkt så vi ser inte så mycket. 
Tänk att vakna upp, titta ut och faktiskt fatta att jag är tillbaks till det land jag är född i. Vilken skum känsla det kommer att vara... Men en mycket bra känsla! 


Ha en bra dag!!

Bättre

Det känns bra nu igen. Tänkte på det igår att den där oron i kroppen inte helt var borta men till stor del iaf.
Och det är mycket tack vare att jag blev nerplockad.. :-) Av någon som känner mig sjukt bra och som sagt inte går på mitt dravvel. 
Däremot har jag upptäckt att det faktiskt finns en till som inte låter mig komma undan så lätt. Han frågade också hur det kändes och varför jag inte sov bland annat. Vad jag svarade kommer jag inte ihåg men han köpte det absolut inte. Haha.. 


Jag och Danne ska göra en sak i morgon tror jag. Men om det tänker jag inte berätta mer om nu. Det berättar jag om sen. Det ska bli lite skoj.. :-)


Jag börjar som sagt bli lugnare igen, det börjar kännas bättre. Satt och läste lite äldre inlägg. Snacka om att det här har varit en bergochdalbana känslomässigt. Ena dagen vill jag inte fara, andra dagen vill jag åka på stört!! haha
Men snart är vi på väg, snart kommer vi att utsätta oss för något okänt. Nu däremot försöker jag vända på det, försöker se det positiva. Att jag kommer lära känna mig själv ännu mera. Se hur jag hanterar helt okända situationer. Växer jag inte av detta då växer jag inte alls mera! Och det vore ju förskräckligt rent ut sagt!! Man blir aldrig någonsin fulllärd under sin tid här på jorden. Varje dag kan man lära sig något nytt om sig själv eller andra. 
Men som "nerplockaren" sa.. (fint smeknamn) han tror att det här är bra för mig.. Och jag håller med. Jag tror att det här kommer att bli riktigt bra för mig. Första dagarna kommer vara nog så omtumlande och innan vi förstår språket riktigt. Men i slutet på vistelsen, då vi förhoppningsvis kommit in i en vardag. Då kanske jag inte vill hem!!!! Men jag har lovat min mamma att jag ska göra det så det löftet tänker jag hålla.
Naturligtvis kommer jag att sakna så enkla saker som att bara ringa någon jag känner när jag vill prata lite. Men det finns ju mail! Det löser sig och det problemet får jag ta den dagen det händer. Varför ska jag oroa mig för det redan nu?!? 


Nu om en månad då är vi på plats och då har vi börjat våran första dag som volontärer!! Det ni!! :-)


Ha en bra dag!

Nerplockad!

Tack och lov att jag har blivit nerplockad på jorden igen!!!


Det är nog bara en människa som jag känner som kunde göra det. Och han ringde ikväll. Skällde däremot lite på honom att han inte gjort det tidigare, när han sett hur jag har barkat iväg på helt galna vägar.
Jag har känt det själv, att jag oroar mig för så många onödiga saker. Men som han sa, "Vad kan gå fel? Och OM något går fel, tror du verkligen att du kommer stå där lamslagen? Nej det kommer du inte. Du är en människa som tar tag i saker!"
Och om min oro för vad och hur jag kommer att reagera när jag ska kliva ur planet. Ja vad kan hända sa han, att du ramlar ur planet eller vad?? Då får du väl ha tandskydd på dig då!!" Snyggt!! haha
Visst har jag folk sagt till mig att det kommer att gå bra, jag kommer att klara det. Och ja, jag lyssnar men jag har svårt att ta åt mig riktigt. Det känns jättebra när människor kommer fram och säger sånt till mig. 


Men som sagt, det är nog bara den här människan som får mig att riktigt fatta helt. Och det genom att ställa rätt jobbiga frågor, frågor som jag måste tänka efter innan jag svarar och när jag tycker att jag har kommit med ett bra svar, som i mina öron låter fullt rimligt, då smular han sönder det och konstaterar och bevisar för mig att det bara är trams det jag oroar mig för.  (tror han skrattar då han läser det här :-)  ) Jag har saknat det och den personen väldigt mycket i det här. 
Han är rätt hård men väldigt ärlig mot mig och det är det jag uppskattar.. och som sagt saknat.


Det känns bättre nu både på det ena och det andra planet.... vi hade mycket annat att prata om också. :-)


Däremot insåg jag andra saker, känslor som jag har som jag kanske inte riktigt orkar ta tag i. Därför oroar jag mig för triviala "greppbara" saker som jag ändå på nått sätt kan styra över. 
Det känslor jag tänker som jag inte orkar ta tag i, det är på de jag har som gäller min mor. Det kan jag inte direkt påverka, jag kan inte påverka om hon inte lever, eller om hon inte vill träffa mig eller om hon förnekar att hon är min mor.
Jag vet inte om det är bra egentligen, att han skalar av lager på lager tills jag kommer till den här kärnan som jag inte riktigt orkar tänka på. Men jag tror på sätt och vis att det är det. Han ser igenom allt det där tramset jag håller på med och som ställer till det för mig och i min lilla hjärna.


Så nu hädanefter ska jag sluta att oroa mig för så mycket onödigt. Gör jag det kan jag nästan vänta mig ett samtal och då måste jag ha VÄLDIGT bra motiveringar som håller för min oro som han köper!! Väldigt sällan har jag några bra motiveringar.. haha.. 


Japp.. det var dagens blogginlägg. Och igår på FB skrev jag att det var fyra timmar kvar tills jag och Danne landar i Ecuador. Det var ju HELT fel!! Den 4:e december flyger vi från Östersund och den 5:e från Arlanda!! Ni ser ju hur vimsig jag är. 
Men jag ska sätta ut tiden här då vi far så om någon vill komma och vinka av oss är ni hjärtligt välkomna.. Men jag ska inte skriva det nu för då kanske jag tar fel dag och tid igen! :-D


Godnatt på Er!


och TACK till dig som ringde.. DU vet vem DU är!! :-)

Skit

Kan man sätta en hjärna på Stand-By??

Kan nån göra det på min???

Ungefär så här känner jag mig!!

Precis innan jag ska somna nu så ploppar det upp ytterligare massa saker jag borde göra.

Fotoboken är nästan klar. Ska bara till Dannes klass nästa vecka och ta lite kort. 

Försöka hinna träffa mina systerdöttrar för att fota dom.

Skicka iväg det och HOPPAS att böckerna hinner bli klara innan vi far!! Ute i sista minuten?? eh ja!!

Försöka få namnen på värdfamiljen så jag kan fixa Olle Simonsson muggar med deras namn på.

Köpa kritor mm som jag kan lämna på barnhemmet.

Har bestämt att jag ska träffa mina gamla klasskompisar från högstadiet men nu har jag ingen aning om när det blev bestämt.

Lika med mina fd jobbarkompisar, när bestämde vi att vi skulle träffas??

Helt klart börjar jag bli senil.. Däremot ser jag fram emot dessa träffar.. tro absolut inget annat. Det gäller bara att jag vet NÄR jag ska träffa dom och Vart!!

Tänkte börja plugga lite spanska nu så jag kan lite iaf.. Ja hoppsan hejsan vad det gick bra då!! eller näe...

Se till att vi har någonstans att bo när vi är på väg hem och ska mellanlanda i New York. Men att det hinner lösa sig på två månader får man ju verkligen hoppas.

Fixa försäkringar till mig och Danne.. vart ska jag få dom pengarna ifrån???

Till råga på allt slog det mig att Dannes mediciner, dom måste jag hämta ut. Eftersom USA är som dom är måste man säkert skriva på ESTA papperet att vi har mediciner med oss. Vi har fått ett intyg på engelska från läkaren så det är ju bra. Eftersom det är så hög höjd kanske han kommer att få problem med andningen. Bli andfådd och tungt att andas. Tack och lov att hans astma var bättre än på mycket länge nu. Något som går bra!!

Men tänk om vi fastnar i tullen pga medicinerna ändå?? Hur hårda är dom på sånt?!

Jag antar att vi inte kommer att kunna ta med oss tunnbrödet vi har bakat. Dom tror väl det vita som är kvar från mjöl är kokain eller nått annat osmakligt preparat!!

På väskorna måste det vara speciella lås så att tullen kan ta sig in i väskorna utan problem.

Och väskor?!! jaa.. precis.. Har jag såna?? Näe.. Men det får jag låna för jag nog inte råd att köpa nya. Fast jag helst velat det.

Kort och gott.. Min absolut största skräck är att vi blir fast någonstans i någon tull i nått land som gör att vi missar flyg och måste tjorva med sånt. Då får jag nog ett psykbryt.

Henke frågade idag om jag började bli nervös.. Börjar?? har jag varit länge nu!! :-) Och oroar mig!! något kopiöst!! Brukar jag vara så här?? Ni som känner mig.. brukar jag oroa mig på detta orimliga sätt??

Kan nån isåfall vara vänlig och fräsa till mig att " Nu skärper du till dig kvinna och blir som folk igen!!!" Det skulle jag uppskatta enormt.. kanske gör att jag vaknar upp ur mig oros psykos.

På skolan har vi lärt oss att handlingsplaner är bra. Jajamensan, dom är skitbra. OM dom används!! Det gjorde min handlingsplan till för ett tag sen då jag glömde bort att titta på den. Ha ha

Så... nu har jag ju skrivit upp här vad jag ska göra. Nu är det alltså bara att börja beta av lilla listan.

Vad börjar jag med?? jo.. Sova!! försöka iaf... 

Tack och Godnatt!!

//Snurrhönan

ps.. Om en månad, om exakt 12 timmar och 10 minuter flyger vi från stan ner till Stockholm!! Jippiiii.. eller gulp!! :-/