Tiden går

Nu är det över ett år sen vi kom hem från Ecuador.
Jag tänker nu å då på hur tiden där var för oss.

Nu senaste dagarna har jag tänkt på ett av barnen på dagiset en del. Lilla Stephi.. Varför vet jag inte. Men hon var så söt och snäll. Grät bara om hon var riktigt trött. Då hade hon humör. Det var även hon som hade otroligt hemska blöjeksem, eller sår skulle jag kalla det. Usch, det var hemskt att se och det gjorde nog ont men hon grät aldrig då man smörjde eller bytte blöjor på henne. Grimaserade lite och var tyst. Vi träffade på henne i Yaruqui när hon var med sin pappa. Pappan visste ju inte vilka vi var men hon kände igen oss. OJ va hon tittade efter oss när vi gick förbi. Lilla fislisan..
Hade jag kunnat hade jag velat ta med henne hem..

Häromdagen satt vi och pratade på lunchen om duschar mm. Då tänkte jag naturligtvis på duschen vi hade där vi bodde. Hur jag frös när jag duschade där och de få strålarna som kom ifall jag faktiskt ville ha varmt.
Tänk så bekvämt vi har det här.. Varm dusch, rejäla strålar och rent vatten. En sån lyx egentligen.. något vi alltsom oftast bara tar för givet.

Hamnade även i en mindre diskussion gällande invandare här i Sverige.. Mkt i vår invandrarpolitik i Sverige är inte bra. Och mycket kan göras bättre.
Däremot känner jag att har jag blivit mer ödmjuk över vad jag fått se och varit med om. Ändå är ju inte Ecuador ett krigsland, men ett relativt fattigt land. Men det blir bättre.
Men tänk då på dessa människor som levt i krig under flera års tid. Många barn har aldrig varit med om att det är Fred. Kan ni tänka er?? Jag tror ingen av oss kan det om man inte själv har växt upp i ett krigsland.
Jag kan inte ens föreställa mig vad många människor fått se eller varit mer om som levt i krigshärjade länder.
Jag säger absolut inte att det är en ursäkt till varför folk gör som de gör. Men det kan vara en förklaring. Jag försvarar absolut inte det en del gör som kommer hit.
Jag kan också bli arg när jag läser i tidningar och nått våldsbrott har skett och det står att förövaren var från utlandet. Det står sällan ifall förövaren är från Sverige.
I just den här frågan finns många åsikter, men det viktiga tycker jag ändå att man respekterar att alla har olika åsikter men att man kanske kan hålla sig till sakliga diskussioner och inte sticka till fåniga fördomsfulla kommentarer. Sånt kan man hålla för sig själv. Men ja.. så anser jag..

Har inget mer fått veta om min familj i Ecuador. Men ska försöka luska i lite mer framöver. Jag är nyfiken på vad min mormor heter. Av olika anledningar.. :-) Jag tror att hon var en klok, bestämd, envis och ödmjuk kvinna med mycket kärlek. Jag tror jag hade gillat henne och önskar att jag hade fått träffa henne. Nu vet jag ju dock inte om hon lever eller inte.. Men jag har fått för mig att hon tyvärr inte gör det.

Nu är lunchen slut så nu är det väl dags att göra någon nytta I guess.. :-)

Hoppas ni alla har det bra och njuter av våren som kommer sakta men säkert. Det gör jag i af. :-)