Nu måste väl ändå vinden vända snart

Det har ju inte gått så lysande för mig sista tiden. Tänder och bil som pajjar, väskor försvinner.. i går hände ännu mera grejs. Dannes plånbok med alla kort och leg. är borta, hunden kom inte ut i tid så han pinkade "på sig" några gånger inne i Dannes rum, när jag städade gick moppen av på mitten, slog tån i bordet!! Ja ungefär så var min gårddag. Förstår faktiskt inte varför allting händer på en och samma gång?! Är det för att man ska prövas.. Pröva mitt stackars psyke som redan är tämligen instabilt. Tillät mig bryta ihop igår morse i två minuter innan det var dax att möta upp dom andra innan avfärd mot Strömsund.
Men dagen slutade mycket bra.. Med en ostbricka, stickning och TV.. SÅÅÅ skönt!! Och precis vad jag behövde!!


Det som är positivt är att ansökan till fonden nu är inskickad igår. Känns sjukt skönt!! Och den blev riktigt bra om jag får säga det själv. ett STORT tack till särskilt ANNA och MELISSA som läst, kommenterat och hjälpt mig med att få ihop den! Nu är det bara att vänta på svar kring den. Jag pratade med en som arbetar på fonden och hon sa tyvärr att chansen var inte så stor att man fick några pengar eftersom det är många som söker och kraven är hårda. Men ja.. nu kan jag inte göra mer.
Jag kommer även under helgen snickra ihop ett par ansökningar till. 

Conocoto

Anmälan är gjort till Volontärresor. Igår fick jag bekräftelsen på det och även anmälningsavgiften som jag precis betalat. Så nu är det bokat och klart.  Fick även ett reseförslag i samband med den, men inget pris. Så det måste jag höra mig för om vad den summan är.
Har pratar med rektorn för Svenstaviks Gymnasium.. hmm.. var det det?!? kommer inte ihåg alla jag pratat med senaste dagarna. Men dom har iaf ett sammarbete med Ecuador, tyvärr inte i Quito. Men han gav mig några bra tips och vad jag ska tänka på. Särskilt när det gäller min son. 
Har även fått veta att Volontärresors representant i Ecuador håller på att snickra ihop ett program för mig och Danne där. Och som det ser ut nu kommer vi att arbeta på ett barnhem som ligger i Conocoto.


Hur känns allt då? Jaa... jag vet inte. Det är så märkligt, det känns så sjukt overkligt. Samtidigt har jag resfeber redan nu.. frågade några i klassen om jag kunde ha det och det sa dom att jag kunde ha. :-) 
Sen är det så många andra känslor som far omkring, och frågor..... mmmm.... Men det tar vi inte nu.


Är det förresten något ni undrar över kring den praktiska delen så är det bara att fråga på. Och även om annat också.. som rör resan naturligtvis. :-)


Nu ska jag invänta klockan så jag får träffa José och äta lite kinamat. :-)


Ha de!