Kom av mig lite!

Jag hade ju tidigare tänkt blogga om nått helt annat men kände att jag var tvungen att bemöta den kommentar jag fick. 


Jo.. det jag hade tänkt att blogga om var ett mail jag fick häromnatten av Carmen. Vi mailar lite titt som tätt och jag fick ett mail som gjorde mig väldigt glad, rörd, vemodig men lycklig också.
Hon läser en bok som handlar om adoption, en mor inser att hon inte kommer att kunna ta hand om sin son och väljer då att adoptera bort sonen.
I boken står det så här: " I LOVE YOU A LOT, FOR THAT REASON I AM GOING TO DO ANYTHING FOR YOU, I AM GOING TO GIVE YOU IN ADOPTION BECAUSE I KNOW THAT IS THE BEST FOR YOU!!!!"
Carmen skrev att hon började gråta och att hon tänkte på mig. Hon säger att hon är övertygad om att min mor ville det allra bästa för mig och det var därför hon gav bort mig för adoption. Och att hon älskar mig över allt annat. Carmen sa då vi pratade att hon inte kunde tänka sig att en mor inte vill veta av sitt barn. Det var väl där rädslan hos mig finns och fanns. Att min mor inte vill veta av mig då vi hittar henne. Men jag tror att Carmen har rätt. Även om min mor inte vill träffa mig så tror jag att hon ändå älskar mig och önskade mig ett bättre liv. 
Och det gör mig lycklig.. lycklig för att hon var så osjälvisk, modig och stark att hon lät mig få en andra chans. För det är det jag har fått.. En chans till ett bättre liv i ett annat land.

Jag undrar hur mina syskon har det och vilket liv dom fick.. och hur dom lever nu. Om dom har familj och om jag har syskonbarn.. Gosse!! så coolt.. att jag kanske har biologiska syskonbarn!! Jag har två vackra tjejer här i Sverige naturligtvis som jag inte glömmer bort i första taget. 
Usch.. det var en händelse här i Östersund när jag var i Ecuador som gjorde mig sjukt orolig för en av dom. Gick och mådde dåligt en hel dag innan hon lyckligt och väl loggade in på FB. Hade det hänt henne något av det som stod i tidningarna hade hon fått komma över bums!! 

Måste även få tillägga att bloggen har kanske uppfattas negativ sen jag kom hem.. mer än vanligt. haha. Men det har varit svårt för mig. Jobbigt, att inte vara som "alla andra" eller rättare sagt.. se ut som alla andra. Att inte se på Sverige som jag såg på landet innan jag for. Att förstå att mina värderingar och uppfattning har ändrats. Att inte längre känna att Sverige är mitt hemland på samma sätt som förut. Den som inte tror att det visar sig på nått sätt är tokig. :-) På mitt sätt visade det sig genom att jag blev och är kritisk till en hel del saker här i Sverige. 

Dagiset i Yaruqui

Har faktiskt frågat de närmsta i omgivning om hur jag är. Om jag är kritisk och fördömande mot dom. Dom skulle säga åt mig ifall det gick överstyr så att säga. Att nu fick jag ge mig eller som en vän säger. " Nu får du kamma till dig!!" haha. Däremot mot de som inte känner mig kan jag nog uppfattas som vass och "kantig".. Men lär man känna mig så visar det sig att jag inte är så.. förhoppningsvis.. haha..

Huvudsaken är ändå att man i slutänden respekterar att alla har olika åsikter om saker och ting.. :-)


Det glädjer mig att jag har lyckats med en sak med den här bloggen.. En kompis säger att hon uppskattar att kunna tvätta sitt barn i rent och varmt vatten på kvällarna. Något hon inte har tänkt på innan jag skrev om "vattenproblemen" som är i Ecuador. Det gjorde mig glad! Jag har för EN människa ändrat och fått henne att uppskatta det liv som vi har här. Det gör att jag uppnått ett mål med den här bloggen!! 


Det var allt för denna gång.. !


Ps.. Tack för de förslag jag fått via mail hur jag ska på något sätt muntra upp Carmen.