Tänk i början då vi var här.. vad jag längtade att få skriva detta blogginlägg.. Att nu är det slut nu får vi åka hem... och NU.. Nu vill jag inte alls skriva det.. Nu vill jag inte alls åka hem.
Visst kan det vända fort?!
Vi ska idag gå upp till dagiset för att säga hej då till barnen som sov då vi gick. Usch.. det kommer att bli hemskt.. bäst att ta med sig näsdukar..
Sen ska vi bara ta det lugnt tills Fabian hämtar oss. Ska nog gå en promenad själv.. bara för att njuta det allra sista här ...
Tänk vad vi har fått vara med om.. fått uppleva, fått se, träffat härliga och sköna människor! Helt otroligt! Minnen jag alltid kommer att bära med mig.
Jag har också nått ett mål som jag hade, att få reda på vart jag är född! Det var viktigt för mig..(även fast det bara var ett "vanligt" sjukhus) jag har även fått reda på mer om den familj som finns här som jag har. Jag vet än inte vilka dom är.. men jag vet att dom finns.. Trodde jag aldrig att jag skulle få veta..
En sak som jag har känt sista veckorna.. det är det här med språket. Jag kan ibland känna att jag förolämpar Ecuadorianerna därför att jag inte lärt mig deras språk. Därför att jag just är Ecuadorianska själv! Det känns inte alls bra.. Därför ska jag ta itu med spanska när jag kommer hem. Däremot vill jag inte plugga grammatik rätt upp och ner, det ger mig inget. Jag vill istället praktisera språket på en gång och lära mig av de misstag jag gör. Vart hittar man en sån skola?!
Jag vill inte sova.. för då blir det morgon och då ska vi åka.. :-(
.. och jag är nog inte helt samma människa som jag var när jag åkte...
Kram...
Ps... Det blir nog ett blogginlägg till innan vi far.. Men om det inte blir det så ska jag försöka blogga från USA också, om vad vi är med om där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar