Sökandet har börjat.... igen.. :-)

Så.. nu tog jag äntligen tag i det hela.. 
Att scanna in mitt födelsebevis mm och skickade till Patrick i Ecuador. Han ska hjälpa mig och se ifall han kan få fram lite mer information om min mor.
Är honom evigt tacksam!! :-)


Jag vet att det här kommer att ta tid.. Det här är inget jag får veta i morgon hur det går eller nästa vecka.. kanske inte ens nästa månad.. Det här kommer att ta flera månader. Jag ställer iaf in mig på det. Även fast jag vet det så gör det mig nervös.. nervös för att någon dag får jag mer info om min mor eller släktingar.
Jag blir rörd och tårögd när jag tittar på mitt födelsebevis. Min mor har skrivit under den..... Min mor.. ... den enda namnteckning jag har från henne. Hennes handstil.. den är fin. Inte så lik min.. Förstår att det här kan verka en aningens märkligt för en som inte är adopterad. Men för mig betyder det mycket att jag har sett hennes handstil.


Min förhoppning är att jag ska veta mer än 2013 vad jag vet nu. Att jag då kanske får möjlighet att träffa min mor eller några syskon. Jag hoppas att jag har två bröder.. har alltid önskat mig bröder. Har fantiserat många gånger om att ha en storebror som tar hand om mig och leker med mig. Som beskyddar mig från elaka pojkar!! haha.. Hade behövt en sån genom året.. ;-)

I mitt pass står det bland annat att jag var 45 cm lång när jag föddes. Jag var ingen lång krake inte. Det är jag förvisso inte nu heller.. Inte här i Sverige men i Ecuador var jag lång. Carmen nådde mig till ögonen och många var mycket kortare än mig. Det kändes bra. Att jag faktiskt såg över huvudena på människor där. Hade varit bra vid konserter. Här ser jag oftast bara ryggtavlor när jag är på konsert. Alltså kravlar jag mig oftast upp i fönster eller så för att kunna se något. Som en apa! hahaha..


Ha en bra dag i vår solen som jag hoppas ska titta fram.


Chao!


Ps.. Jo.. jag är lyckligare.. men jag får mina dippar av saknad av mitt hemland. Men då tittar jag bara på min skuldra och där har jag mitt land! :-) Jag är så glad att jag gjorde tatueringen även fast det gjorde ruggigt ont. TACK TINA för att du fick mig att göra den.. :-)