Promenad

På mina promenader mal skallen som bara den... vilket kan på sätt och vis vara bra..


Men en sak som slog mig idag (förutom vinden i ansiktet) var att jag saknar att se ut som alla andra. Svart hår, samma typ av hudfärg, ögonfärg, ansiktsdrag och längd. Även fast många ser mig som svensk här, vilket jag är, så är jag ändå inte det. Inte till utseendet.. Och det kommer jag ALDRIG att vara.

Hunden som brukade vara på dagiset. Danne har tagit kortet.

Jag saknar det, att titta mig omkring och se att alla är som mig. Lika korta, mörkhåriga mm. Jag var ändå rätt lång där i jämförelse med här. Här som jag knappt är mer än tre äpplen hög...


Jag längtar SÅ sjukt mycket tillbaka.. till bergen, vulkanerna, allting. Har börjat kolla igenom bilderna.. det tar ett tag. Får en klump i halsen samtidigt som jag blir SÅ glad över att ha fått sett allting och att faktiskt genomfört det här och att jag har gjort det tillsammans med Danne. Det gör mig stolt! Jag rodde projektet i hamn.... något jag inte trodde på själv ibland.


Den här resan har ändrat mitt liv. Rätt ordentligt, jag är mer tacksam för det jag har här nu än vad jag hade innan. En del saker är positiva och en del negativa i hur resan ändrat mig. Mitt humör är tyvärr inte det bästa.. det blir väl då jag mer och mer landar i det här. 
Jag njuter mer av att ha varmt vatten i kranen än vad jag ens tänkte på förut, att inte behöva diska i iskallt vatten. Såna enkla saker tänker jag på ibland. 
Att veta att mitt hem inte är trasigt och att det inte regnar in om det skulle komma en skur. Att kunna sätta på mig torra kläder på morgonen istället för kalla och råa.
Och att slippa tuppen på morgonen!! haha...


Det var dagens reflektion...


Kram och hej!


Ps.. ikväll börjar jag jobba igen... Känns kul samtidigt lite läskigt. Men det kommer nog att gå bra hoppas jag..