Adopterad

Surfar runt nu på nattkröken och hamnar på en blogg som jag ofta besöker. Katrin Zytomierskas blogg, för den som inte vet vem hon är så är hon en av Sveriges största bloggare, hon är ganska provocerande i sina inlägg men jag tycker hon är kul. Man måste förstå när hon är ironisk.. alla gör tyvärr inte det. Men till ämnet. Hon har varit iväg på en föreläsning med Louise Hallin som tydligen är en barnpsykolog. Katrin skriver det här på sin blogg:
".... Louise Hallins föreläsning. Hon pratade om anknytningsteorier och hur viktigt det är för barn att knyta an till sin mamma i första hand, sen sin pappa, sen mormor, farmot osv. Hon sa att barn med brutna anknytningar blir kriminella när de växer upp typ. Jag hårdrar, men hon menar att det är de första åren som sätter grunden för hur man sen formas som individ och att det är därför som det är så viktigt att man inte går på dagis där man inte får tillräckligt med uppmrksamhet. Okej, nu till min undran. Louise sa att ett adopterat barn alltid har bruten anknytning. Först från mamman, sen från nån mellanhand (i bästa fall en person i värsta ett barnhem) och sen kanske ytterliga ett mellanstopp. Louise säger med andra ord att ett adopterat barn inte har bra förutsättningar till att växa upp till en förnuftig vuxen individ. Är det så här?"


Jag vet inte men jag blev riktigt irriterad och illa berörd av det här... särskilt kommentarerna hon fick på detta inlägg.
Louise har rätt i att vi adopterade har brutna kontakter och att det första året är viktigt. Men det känns som att vara adopterade det är lika med jobbig uppväxt, stökiga, bråkiga och till slut blir vi kriminella.. Det är så vi kommer att bli, det är så det förutsätts att vi kommer att bli!! Nu hårdrar jag...
Många av oss adopterade var riktigt små då vi kom och hade inte mycket i vårat bagage så att säga. Andra adopterade var flera år då de kom till Sverige och hade mycket i bagaget och en del kanske inte hamnade i en familj som var beredd på det.
Alla har vi haft våra identitetskriser genom åren, adopterade som inte adopterad. Vi som är adopterade har kanske brottats med lite andra tankar också. Vart kommer jag ifrån? vem var min mor? min far? har jag syskon? Varför blev jag bortadopterad? mm.. Kan vara svårt att kanske riktigt förstå...
Många av oss kommer aldrig att få svar på de frågar vi har. En del vet nog det eftersom de kan vara hittebarn mm. Tänk att ALDRIG någonsin få svar på dessa ganska betydelsefulla frågor för ens identitet?? Hur rotlös man kan känna sig ibland.
Och en del av oss har turen att veta vårat ursprung eller en del av det och har möjligheten att ta reda på mer, att få svar på dessa frågor. Det gav mig ett visst lugn att tex veta vart jag var född. Danne frågade varför det var så viktigt, det var ju bara ett hus. Han har rätt förvisso.. men för mig betydde det mycket att åka dit, sätta mig ner, känna att en gång för många år sen gick min mor in genom de dörrarna och födde mig. Jag visste att hon en gång i tiden varit just där!! Med mig!! Det var första gången i hela mitt liv som jag kände en riktig anknytning till henne... Förut har hon bara varit ett namn på några gamla dokument... men det var hon inte då jag satt där. Det var då hon blev verklig för mig.. var nog därför det var så jobbigt att åka dit...


Danne, han vet var han är född, han behöver aldrig fundera på det.


Vart vill jag komma med detta inlägg? Jo, att många av oss adopterade har stora bagage med mycket jobbigt i, men att generalisera som denna Louise har gjort det gillar jag inte!
Jag har växt upp med otroligt bra föräldrar, dom har alltid svarat om jag har undrat över något. Det dom vetat om min bakgrund, dom har alltid stöttat mig i de funderingar jag hade som barn. Någon frågade mig hur gammal jag var när jag förstog att jag var adopterad.. ja.. det låter korkat men tro mig.. jag har hört så många konstiga historier om föräldrar som hittar på saker för att barnen ska tro att föräldrarna är deras biologiska föräldrar. Sen när dom är äldre kommer det fram att dom inte alls är det...
Iaf.. Jag har alltid vetat det eftersom mina föräldrar visat de saker jag hade med mig när jag kom. En vit väska och en turkos stickad sparkdräkt, inte allt för tjusig.. haha.. och visat bilder på när dom hämtade mig på Arlanda.

Jag tror att även fast en del barn som kommer hit och blivit adopterad med mycket i bagaget, att dom kan få en mycket bra uppväxt och bli bra individer. Men som i allt annat när det gäller barn så är det oss föräldrar det hänger på hur våra barn blir. Vad vi lär barnen, vad som är rätt och fel, ger dom den kärlek och trygghet varje barn behöver. Men tyvärr inte får. Att ge barnen rätt förutsättningar för att bli bra individer...
Samt att adoptivföräldrar ska vara medvetna att det kanske inte är så lätt att adoptera en 6-7 åring och förvänta sig att bli Lycklig familjen på en gång. Jag som sagt hårdrar nu men jag vill att ni ska förstå hur jag menar.
Några av mina bästa vänner är adopterade, vissa har haft en jobbig uppväxt i frågan om identitet men alla har blivit bra människor som INTE är kriminella.
Känner också några från min tid i Adoptionscentrum där det inte gått bra, där personen hamnat i fängelse p g a att man hamnat fel i livet. Om det beror på att man är adopterad vet jag inte.. 


Men om man ska gå tillbaks till Louise säger så ska jag alltså bli kriminell och det är då hög tid jag skyndar mig på då.. jag har även annat jag skulle vilja göra. Jag undrar vilken brottslig bana jag ska ge mig in på?!?
Fast när jag tänker efter.. så har jag varit brottslig, en gång på Yran. Jag tog en banan som låg på ett fat,jag trodde man fick dom men min kompis sa att det inte var så. Men då hade vi redan gått en bit och jag ville inte gå tillbaks.. så japp.. jag har klarat av den delen i att vara adopterad!! Skönt!! Kan jag bocka av det.. jag undrar vad mer Louise har på sin lista över hur vi adopterade är och hur vi kommer att bli som vuxna.. 


Jag hade kunna skriva mycket mer i den här frågan men jag måste försöka sova nu för kl är mycket och jag borde vända rätt på dygnen.


Kram och godnatt!


Ps.. var in till Människobyn och träffade några kära vänner idag. SÅ kul att träffa dom igen.. :-)