Fars dag

Eftersom det dröjer med en resa till mitt älskade hemland blir det helt naturligt inte så många inlägg här numera.
Jag skriver här om jag får veta något kring min mor eller andra släktingar. Än har jag inget hört och det "brinner" inte i knutarna direkt heller. Det jag vet är att min mor röstade i valet 2011.
Men det var inte min mor jag skulle skriva om utan om min far. Min biologiska far vet jag inget om. I min fantasi övergav han min mor vilket gjorde att hon inte kunde ha mig kvar. Han kanske dog också, jag har ingen aning.
Men det gjorde ju så att jag fick komma hit och fick en underbar far här i Sverige istället. En pappa som alltid ställer upp, är objektiv i sitt resonemang, är tolerant, lugn, rolig, snäll och bara helt bäst!! Jag kunde inte fått en bättre pappa. När jag minns tillbaks tror jag aldrig att pappa någonsin har varit arg och skrikit åt mig.
Han har säkert blivit bekymrad åtskilliga gånger över sin dotter och hennes påhitt men aldrig visat det utan sagt att hon tror på mig och att jag klarar av än det ena , än det andra. Vilket alltid känts väldigt bra för mig.

Så TACK för att jag fick bli din dotter!! :-)

Jag vill säga grattis till min sons far och även min dotters far på deras dag.

Mina barn :-) Livia var bara några dagar gammal här.

Hur är det då med mina barn? Sonen ser jag inte så mycket av då han mest sitter på rummet. Kommer ut när det vankas mat eller då jag tvingar honom att vara lite social. Han trivs bättre med skolan nu, tror han gjorde helt rätt val och bytte. Den nya linjen passar honom mycket bättre.
Min dotter ligger precis bredvid mig nu och sover. Hon vaknade vid nio och väckte mig med ett "gööööö".. Jag trodde inte jag skulle tycka det var så underbart att bli mamma igen. Men det gör jag, stormtrivs och ångrar absolut inte mitt val som jag ställdes inför i början på året.

Hon växer så det knakar, är sju veckor nu och väger redan 6180. Hon ser större ut än vad hon är. Hon gillar musik, spelar jag vissa låtar då hon är gnällig slutar hon att gnälla. Ler så härligt emot en när man pussar henne på storkinderna. Gillar att vara för sig själv .. Härligt att se att så här små nybörjar människor redan har personlighet.

Livia , kortet taget 8 november.

Jo så vi mår alla tre bra och även djuren. Det är som full rulle här med katter, hundar, tonåring och spädbarn.. :-)

Nu ska jag väcka sonen så ska vi fara hem till morfar och gratta. :-)

Ha det bra önskar vi alla här!

Livet har förändrats

Som jag tidigare har skrivit kommer jag inte att åka tillbaks till Ecuador de närmsta åren. Till det finns en anledning. Det är så att jag har fått en liten dotter. Exakt för en vecka sedan föddes lilla Livia, Elise, Eveline. Hon vägde 4360 gram och var 52 cm lång. En stor tjej. Förlossningen gick bra och vi har mått rätt bra efteråt. Livia har gulsot så vi har fått ta prover varje dag för att hålla lite koll så att värdena inte är för höga. Men i fredags (igår) så vände det och de började gå ner igen. Äntligen! :-)

Jag är själv med Livia då fadern valt att inte vara med. Det är hans val och inget jag tänker eller vill kommentera här. Det är hans förlust tyvärr och Livias.

Men vi reder oss bra själva. :-) Jag har ett enormt stöd av hennes storebror. Han servar mig med dricka, frukt, mat och håller i när jag måste fixa nått.
Visst blir livet helt annorlunda nu. Väldigt mycket annorlunda men till det bättre. Hon kommer att vara mycket älskad av mig, storebrorsan, mormor, morfar, moster, kusiner och en himla massa mer människor.

Namnen då.. Livia såg jag på internet och kände att det nog passade henne, vilket det gjorde även då hon var född. Hon var så otroligt livlig i magen, sällan en lugn stund. Så då passade ju Livia väldigt bra. Elise det är efter min mamma Elisabet och Eveline vet jag inte, det namnet bara kom till mig.  Jag har försökt att ta reda på vad min mormor hette, min biologiska mormor. Men tyvärr har vi inte lyckats få fram något om det.

Så.. där är anledningen till att en resa tillbaks till Ecuador inte sker inom en snar framtid. Både på gott och ont. Vi kommer ju att åka dit igen. Men då ska Livia vara några år så hon delvis kommer ihåg det och kan ta till sig det på ett annat sätt än vad hon kan nu som lill liten.

Här är hon bara några timmar gammal med en mössa som en kompis mamma stickat. Hon stickade den i Ecuadors färger. Perfekt! Blev så glad :-)

Här har vi kommit hem och hon ligger och sover på en fäll. 

Ligger i min famn och sover. 6 dagar gammal. 

Nu börjar mitt nya liv.. som småbarnsmamma igen. :-)

Ha det bra! 

Det var ett tag sen

Vy från Yaruqui mot Quito som är gömd bakom molnen.

Ja tiden går och tänk vad fort man glömmer saker och ting. Och börjar ta saker för givet igen. Glömmer att uppskatta det man har.
Häromdagen mindes jag tillbaka till mitt kära hemland. Det var några moln här som liknade de som är där innan det blir oväder. Kunde inte låta bli att stanna upp och minnas tillbaka. Jag saknar landet men inte lika mycket som förut.
Skulle vilja ha en kamera så att vi kan se på video det vi filmat. Eftersom våran är trasig vet vi inte om det blev något filmat eller så. Men skulle vara kul att se om det blev nått.

El Tereférico

Min plan var ju att åka tillbaka nästa år men det kommer inte att bli så. Jag kommer att åka tillbaka men det kommer inte att ske de närmsta åren.
Vilket medför att jag kanske inte kommer att hinna träffa min mor. Det känns både tråkigt och ledsamt. Men som det är nu så går det inte. Jag kommer inte att ha råd. Har jag tur lever hon den dagen då jag kommer tillbaka.
Har inget hört ifrån hur det går med sökandet. Och nu "brinner" det inte i knutarna direkt heller.

Sjukhuset där jag föddes

Det är roligt med den här bloggen. Fick ett mail på min Facebook för ett tag sen. En kvinna hade hittat den och frågade om lite råd inför en väns resa till Ecuador. Vännens dotter skulle leta efter sina biologiska föräldrar där och jag gav de råd jag kunde och tips på vart man kan bo när man kommer dit. Det känns väldigt kul att kunna få hjälpa till med något så betydelsefullt som det faktiskt är att resa tillbaks till det land man är född i.
Jag önskar dem all lycka på resan.

Ja annars då, Daniel mår bra han med. Han har gått ut första året på gymnasiet. Omvårdnadsprogrammet. Det var dock inte rätt linje för honom. Han fick ju mycket kortare tid att välja på då vi var tvungna att ha klart det innan vi for. Så han kommer att byta till Samhälle till hösten. Tror att det passar honom mycket bättre. Han har vuxit upp till en bra kille som jag är mycket stolt över.
Ibland pratar vi om lite saker som vi var med om där. Minns tillbaks, skrattar åt tokigheter vi råkade ut för.

Spindel som inte hamnade
i soppan!!

En sak som jag är lite "botad" från är min mindre spindelfobi. Jag har aldrig varit så förtjust i dessa små krabater. Men nu bryr jag mig inte. Inte efter de stora sakerna vi såg i Amazonas. Det kan man kalla spindlar!! Tänk om en sån trillat ner i soppan! Då hade jag dött!! Garanterat! Så de man ser här är ju bara små och löjliga. Kom igen liksom.

Jo.. jag ändrar mig.. Jag längtar visst lika mycket tillbaks nu när jag ser bilderna därifrån. Jag ska tillbaka.. Var så säker!!
Tror jag ska köpa mig en triss idag. Plötsligt händer det! :-)

Ni får alla ha det så bra så länge!

Daniella & Daniel

Tiden går

Nu är det över ett år sen vi kom hem från Ecuador.
Jag tänker nu å då på hur tiden där var för oss.

Nu senaste dagarna har jag tänkt på ett av barnen på dagiset en del. Lilla Stephi.. Varför vet jag inte. Men hon var så söt och snäll. Grät bara om hon var riktigt trött. Då hade hon humör. Det var även hon som hade otroligt hemska blöjeksem, eller sår skulle jag kalla det. Usch, det var hemskt att se och det gjorde nog ont men hon grät aldrig då man smörjde eller bytte blöjor på henne. Grimaserade lite och var tyst. Vi träffade på henne i Yaruqui när hon var med sin pappa. Pappan visste ju inte vilka vi var men hon kände igen oss. OJ va hon tittade efter oss när vi gick förbi. Lilla fislisan..
Hade jag kunnat hade jag velat ta med henne hem..

Häromdagen satt vi och pratade på lunchen om duschar mm. Då tänkte jag naturligtvis på duschen vi hade där vi bodde. Hur jag frös när jag duschade där och de få strålarna som kom ifall jag faktiskt ville ha varmt.
Tänk så bekvämt vi har det här.. Varm dusch, rejäla strålar och rent vatten. En sån lyx egentligen.. något vi alltsom oftast bara tar för givet.

Hamnade även i en mindre diskussion gällande invandare här i Sverige.. Mkt i vår invandrarpolitik i Sverige är inte bra. Och mycket kan göras bättre.
Däremot känner jag att har jag blivit mer ödmjuk över vad jag fått se och varit med om. Ändå är ju inte Ecuador ett krigsland, men ett relativt fattigt land. Men det blir bättre.
Men tänk då på dessa människor som levt i krig under flera års tid. Många barn har aldrig varit med om att det är Fred. Kan ni tänka er?? Jag tror ingen av oss kan det om man inte själv har växt upp i ett krigsland.
Jag kan inte ens föreställa mig vad många människor fått se eller varit mer om som levt i krigshärjade länder.
Jag säger absolut inte att det är en ursäkt till varför folk gör som de gör. Men det kan vara en förklaring. Jag försvarar absolut inte det en del gör som kommer hit.
Jag kan också bli arg när jag läser i tidningar och nått våldsbrott har skett och det står att förövaren var från utlandet. Det står sällan ifall förövaren är från Sverige.
I just den här frågan finns många åsikter, men det viktiga tycker jag ändå att man respekterar att alla har olika åsikter men att man kanske kan hålla sig till sakliga diskussioner och inte sticka till fåniga fördomsfulla kommentarer. Sånt kan man hålla för sig själv. Men ja.. så anser jag..

Har inget mer fått veta om min familj i Ecuador. Men ska försöka luska i lite mer framöver. Jag är nyfiken på vad min mormor heter. Av olika anledningar.. :-) Jag tror att hon var en klok, bestämd, envis och ödmjuk kvinna med mycket kärlek. Jag tror jag hade gillat henne och önskar att jag hade fått träffa henne. Nu vet jag ju dock inte om hon lever eller inte.. Men jag har fått för mig att hon tyvärr inte gör det.

Nu är lunchen slut så nu är det väl dags att göra någon nytta I guess.. :-)

Hoppas ni alla har det bra och njuter av våren som kommer sakta men säkert. Det gör jag i af. :-)

Drömmer..

Sitter på jobbet.. tar en minipaus..

Lyssnar på musik.. drömmer mig bort..

Åh va längesen jag lyssnade på den här musiken.. Och tänk vad jag tar mig många mil härifrån.
Vad jag längtar tillbaks.. värmen, naturen, människorna, lukterna.. allt det som också är mitt...
Drömmer att jag står längst upp i Quito.. åkt El Tereférico och gått en bit upp där man kan se ut över hela staden.. Känner vinden, ser molnen nedanför... alla husen.. underbart...
Får nästan en tår i ögat... När kommer jag att kunna återvända?

Mmm... ska fortsätta att lyssna nu och samtidigt jobba...

.... ta mig tillbaks..........

Hoppas allt är bra med er.. Det är det med mig också..

Kram