måndag 16 augusti 2010

Hablamos español

Haha.. eller iaf försöker!


Jag beställde ju för ett par veckor sen ljudböcker med Spanska grundkurs..Så idag när vi satte oss i bilen och for till Alsen satte jag igång den första skivan. Där satt jag och Danne i bilen och lyssnade och försökte härma..Danne satt med böckerna i handen. Ja kära nån.. vad ska man säga. Kommer vi att lära oss nått av det där?! Ja förmodligen, lite grann.. annars vore det ju lite dumt. En del grundläggande iaf.
När jag väl är på plats kommer vi även att få spanska undervisning. Men jag har som målsättning att kunna prata lite innan jag väl kommer på plats.


Mina föräldrar är nog det bästa föräldrar man kan ha. Dom stöttar mig i allt och ger bra förslag och ideér. 


Själv börjar jag få ont i magen.. Vill jag det här? KLARAR jag det här??? Usch.. jag vet inte själv.. Men nu har jag ju dragit igång det här.. NÅDE mig själv om jag börjar fega och backa ur!! Snälla ge mig smäll någon!! :-) Eller iaf en spark i baken och säg åt mig att sluta tramsa mig!!
Nu kanske nån funderar på varför jag har så ont i magen. Ja.. som jag tror jag skrivit nånstans. Det här är rätt känslosamt för mig eftersom det är där jag blev född. Det är där jag har mina rötter, det är där jag har mina släktingar, mina biologiska släktingar. Om jag nu har nån.. Det är där min mor finns... eller fanns. Det här är ett land som alltid funnits med mig, har det stått nått i tidningarna om Ecuador har jag alltid läst lite extra. Det här är ett land jag och min grabb alltid kommer att ha en koppling till. Det känns lite absurt när jag skriver det här.. Sverige är ju ändå mitt land det också. Jag kanske börjar få en identitetskris!! hahahaha.. Något försenad sån!! Grattis :-) 


Hur säkert är det att jag kommer att fara kanske någon undrar?? Till 98% skulle jag säga. Jag har en backup plan när det gäller pengarna. Jag hoppas att jag inte ska behöva ta till den planen men i värsta fall gör jag det. Den här resan är kanske en resa jag bara gör en gång i livet. Vad vet jag... och då får det kosta. Det är en livserfarenhet som kommer göra att jag förhoppningsvis växer som människa. Det är ett av mina mål iaf.


Jag får ganska ofta frågan när jag far och det blir den 5 december och 8 veckor fram. Kommer alltså tillbaks i början på februari. En plan är vi ska stanna i USA några dagar när vi ändå är i "krokarna".. 


Hmm.. nu blev det här lite känslosamt känner jag.. men det får ni ta. Ni får sluta läsa om ni tycker det blir för tramsigt helt enkelt. :-)
Jag får börja stänga av massa känslor så jag håller fokus på det jag måste ta tag i. Känslorna kan jag ta tag i sen... annars kommer jag inte att palla med det här!. Jag har massor att göra den här veckan och nästa vecka. Brev ska skrivas, samtal ska ringas, vaccinationstider ska bokas.. när det är gjort kan jag inte göra så mkt mera. Bara vänta och se om jag får in pengar och att december ska närma sig...


Ha det gott på er!
//Dani...

3 kommentarer:

  1. Spark, spark... Det kommer att gå finfint det där! Det fixar du! Jag vet hur du tänker och känner. Du är lite rotlös bara precis som mig men du kommer att gå stärkt ur detta! Kram

    SvaraRadera
  2. KAAAABOOOOM!!!! Där kom den feta smällen ;) haha. Självklart kommer detta att gå huuur bra som helst och det kommer va nåt som du och Danne kan bära med er i hela era liv sen, sen förutom erfarenheterna så blir nog eran relation oxå en helt annan... från jättebra till ännu bättre =)Jag förstår att du måste lägga band på många känslor så att du klarar av att genomföra detta men tillåt ändå dig själv att vid väl valda tillfällen låta dessa känslor komma fram. Jag tror att även det är en viktig del i hela det här äventyret =) Kram

    SvaraRadera
  3. Tack för era "sparkar" dom behövs.. och du har rätt Sandra.. Jag måste nog låta känslorna komma fram ibland..annars är jag nog ett nervvrak när jag väl ska till att fara. Å det vore INTE bra!! :-) KRAM

    SvaraRadera