Har ingen bra överskrift på detta inlägg.. :-)

På väg upp på Cotopaxi

Har varit i stan nu ett par dagar och träffat lite folk här och där och det känns faktiskt ok. Lite jobbigt är det fortfarande men det går bättre. Tänk att vi varit hemma i 2 veckor nu.. Helt otroligt! 
Många frågar hur det känns att komma hem.. Ja.. det känns så där.. 

Som jag skrivit förut, den där sköna, lugna, lättnadskänslan över att jag är hemma igen har inte kommit. Jag saknar för mycket fortfarande. Tycker att stan är så platt, organiserad, lugn mm, något jag inte känt förut, jag saknar bergen och vulkanerna så mycket. Och värmen framförallt!!! 
Känner inte att jag helt hör hemma här på samma sätt, en i min klassen förstod mig precis hon kommer från USA och bott här i flera år. Det är en konstigt känsla och jag undrar om den kommer att försvinna eller om den alltid finns kvar hos mig. Att jag helt plötsligt blivit "rotlös", något jag inte trodde snarare tvärtom. Att den här resan ändå påverkade mig så mycket och att jag inte förstått det förens nu då jag kommit hem?!..


Jag fick en intressant kommentar här på bloggen som jag gärna skulle vilja kommentera. Äntligen lite debatt.. :-) Även fast jag tycker att man inte ska signera med Anonym utan med sitt namn då man kommenterar inlägg mm ..  men jaja.. Skit i det. :-) Kul med en ifrågasättande kommentar.
Jag har inte kallat att folk är dumma i huvudet för att dom gnäller på småsaker. Däremot att man är bortskämd och inte förstår var man har. Vilket kanske på sätt och vis är samma sak.
Håller med dig helt i det du skrev om "att allt står ju i relation till vad man vet om och är van vid." Absolut!! 


Jag hoppas med den här bloggen att de som följt den kanske någon gång reflekterat över vilka skillnader det är i världen. Det ser vi förvisso varje dag på tv om barn som far illa och människor som lever i misär. Det här kan låta konstigt men jag kan känna att jag inte får någon "personlig bild" hur det är. Får man då saker berättat för sig från någon man kanske känner eller är bekant med, kanske man läser och intresserar sig på ett annat sätt. Kan inte helt förklara men hoppas att ni förstår vad jag menar... 

Kiara, familjens lilla odjur.. :-)

Jag går heller inte omkring arg för att människor här i Sverige gnäller, det tar för mycket energi från mig. Men jag hoppas att nån iaf reflekterat över skillnaderna när dom läst ett inlägg och sen gjort sina vardagssysslor i köket eller vart som helst.
Min största rädsla just nu är att jag ska glömma bort det här, glömma bort hur människor lever där, hur illa husen ser ut, hur hemskt det är att barnen står och visar konster mitt i vägen för att få en liten slant som dom kan köpa mat för, att mammor säljer tidningar med sina 1-åringar lekandes alldeles vid vägrenen mm. Att jag glömmer bort det här och inte uppskattar mitt liv här. Det är min största rädsla jag har nu. 
Just nu har vi inget varmvatten i duschen här hos mina föräldrar. Tänker varje gång att jag ska vara glad att vi har varmvatten och att det inte är så här jämt, mina fingrar stelnar inte när jag duschar iaf. Det är inte skönt men uppfriskande och jag vaknar till garanterat! ÄNDÅ måste jag påminna mig ibland att tänka på det. Och i ärlighetens namn HATAR jag att känna att jag behöver påminna mig själv om det!! Jag är bortskämd jag med! och jag Hatar det!! Jag uppskattar kanske ändå det vi har här på ett annat sätt nu än vad jag gjorde innan. Annars kanske jag skulle ställt till med ett väldigt liv om inte rörmokaren kom efter två dagar som han sagt att han skulle göra. Nu bryr jag mig inte så mycket, tänker att han kommer väl när han kommer. Jag dör inte av lite kallvatten.. jag blir pigg!!! :-) 


Nu är inte hela Ecuador ett enda stort misär land. Men delar av det är väldigt fattigt och vissa delar är väldigt rikt. Kontrasterna är stora. Men Ecuador är ett varmt och härligt land, ett land där de flesta är tillmötesgående och vänliga. Intresserade och nyfikna på de turister som kommer, vill gärna veta mer om det land man kommer från. Jag fick väl både trevliga och mindre trevliga bemötande eftersom jag ser ut som jag gör och inte kan spanska. Men ja... nog om detta.. inlägget blir för långt!


Ha en bra kväll på er!


Chao!!


Ps.. Kul att träffa så många som jag gjort och som faktiskt blev glad av att se mig.. :-) Många skratt har jag fått igår och idag.. Hur kul som helst!!

Att åka som volontär

Jag har precis svarat klart på en enkät som Volontärresor skickade till mig eller oss. 
Kan inte påstå att jag var helt nådig i min kritik. Men får dom inte veta vad jag var missnöjd med så kan dom inte bättra sig heller.

Annahi som skrek tills hon fick bronkit

Hur tycker jag då att det varit att arbeta som volontär.. Ja.. både bra och dåligt.
Bra på så sätt att vi kom in i kulturen, vi fick se hur familjen bodde och hur deras vardag var. Att den inte var som en "typisk" Ecuadoriansk familj, inte som Fabian eller Maora berättade. 
Och arbetet, ja det var väl kanske inte helt lyckat då jag inte är stormförtjust i barn och dessutom lyckades skrämma en unge så pass att hon fick bronkit..haha.. förlåt.. men ska väl inte skratta men det var lite roligt faktiskt.
Det kändes väl inte som att vi gjorde någon direkt skillnad. Men det gjorde vi nog då hon vi jobbade med fick jobbigare och jobbigare eftersom hon var gravid. Hon sa att de tre dagarna vi var sjuka då hade hon haft 8 småbebisar själv. Det hade inte varit roligt.. och visst bytte jag åtskilliga diaréblöjor och matade ungar till höger och vänster. Ändå kändes det inte som att vi gjorde sån nytta. Kanske  var det mina egna krav och min egen bild av att arbeta där som jag inte levde upp till.

Dörren till övervåningen
som inte var klar. Regnade inte in men
det blåste in där rätt bra ibland.
Dörren användes inte för den satt inte
fast helt.

Både jag och Danne pratade om det här med pengarna. Vi betalade ca 26 600 per person och till det tillkom försäkringar, flygresor, vaccinationer mm. Av alla de pengarna vi betalade till just Volontärresor, hur mycket av det fick den familj vi bodde hos ta del av? 
53 200 sek betalade vi till Volontärresor. För de pengarna skulle Carmen lätt kunna renovera hela huset. Vi ville ju inte direkt fråga hur mkt pengar hon fick men det skulle varit Mycket intressant att få veta hur mkt Volontärresor tog och hur mkt organisationen i Ecuador tog av de pengarna. Och för vad?


Jag pratade med Patrick om det här och han sa att många volontärer han träffar frågar sig samma sak och känner samma sak samt att det inte känns som att man gör sån stor skillnad på arbetsplatserna. Det blir säkert vad man gör det till.. absolut. Men det var inget ovanligt att känna som vi gjorde.


Jag rekommenderar ändå att åka som volontär. Det ger bra inblick i vardag och i kulturen, man får vara med på saker även fast det kanske inte är mycket men en del. 
Att åka genom en organisation ger förvisso en trygghet att man vet att det finns någon som har "ansvaret" för en ifall något skulle hända. Vi hade nog otur då vi fick byta handläggare mm här i Sverige, sen att det ansågs viktigare att byta glödlampor istället för att försöka få information vart vi skulle vara några dagar innan vi reste kan man ju diskutera ... 
Nu kan ju jag bara prata om Ecuador.. och där tycker jag att man lika gärna kan åka utan en organisation. Det finns projekt där som jag vet om som drivs av svenskar. De pengar man betalar då går direkt till familjerna man bor hos, de fastnar inte i några mellanhänder. Oftast brukar det ligga på ca 8 USD/dag, ca 48-50 kr/dag. Och är någon som läser det här intresserad av att åka dit så kontakta mig gärna så förmedlar jag kontakten vidare och ger den information jag har. Jag har även kontakter med guider och spanska lärare som mer än gärna vill ställa upp och visa landet mm.


På onsdag ska det vara en informationsträff här i Östersund med Volontärresor. Undra om det inte var på Gamla Teatern kl 18:00. Nu har jag dubbelbokat mig naturligtvis men jag ska försöka att gå dit ändå. För att se vad dom säger och vill någon fråga mig så får dom mer än gärna komma fram. Jag kanske inte är Volontärresors främsta förespråkare dock.


MEN jag rekommenderar ALLA att ge sig ut i världen, se andra saker, få distans till det vi har här. Och framför allt sluta gnälla om småsaker som vi gör här i Sverige!
Har sagt det förut och jag säger det igen. Vi ska vara sjukt glada att vi har det som vi har det här. Att vi faktiskt KAN dricka vatten ur kranen, att vi HAR varmt vatten varje dag. Att det inte blåser in eller regnar in i husen, att det blir varmt då vi skruvar upp elementen, och att vi HAR element. Nej... på natten i Ecuador är det inte varmt.
Allt det här med vattnet här i stan har varit mycket stök och jag tycker det är trist att så många har blivit sjuka och varit sjuka så länge. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka det är bra att nått sånt här händer. ( nu får jag säkert många elaka tankar mot mig men det sket jag fullständigt i)  Jag hade önskat att många tar sig tid att uppskatta det vi har och vara tacksamma för det vi har. 

Marttín.. Åh så söt och som jag saknar honom.

Samma dag jag hade fått bada Marttin i iskallt vatten så pass att mina händer stelnade, ( jag börjar lipa när jag skriver det för det var så hemskt och han skrek så hjärtskärande) Samma dag såg jag på FB att nån gnäller att "inte nog med att vi har skitvatten, nu finns det inte varmvattnet så jag måste tvätta ansiktet i kallvattnet".. Jag blev så otroligt arg så ni anar inte!! Va glad att ni har VARMVATTEN året om.. EN kväll klarar man nog av att tvätta nyllet utan varmvatten, va glad att ni slipper bada era barn i iskallt vatten så dom nästan krampar!!


Nää.. usch. jag blir så arg då jag skriver det här. Fatta vad ni har istället och sluta gnälla era bortskämda Svenskar!!! Nu gnäller inte alla men många gör det.. sluta genast upp med det!!


Japp.. och då fick jag ur mig det också.. Vilket jag inte skäms för och min åsikt står jag för till 110 % och mer om så vill!!


Ändå har jag varit i ett bra del av Ecuador, i många andra delar och i andra länder har dom det bra mycket värre. Och jag vill tillbaks.. Funderar att åka tillbaks om två år igen. Längtar redan tills dess hur mycket som helst. 


Ja.. det var alltför mig den här gången..


Chao


Ps.. Kan ni vara snälla att tänka ikväll på innan ni går och lägger er, hur bra Ni faktiskt har det!! Gör det inte för min skull utanför er egen skull. Det kan vara nyttigt att någon gång reflektera över det...

Jag drömde...

På nätterna brukade en av tjejerna spela musik hela natten lång, en och samma låt, samma takt i flera timmar. Kunde vara lite irritersamt och vara svårt att sova, särskilt för mig som sover som en kratta i vanliga fall ändå..


Men nu när jag låg i sängen och halvslumrade, vaknade jag av det där ljudet.. jag trodde att jag var tillbaks i rummet i Yaruqui.. och det var inte den enformiga låten det var tvn på nedervåningen som lät.
Jag blev så otroligt ledsen när det gick upp för mig att jag var här i Sverige.
Är det meningen att jag ska ha svårt att anpassa mig till det här nu??


För Danne går det bra, han har avverkat massa prov och det tycks ha gått bra med de flesta. Han hade inte så mycket ta igen. Bra.. han tycker det är skönt att vara hemma igen men han tycker att det var svinkallt här. Och han längtar inte tillbaks, sen kanske det kommer skrev han. Han har väl så fullt upp med att plugga nu så han har inte tid att riktigt känna efter. Saknar honom enormt mycket gör jag. Även fast jag var less på honom på slutet..haha..

Tog bara en bild och det blev den här. På båten ut till
Yarina Lodge. Med en rolig japan bredvid mig som sa
"ooohh, aaaahh, ohoooo" så fort det var nått intressant. :-)

Jag har det lite värre.. känns som att jag bor i en kappsäck fortfarande. Jag har inte ens kommit hem än. Men snart så.. Snart får jag komma till min lägenhet igen. Ska bli otroligt skönt!
Fram till dess får jag kämpa med att försöka trivas i Sverige igen, något jag inte alls gör längre. Inte det att jag inte förstår kulturen eller så, hahaha... men ja, det är svårt att beskriva. Jag känner mig malplacerad. Som att jag inte hör hemma här längre... jag vet att det låter sjukt, vi var ju inte borta mer än två månader. Men de månaderna påverkade mig väldigt mycket, vilket jag upptäckt nu då jag kommit tillbaks hit igen.
Det kanske inte är så konstigt egentligen.. jag såg ju ut som dom där, det gör jag inte här..


jaja.. så kan det vara..
Nu blir det iaf popcorn, tostadon väntar jag med tills vi kommer hem. Då ska jag och Danne ha en egen Ecuadorkväll, bara jag och han. Med mat, tostado, granadilla och Choko donuts!! :-) Kanske ska steka lite bananer kvällen till ära.. haha.. åh va Danne skulle bli glad då.. eller inte.. :-D


Chao

Längtan tillbaks

Jag längtar tillbaks till Ecuador... väldigt mycket. Mer än jag trodde jag skulle göra.
Kan förvisso bero på väder och att det inte har gått så där helt lysande för mig sen jag kom hem.


Vår första dag var det snöoväder och sen har det varit kallt och det har trillat ner ännu mera snö från skyn!! Något jag INTE gillar!!
Igår var jag inne i stan och fikade med en klasskompis.. jättekul och trevligt att träffa henne igen. När jag däremot tänkte åka hem till Alsen var min bil död!.. Stendöd!! Min kära vän José kom förbi och skulle hjälpa mig.. Bilen gick inte ens att få igång med startkablar!! Kallt och eländigt var det.. jag trött och irriterad. Vi satt i bilen och funderade på vad vi skulle göra härnäst.. Sa åt bilen att nu startar du!! Och japp.. det gjorde den!! Fattar ingenting.. !!
For upp med den till Bilbolaget och lämnade den på verkstan på stört. Något är fel och det kan inte vara bilbatteriet, det måste var nått annat och det kommer att kosta mycket pengar har jag en känsla av.
Där kunde ingen kolla på bilen förens tidigast fredag för dom båda verkstadskillarna var på kurs.. Grattis!!


Iaf så skulle en annan vän skjutsa hem mig på kvällen så jag väntade hemma hos honom tills han slutade jobba. Då ringer mamma och säger att vi inte kan köra hem för det har drivit så mycket så japp, jag blev hemlös!! Ja jag kunde ju förvisso gå upp men i detta väder som var igår gör inte jag det. INTE en chans!! Knappt jag hade lust att följa med på affären för att handla middag. Jag låg nerkurad i soffan med en filt resten av kvällen och fick sova över hos min vän. Vilket var riktigt skojigt och mysigt.. men jag kände mig lite hemlös. 
Idag fick jag skjuts av Jenny hem till Alsen då vägen var plogad och man tog sig upp. 
Det är tur man har såna otroligt snälla och härliga vänner som förbarmar sig över en hemlös stackars krake som mig !!


Ja.. jag kanske inte får lika mycket hemlängtan då jag får flytta tillbaks till min egen lgh.. Men ja.. det känns inte så. Jag längtar så sjukt mkt tillbaks.. värmen, människorna, atmosfären.. allt.
Jag blir rastlös här då allting går i samma gamla lunk, folk är "sävliga" i trafiken, ingen fart inget tutande, tiden har stått stilla.. Jag drömmer mig bort ibland till "Farliga bron" då vi sa "jipppii" varje gång vi kom över helskinnad, till utsikten över Tumbacodalen, på höghusen i Quito, Cotopaxi jag såg varje morgon.. 
Jag saknar dock inte tuppen!!! men faktiskt de knackande ljuden av grodor jag hörde varje natt.

Kvinnor och barn från en by innan Quilotoa Lake

Nu ska ni inte tro att jag inte tycker om att jag kommit hem. För jo, det gör jag också. Det är kul att träffa mina föräldrar och vänner.. Tro inte annat!! Men längtan tillbaks försvinner inte ändå.
Som jag sa till min vän i morse. Skulle någon ge mig en flygbiljett tillbaks idag skulle jag åka på en gång... Inte för alltid men för några veckor.. Jag har så mycket kvar som jag vill se av mitt land.


Jag är dessutom fortfarande sjuk. Var till läkaren igår och hon trodde på astma först.. men sen strök hon det från listan för testerna visade inte på det. Jag fick starkare hostmedicin som jag tycker funkar faktiskt. Däremot har jag börjat få ont i halsen och är täppt i näsan som bara den. Så ja.. vi tar väl en vända till med förkylningen då.


Har inget hört om hur sökandet går efter min mor. Har inte förväntat mig det heller. Inte än. Har däremot fått några mail från Carmen. Hon är så rolig! Skulle vara så roligt om hon någon gång kunde besöka mig här i Sverige. Har även fått mail från Pedro våran guide.. också hur kul som helst! 
Det är faktiskt lite jobbigt att blogga om det här för jag blir nästan gråtfärdig.. så mycket saknar jag allt. 
Jaja.. landet försvinner ju inte.. Det finns ju kvar.. Och jag måste vara hemma för att plugga spanska!!


Nu ska jag mysa med missarna som ligger här.


Kram på er!


Ps.. Hmm.. såg nu när jag läste genom inlägget att jag skrivit att jag har hemlängtan!! Jag har numera två hem!! :-)

Adopterad

Surfar runt nu på nattkröken och hamnar på en blogg som jag ofta besöker. Katrin Zytomierskas blogg, för den som inte vet vem hon är så är hon en av Sveriges största bloggare, hon är ganska provocerande i sina inlägg men jag tycker hon är kul. Man måste förstå när hon är ironisk.. alla gör tyvärr inte det. Men till ämnet. Hon har varit iväg på en föreläsning med Louise Hallin som tydligen är en barnpsykolog. Katrin skriver det här på sin blogg:
".... Louise Hallins föreläsning. Hon pratade om anknytningsteorier och hur viktigt det är för barn att knyta an till sin mamma i första hand, sen sin pappa, sen mormor, farmot osv. Hon sa att barn med brutna anknytningar blir kriminella när de växer upp typ. Jag hårdrar, men hon menar att det är de första åren som sätter grunden för hur man sen formas som individ och att det är därför som det är så viktigt att man inte går på dagis där man inte får tillräckligt med uppmrksamhet. Okej, nu till min undran. Louise sa att ett adopterat barn alltid har bruten anknytning. Först från mamman, sen från nån mellanhand (i bästa fall en person i värsta ett barnhem) och sen kanske ytterliga ett mellanstopp. Louise säger med andra ord att ett adopterat barn inte har bra förutsättningar till att växa upp till en förnuftig vuxen individ. Är det så här?"


Jag vet inte men jag blev riktigt irriterad och illa berörd av det här... särskilt kommentarerna hon fick på detta inlägg.
Louise har rätt i att vi adopterade har brutna kontakter och att det första året är viktigt. Men det känns som att vara adopterade det är lika med jobbig uppväxt, stökiga, bråkiga och till slut blir vi kriminella.. Det är så vi kommer att bli, det är så det förutsätts att vi kommer att bli!! Nu hårdrar jag...
Många av oss adopterade var riktigt små då vi kom och hade inte mycket i vårat bagage så att säga. Andra adopterade var flera år då de kom till Sverige och hade mycket i bagaget och en del kanske inte hamnade i en familj som var beredd på det.
Alla har vi haft våra identitetskriser genom åren, adopterade som inte adopterad. Vi som är adopterade har kanske brottats med lite andra tankar också. Vart kommer jag ifrån? vem var min mor? min far? har jag syskon? Varför blev jag bortadopterad? mm.. Kan vara svårt att kanske riktigt förstå...
Många av oss kommer aldrig att få svar på de frågar vi har. En del vet nog det eftersom de kan vara hittebarn mm. Tänk att ALDRIG någonsin få svar på dessa ganska betydelsefulla frågor för ens identitet?? Hur rotlös man kan känna sig ibland.
Och en del av oss har turen att veta vårat ursprung eller en del av det och har möjligheten att ta reda på mer, att få svar på dessa frågor. Det gav mig ett visst lugn att tex veta vart jag var född. Danne frågade varför det var så viktigt, det var ju bara ett hus. Han har rätt förvisso.. men för mig betydde det mycket att åka dit, sätta mig ner, känna att en gång för många år sen gick min mor in genom de dörrarna och födde mig. Jag visste att hon en gång i tiden varit just där!! Med mig!! Det var första gången i hela mitt liv som jag kände en riktig anknytning till henne... Förut har hon bara varit ett namn på några gamla dokument... men det var hon inte då jag satt där. Det var då hon blev verklig för mig.. var nog därför det var så jobbigt att åka dit...


Danne, han vet var han är född, han behöver aldrig fundera på det.


Vart vill jag komma med detta inlägg? Jo, att många av oss adopterade har stora bagage med mycket jobbigt i, men att generalisera som denna Louise har gjort det gillar jag inte!
Jag har växt upp med otroligt bra föräldrar, dom har alltid svarat om jag har undrat över något. Det dom vetat om min bakgrund, dom har alltid stöttat mig i de funderingar jag hade som barn. Någon frågade mig hur gammal jag var när jag förstog att jag var adopterad.. ja.. det låter korkat men tro mig.. jag har hört så många konstiga historier om föräldrar som hittar på saker för att barnen ska tro att föräldrarna är deras biologiska föräldrar. Sen när dom är äldre kommer det fram att dom inte alls är det...
Iaf.. Jag har alltid vetat det eftersom mina föräldrar visat de saker jag hade med mig när jag kom. En vit väska och en turkos stickad sparkdräkt, inte allt för tjusig.. haha.. och visat bilder på när dom hämtade mig på Arlanda.

Jag tror att även fast en del barn som kommer hit och blivit adopterad med mycket i bagaget, att dom kan få en mycket bra uppväxt och bli bra individer. Men som i allt annat när det gäller barn så är det oss föräldrar det hänger på hur våra barn blir. Vad vi lär barnen, vad som är rätt och fel, ger dom den kärlek och trygghet varje barn behöver. Men tyvärr inte får. Att ge barnen rätt förutsättningar för att bli bra individer...
Samt att adoptivföräldrar ska vara medvetna att det kanske inte är så lätt att adoptera en 6-7 åring och förvänta sig att bli Lycklig familjen på en gång. Jag som sagt hårdrar nu men jag vill att ni ska förstå hur jag menar.
Några av mina bästa vänner är adopterade, vissa har haft en jobbig uppväxt i frågan om identitet men alla har blivit bra människor som INTE är kriminella.
Känner också några från min tid i Adoptionscentrum där det inte gått bra, där personen hamnat i fängelse p g a att man hamnat fel i livet. Om det beror på att man är adopterad vet jag inte.. 


Men om man ska gå tillbaks till Louise säger så ska jag alltså bli kriminell och det är då hög tid jag skyndar mig på då.. jag har även annat jag skulle vilja göra. Jag undrar vilken brottslig bana jag ska ge mig in på?!?
Fast när jag tänker efter.. så har jag varit brottslig, en gång på Yran. Jag tog en banan som låg på ett fat,jag trodde man fick dom men min kompis sa att det inte var så. Men då hade vi redan gått en bit och jag ville inte gå tillbaks.. så japp.. jag har klarat av den delen i att vara adopterad!! Skönt!! Kan jag bocka av det.. jag undrar vad mer Louise har på sin lista över hur vi adopterade är och hur vi kommer att bli som vuxna.. 


Jag hade kunna skriva mycket mer i den här frågan men jag måste försöka sova nu för kl är mycket och jag borde vända rätt på dygnen.


Kram och godnatt!


Ps.. var in till Människobyn och träffade några kära vänner idag. SÅ kul att träffa dom igen.. :-)

Bloggen

Ja.. vad kommer att hända nu med bloggen kanske någon undrar.. nu sen vi kommit hem.
Bra fråga.. Den kommer att vara kvar och jag kommer att fortsätta att blogga om mina tankar, reflektioner och längtan tillbaks till Ecuador..
Och hur det går med sökandet efter min mor. Om Patrick och Carmen hittar några släktingar till mig eller inte..


Så ja.. det kommer att leva kvar.. Bloggen alltså..


Nu har jag packat ur alla väskor, börjat tvätta, delat ut lite presenter till mammsen och pappsen. Vi har ätit också.. ÅÅÅÅHHHH va gott med svensk mat!!! Maten i Ecuador är ganska torr och tråkig. Iaf "vardagsmaten" 
Nu ska vi äta Fettisdagsbulle och piroger.. mums mums...


Har även hunnit att skotta fram bron för den har snöat igen och lagat ytterdörren. Japp.. 


Välkommen tillbaks till Sverige! :-)

Sverige sverige...

Det ser ut att vara ett kyligt land vi kommer hem till. Vi har inte gått ut än men det såg lite trist ut måste jag få medge.
Vi åkte igår... eller idag... eller vad blir det?!? Ja vi åkte iaf från New York så mycket vet jag. :-)


Alla flygbyten gick bra och vi "tyllade" inte bort oss nånstans. Helt fantastiskt. Men jag är ruggigt less på säkerhetskontroller nu!! Kan icke räkna dem alla.. haha.. Men det måste ju göras annars tar man sig ju inte vidare. 


När vi landade här i Stockholm blev jag faktiskt lite ledsen.. Det kändes verkligen som att resan är slut nu. Att nu är vi hemma, nu blir det tillbaks till det vanliga .. Vardagen... Saknade bergen, landskapet och värmen enormt när jag tittade ut. Blev så ledsen för jag vet att det dröjer ett tag innan jag är tillbaks igen.
Jag måste erkänna att Ecuador ligger mig varmare om hjärtat än vad Sverige gör. Som jag nog skrivit förut. Sverige är det trygga, jag vet vad jag har men Ecuador är där hjärtat finns. Det är därifrån jag kommer och det är där jag ser ut som alla andra.
En reflektion på hur vi ser ut.. Både jag och Danne reagerade då vi kom till USA att alla var så hemskt långa!! Jag var väldigt lång för att vara Ecuadorian i Ecuador.. tro det eller ej. Men jag var längre än många där. Slog till och med knäna i sätet framför mig på bussen. :-)


Men ja.. nu är vi i Sverige igen och jag har ett examensarbete som jag bör göra men jag har inge ork, ingen lust. Är rätt slut och trött faktiskt... Jag vet inte hur jag ska få till det... Jaja.. det löser sig.


Åh vad jag längtar tillbaks..... !!


Ps... Danne längtar hem iaf.. :-)

Sista dagen i New York

Ett kyligt och blåsigt New York

Det är inte varmt här i NY ska jag tala om!!! Det har blåst här idag och varit ruggigt kallt. Jag ska väl inte klaga för hemma lär det väl vara ännu kallare. Men Gode Gud vad jag längtar tillbaks till värmen!! 

Imorse var det dock rätt oki men nu ikväll.. vi skulle bara gå över gatan för att äta, trodde jag skulle frysa ihjäl! Vansinne så kallt och det blir ju inte varmare av all blåst. Hörde att imorgon skulle det bli ännu kallare. Tack och lov att vi åker härifrån då.

Jag och Frihetsgudinnan. Hon måtte
frysa som står där i ur och skur.

Förutom att frysa har vi varit till Statue of Liberty alltså Frihetsgudinnan. Snål som jag är tog vi sightseeing bussen idag igen. Biljetten räckte i 24 timmar så var vi på plats i tid då skulle vi hinna med den innan biljetten gick ut. Innan vi fick gå på båten gick vi igenom säkerhetskontroller. Det är såna på varje museum här. Man får ta av sig jackor och visa väskan mm. På ett ställe fick jag till och med ta loss objektivet på kameran... eller hmm.. var det i Ecuador kanske?!? Kommer inte ihåg. Allting flyter ihop nu.

Efter en något kylslagen färd ut till Frihetsgudinnan kom vi dit. Gick runt ön, skyndade oss att ta kort, skyndade oss in till Gift Shopen, köpte ett par små souvenirer till oss, gick ut igen en snabbis, in värmde oss innan båten gick tillbaks.. :-)

Danne och valrossen på NY Aquarium.

Vi stannade även till vid Ellis Island, vi hade biljetter dit men kände inte för att röra på oss för mycket då det var så svinkallt. Så vi åkte tillbaks till NY.

Börjar ångra lite att jag sålde akvariet.... hmm..

Tog subway till Coney Island för att besöka New York Aquarium. Det var tämligen dött där måste jag säga, ingen direkt högsäsong om man säger så men det var öppet iaf. En del saker var inte i ordning förens i mars så det var trist. Men vi såg valrossar, pingviner, sjölejon.. var dock inte så märkvärdigt då jag simmat med en.. hehe... Dom där valrossarna, det är några maffiga bitar det. Dom ser ut som stora bollar med händer på när dom kommer och simmar mot en. Vi var där och kikade ett bra tag innan vi tog subway tillbaks till NY

Hajen med de många tänderna. Ja den levde, simmade
förbi mig några gånger.

Där åkte vi lite fram och tillbaka innan vi hamnade rätt .. haha... Målet var att komma till Natural History Museum. Där filmen " En natt på museet" är inspelat. Vi kom dit lagom till en visning om undervattensdinosaurier. Riktigt bra och välgjord var den. Sen hann vi med att kika på lite utställningar innan vi var tvungen att gå för dom stängde.

En Barosaurie i naturlig storlek

Utanför var det en snubbe som frågade om vi ville ha skjuts, jo men vart var hans taxi? Jaa. han hade ingen taxi.. han hade en limousine!!! Sa att Nej vi ska inte åka. Men han hade lite svårt att förstå för han gick efter oss och tjatade att det "bara" skulle kosta 25 dollar.. Till slut blev jag irriterad och vände mig om och sa mycket tydligt att NEEEJ, VI ska INTE åka nån limo!!! Sen skuttade vi ut i vägen och fick tag på en taxi istället.

Danne med en T-Rex som INTE är
dinosauriernas kung.
Danne vet varför så fråga han.. :-)

Nu är vi ÄNTLIGEN på hotellrummet, fått mat i magen, Danne har badat, jag ligger i sängen och äntligen börjat tina upp. Men är ofantligt trött och slö och förkyld igen.. det tog som om för 111 gången tror jag. Har varit förkyld sen jaa.. någon vecka innan vi for till Cotopaxi om jag inte har helt fel. Hostar, snorar om vartannat. Hoppas jag frisknar till när jag kommer hem.

Imorgon bär det av till flyget och sen en lång flygresa till Amsterdam, Stockholm och till slut kommer vi tillbaks till stan.. Det ska bli rätt skönt, längtar hem nu.. Jobbigt att se så här mycket som vi har gjort på så kort tid. 

Ha det bra så nästa gång jag skriver är jag nog hemma i Sverige, isolerad från allmänheten. Dock självvalt.. :-)

KRAM


Ps.. mina naglar kraschar en efter en i den här kylan.
Har haft mina egna i stort sätt hela tiden och dom har varit skitbra.. men nu.. nu är det bara skrutt.. :-(

New York New York

Huga ligen så kallt det är här.. eller kanske inte.. jag vet inte.. några minusgrader men det blåser så det är inte så himla skönt. Och imorgon ska det tydligen bli -9°!! USCH!! Det blir att klä sig varmt. Idag har vi haft en rätt lugn dag ändå måste jag säga. Inte lika häktiskt som Washington. Jag hade bokat en sightseeing buss, en sån man kan kliva på och hoppa av hur många ggr som helst under en dag.

Vi började dagen med att besöka Empire State Building. En smått hög byggnad om man så säger. När vi var på väg dit blev jag halvt ihjäl skrämd av en snubbe som sålde biljetter till Sky Ride. En åkattraktion inne i E S B. Vi tog den och det var rätt häftigt. Det var som att åka berg och dalbana över NY. 

Sen åkte vi upp i denna kända byggnad där så många filmer spelats in. Såg ut över hela NY och kära värld vad många hus och så höga dom är. 

Här åkte vi förbi Flatiron district. Också en känd byggnad som varit med i många filmer. 

Häftigt att få se så många kända ställen! 

Bilder på de omkomna, täckte två stora väggar.

 Sen besökte vi Ground Zero. Alltså där Twin Towers stod och minnesplatsen för 9/11. Vi tog en rundtur där som visade monument som upprättats till minne av de omkomna. Samt hur det kommer att se ut då byggande är klart, monument och de torn som kommer att bli lika hög som ett av tornen. Det var riktigt känslosamt att gå och kolla på minnesutställningen. Kommer så väl ihåg den dagen det hände. Allting var så ofattbart.

De som visade runt oss hade anknytning på ett eller annat sätt till händelsen. Kvinnan Rosemarie hade sin dotter i tornet, dottern klarade sig. Den andre som var med, han var brandchef där och hans hals hade skadats efter attacken så han hade lite svårt att prata. Många av hans kolleger hade omkommit och han berättade en del av vad dom sett på plats. 

Den här tjuren är också rätt känd och den sprang vi på av en slump då vi skulle åka färjan till Frihetsgudinnan. Tyvärr hade sista turen gått för dagen så vi får gå upp tidigt i morgon så vi hinner utnyttja våran Sightseeing biljett fullt ut.. snål som jag är ;-)

Nu i kväll har vi gått en promenad för att kolla alla neonskyltar. Jag undrar jag hur mycket elen går på i den här stan?! :-) Det lyser nästan lika starkt som att det skulle vara dag. Vi bor också nära Broadway och alla teatrar. Så vi är mitt i smeten skulle man kunna säga.

På bilden här kan man se den berömd kulan som åker ner vid tolvslaget varje nyårsafton. Den är ovanför muggen med kaffe.

Man kan se att det står 2011 där .. kika så ser ni.

Vi gick även till Rockefeller Center. Där New Yorks stora Julgran står och där man kan åka skridskor. NBC ligger också där så ja.. vi bor rätt centralt ja..

Nä nu måste jag gå och lägga mig. Danne har redan slocknat i sängen. Imorgon ska vi besöka Frihetsgudinnan som sagt och NY Aqarium tror jag. Vi får se vad vi hittar på.

Jag börjar faktiskt längta lite hem nu. Kontrasten mellan Ecuador och USA är enorm och även temperaturen. Jag önskar att Ecuadorianerna kunde inse vilket vacker land dom har så dom är lite mer rädda om den. Inte skräpar ner och är med miljömedvetna. Det borde varje land tänka på. Men som ett exempel, då vi åkte hem från Amazonas, kvinnan framför hade skräp som hon kastade ut genom fönstret. Det komiska var att knappt en halvmeter framför sig hade hon en papperskorg?!? Ecuadorianerna är lata på det området, tänker inte på hur dom förstör naturen med sitt skräp. Det stör mig!! Dom skräpar ner mitt land!!!

Ja... det blev en lite parantes så här på kvällskröken.

Nu godmorgon på er så säger jag Godnatt!

Bilder bilder

Tog och laddade upp lite bilder så här på nattkröken.

Här är bilder från Washington

Och här är bilder från Papallacta

Ha det gött!

Sista dagen i Washington

Washington Monumentet

Vi har haft några häktiska dagar kan man lugnt säga. Vet inte hur långt vi gått men det bör nog vara nån mil skulle jag tippa på. 
Och pengarna bara rinner iväg.. Lite skillnad här jämfört med Ecuador om man så säger. Kommer att vara pank när jag kommer hem och får leva på vatten och bröd. Danne skänker jag till hans far som får föda honom ett tag.. :-)
Men vi har sett mycket.. väldigt mycket och jag är glad att Smithsonian Museerna är gratis.. 
Vi tog lite sovmorgon idag för museerna öppnade inte förens vid 10 så vi kunde sova lite längre i våra otroligt sköna sängar! Vill ha en sån säng hemma.. Rekommenderar Capitol Skyline hotell varmt! Nära Capitol och allt och shuttles som tog oss in till stan gratis. 


Första besöket var Washington Monument.. Vi åkte ända upp eller ja, så långt man kan komma. Tittade på en otrolig utsikt och såg Obamas cribb igen. Vet inte om det är som i London, är flaggan uppe så är han hemma. Hmm.. skulle ha ringt på och frågat. :-)


Vi gick till National Museum igen för Danne ville kolla lite mera så vi knatade omkring och såg insekter och småkryp. Jag är inte helt förtjust i småkryp, tycker dom är äckliga med sina långa ben som spretar åt alla håll.

DC- 3

Sen gick vi på Air & Space Museum och såg någon film där. Det skulle vi nog inte gjort för jag blev så otroligt trött. Och har nog inte sett så många olika flygplansmodeller på en och samma gång. Tänk att alla dessa museum är gratis. Helt fantastiskt, det är inte några slaffsigt ihop krafsade museum direkt utan ruggigt bra.
Jag vet iaf en som lätt skulle kunna tillbringa ett par dagar på detta museum..... haha... Har tagit en del bilder som jag kan visa. 


Vi hann även med ett kort besök på National Museum of the American Indian. Där såg vi även en liten film och åt buffelburgare. Gott och mättande. Tyvärr hann vi inte vara här så länge för vi skulle hinna med Capitol  också.
Och dagen till ära hade vi otroligt fint väder. Inte ett moln på himlen, inte så mycket blåst och ja.. Washington är en fin stad.

När vi däremot skulle ta taxi från hotellet till våran buss kom inte våran taxi!! Jag blev less på att vänta så  jag gick ut på gatan och efter en bra stund lyckades jag fånga en taxi. Det kom tyvärr inte så många taxibilar just den vägen. Då var kl tio i fem och våran buss gick fem!! Lite brådis alltså. Det slutade med att vi fick ta en annan buss för att säkert komma till New York så där kastade jag 40 dollar i sjön.. :-(


Nu är vi iaf i New York och ska ta en Sightseeing buss imorgon till lite olika ställen. Sen i övermorgon då far vi hem.. vilken dag det nu är. Som sagt, vi får se mycket men vi blir rätt trötta också av allt springande. Men har 
ju inte så mycket val då vi bara är här så kort tid.

Åh.. näee.. godnatt.. vi hörs..
Kram

Washington

Vilken otrolig dag vi har haft idag! Helt fantastiskt! Vi vaknade tidigt för att kunna utnyttja dagen så mycket vi kunde. Vi fick skjuts med hotellets shuttle buss till The White House. Med karta i handen letade vi oss till Madame Tossauds. Vi var en timme tidigare så vi fördrev tiden i en souvenir butik på andra sidan gatan. 

Väl inne så träffade vi många bekanta ansikten. Hälsade lite på Reagan, satt och chillade med Madonna. Kramade om Kennedy med fru. Sen tog jag och jobbade lite på mitt nya jobb. Det ligger i ett rätt stort vitt hus och mitt arbetsrum är ovalt. Det har även ett ganska robust skrivbord som klarar många kritiska beslut. :-)
Denna dag var det mest telefonsamtal som stog på schemat.


Efter det läxade jag upp Tiger Woods.. han ni vet som inte behandlade sin svenska fru så bra. Så han fick veta att så gör man inte! Han är dessutom en dålig lyssnare.. !!

Danne han ville vara med på en 100-dollars sedel så det fick han ju så klart. Tycker det ser bra ut så vi ska ta och trycka upp ett gäng såna och dela ut här i USA.. till hela befolkningen. Funkar fin fint tror jag :-)

Efter det gick vi till Obamas cribb.. Jag trodde att det skulle vara större än det var. Men det räckte ju ändå. Såg några Secret Service folk utanför. 

Tyvärr har inte vädret idag varit alltför roligt. Det har regnat mest hela dagen och inte varit mer än +5 °. Ska väl kanske inte klaga men det här vädret var vi inte vana vid. Det var mössa, vantar och halsduk på. Det kanske lite förberedelse inför vädret i Sverige!! Huga ligen.. jag tror vi åker tillbaks till +26° istället.. ;-)


Vi har mest gått idag och vi måste nog ha gått nån mil eller så. Vi gick till monumentet som hedrade de som dött i andra världskriget. Sen statyer vid Lincoln Memorial som hedrade Korea soldater. Vid Lincoln Memorial var det lagomt med folk. Vi var där rätt så tidigt som tur var. Det var häftigt att se denna kända staty som man sett från så många filmer. 


Sen gick vi vidare i regnet till National Aquarium. Såg många konstiga fiskar och grodor.. Fick även se när Kedje Katthajar matas. Dom verkade hungriga.. Men kära nån så mycket skrikande barn det var där!! Mina nerver!!

Vi gick iväg och kikade lite på Museum of American History. Det var ett stort museum med otroligt mycket folk. Helt ärligt vet jag inte om man skulle betala nått men det gjorde inte vi. Jag tror faktiskt inte man behövde det. Vi fick där en stund men näe.. det var inget museum riktigt i våran stil så vi gick till Natural History Museum. Det var som naturhistoriska i Stockholm. Vi kollade på en 3D film om Dinosaurier, det var häftigt. Kändes som att man kunde sträcka ut handen och bara röra dom. 


Efter det gick vi till souvenirbutiken vi sett tidigare på dagen och köpte tröjor till oss båda och lite annat krafs. :-)
Nu är vi "hemma" på vårat hotell. Vi har världens skönaste sängar.. och höga. Jag behöver en stege för att ta mig upp.. haha.. 


Imorgon blir det Capitol, Washington Monumentet och Air & Space Museum. 
Med risk för att verka tjatig .. Men fattar ni vad mycket vi får se på denna resa egentligen?!? Helt otroligt!!


Fler bilder kommer jag att lägga ut när jag väl kommer hem. Orkar inte göra det här. 
Nu ska jag kika på lite film och bara ta det lugnt. 


Kram på er


Ps. Min tattoo kliar!!!!

Vi är i Atlanta

Jaha.. vi har iaf tagit oss till Atlanta efter lite om och men...


Vad har hänt.. Fabian kom och hämtade oss igår och det blev ju lite roande måste jag säga. Han slängde upp väskorna på flaket på bilen och tjing.. så låste sig bilen. Hade inget gjort om han inte hade haft nycklarna INNE i bilen!! Men efter lite satellit spaning kunde hans kontor öppna bildörren efter över en timme med hjälp av satelliten. Haha..
Sen for vi en annan väg till Quito för han skulle hämta en liten present hos sig till mig och Danne. Han trodde nämligen att vi skulle fara den 5:e, vilket var sagt först men se då for vi ju inte. Så han fick ändra sina planer. Han sa att nu kidnappade han oss och det kändes nästan så då vi blev stoppade av polisen två gånger. Varför förstog ingen av oss..  Men det gick ju bra och vi blev bjudna på mat på Dannes kära Gus innan vi åkte till flygplatsen.


Där var det tur att vi var i god tid. Våra väskor checkades in utan problem.. men sen kom en och bad mig och en tjej till komma ner för att identifiera våra väskor. Tydligen hade "knarkhunden" gjort markering på våra väskor. Frågade varför den gjorde det, ja den gjorde det även på mat. AH!!! jag talade om att jag har tostado och Choco donuts i väskan. Ja då kunde det vara därför. Så vi fick gå upp igen. Efter ett tag till kom en annan tjej och bad mig och flera andra följa med. Då hade hunden gjort markering igen!!! Den här gången öppnade dom väskan och kollade. Och den hunden har nog lite fel på luktsinnet för just i den väskan fanns inget av det jag nämnde!! 


Efter ytterligare ett tag fick vi kliva på planet... och sen lyfte vi. Ska villigt erkänna att tårarna rann. Tänkte för mig själv flera gånger... "lyft inte än, lyft inte än.. jag vill inte åka!!" Danne som är en underbar grabb sa att jag kommer ju att komma tillbaka så jag ska inte vara ledsen. Men det var jag ändå.. det kändes så trist och så hemskt. Att veta att min familj finns där men att jag inte fick träffa dom denna gång. 


Men nu är vi iaf i Atlanta och här är ju säkerheten rigorös!! Det ska kontrolleras hit och dit så vi missade flyget till New York.. Dumt! Men det är ombokat och vi bör hinna med bussen som sen ska ta oss till Washington. Men vädret här var ju inte så roligt, det regnar och verkar blåsa en del och kallt var det också!! nääää.. gilla INTE regn, kyla och blåst!!


Ha det bra så åker vi vidare snart.!


Kram.. 


Ps.. tänkte lägga upp en bild men det ville sig inte riktigt.. En bild från mitt kära Quito.. :-)


Och förresten!! Det sista jag blev kallad här var "gringa"!!!! GRINGA!!! DET var INTE alls snällt.. Tänkte nästan säga nått värre tillbaks men insåg att det vore dumt att sluta sin vistelse här i nån liten cell!!