Jag är själv med Livia då fadern valt att inte vara med. Det är hans val och inget jag tänker eller vill kommentera här. Det är hans förlust tyvärr och Livias.
Men vi reder oss bra själva. :-) Jag har ett enormt stöd av hennes storebror. Han servar mig med dricka, frukt, mat och håller i när jag måste fixa nått.
Visst blir livet helt annorlunda nu. Väldigt mycket annorlunda men till det bättre. Hon kommer att vara mycket älskad av mig, storebrorsan, mormor, morfar, moster, kusiner och en himla massa mer människor.
Namnen då.. Livia såg jag på internet och kände att det nog passade henne, vilket det gjorde även då hon var född. Hon var så otroligt livlig i magen, sällan en lugn stund. Så då passade ju Livia väldigt bra. Elise det är efter min mamma Elisabet och Eveline vet jag inte, det namnet bara kom till mig. Jag har försökt att ta reda på vad min mormor hette, min biologiska mormor. Men tyvärr har vi inte lyckats få fram något om det.
Så.. där är anledningen till att en resa tillbaks till Ecuador inte sker inom en snar framtid. Både på gott och ont. Vi kommer ju att åka dit igen. Men då ska Livia vara några år så hon delvis kommer ihåg det och kan ta till sig det på ett annat sätt än vad hon kan nu som lill liten.
Här är hon bara några timmar gammal med en mössa som en kompis mamma stickat. Hon stickade den i Ecuadors färger. Perfekt! Blev så glad :-)
Här har vi kommit hem och hon ligger och sover på en fäll.
Ligger i min famn och sover. 6 dagar gammal.
Nu börjar mitt nya liv.. som småbarnsmamma igen. :-)
Ha det bra!
