För den som inte vet har jag gått en ledarskapsutbildning de senaste 1 1/2 åren och det var den som förde mig på andra sidan jordklotet. Vi hade igår en examensmiddag på Clarion med lärare, klasskompisar, respektive och vänner. Hur trevligt som helst.
Den här veckan har jag haft en dipp, hållit mig undan. Längtat tillbaks och saknar känslan att se ut som alla andra. Det kan låta konstigt och flummigt.. men för mig betydde det mkt. Det gjorde att jag tvekade in i det sista om jag skulle gå eller inte, jag kände mig inte riktigt "värdig" att gå heller. Har inte slutfört en del rapporter mm och inte gjort allt vi ska hunnit med pga att jag varit borta. Men sen slog det mig.. Jag ska visst vara stolt!! Jag har faktiskt planerat och genomfört mitt livs resa! Jag fick både mig och grabben över andra sidan jordklotet och var där i 2 månader för att uppfylla en dröm som jag haft sen jag var 8 år!! Så det ska jag minsann vara stolt över!! Tycker jag iaf.. skit i rapporter mm.. Det vi fick vara med om där är nog så betydelsefullt och gett mig erfarenhet som jag kommer ha med mig resten av mitt liv..
Våran rektor Pelle sa i sitt tal till oss att skit i tanken "vad ska jag bli när jag blir stor!" Åh så många ggr jag har tänkte den tanken och fått den frågan åtskilliga ggr senaste tiden. Nu kommer jag inte ihåg ordagrant vad han sa men att vi ska göra det vi känner för, pröva nya saker, har vi drömmar och mål, ja se till att förverkliga dom. Han har rätt... varför ska jag hitta ett jobb och bli fast i det i resten av mitt liv ?! När det egentligen är nått helt annat jag vill göra...
Min dröm är att en del av året arbeta här i Sverige och en del av året arbeta i Ecuador eller resa dit några ggr per år i arbetet.
Har ingen aning inom vad däremot.. men för att kunna göra det måste jag lära mig språket. Men det ska inte vara så svårt.. Däremot gillar jag inte tragglande av grammatik vid en skolbänk.. det ger mig nada! Jag vill ut, prata, praktisera språket.. Kanske inte funkar direkt här.. Att jag kommer och pratar spanska med kassörskan på ICA.. :-) Fast jag kan ju testa. haha...
Danne på väg till ruinerna i Rumicucho |
I alla fall så var det sjukt roligt att träffa alla igen. Har inte sett alla samlade sen jag kom hem. Det kändes lite konstigt att vi inte kommer samlas mer vid skolbänken, jag kommer inte störa mig på min bordsgrannes knäppande med fingrarna, något jag hatar!! eller när han hela tiden drog ut sladden till datorn eller på annat sätt försökte reta gallfeber på mig.. haha.. Eller när vi sitter och diskuterar saker i klassen. Det känns faktiskt lite trist men vaddå... Vi kan ju träffas iaf ju :-)
Jag önskar ALLA sjukt mycket LYCKA TILL i vad än alla hittar på. Och verkar allt förvirrat och man inte vet vad man ska göra.. Sjung en sång vett ja!!! :-))
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar