Tuberkulos

Jag har fått en liten släng tuberkulos i min kropp minsann. :-\ Självmant dessutom. I förrgår var jag iväg och tog en vaccinationsspruta, det sved ju lite och när jag sökte lite medlidande hos en kompis fick jag bara hahahahaha tillbaks. :-( Kanske inte var helt rätt person insåg jag.
Iaf så gör det ont nu samtidigt som det kliar som ett getingbett. Håller på att bli vansinnig! Danne har också varit iväg och tagit sprutan men han reagerar ingenting än. Enligt det papper som jag fick med ska man inte reagera nått innan det gått 2-4 veckor. Gör det ändå det har jag antagligen redan tagit spruta, vilket inte testerna visat.. Ja, ska iaf ringa imorgon för att höra om det ska vara så här?!.. Ont gör det också, eller inte ont men konstigt, så jag använder ogärna armen. 


Var kollosalt nere häromdagen som ni kanske märkte, det kändes lite bättre efter att jag fått prata med Anna och Viktoria. Sen hade jag och Mona ett deeptalk på praktiken som hjälpte mig väldigt mycket. Jag ser så mycket negativt men hon försökte få mig att fatta vad jag faktiskt åstakommit så här långt. Tyvärr har jag så svårt att se mina egna prestationer. Skrivit projektansökan, ringt hit och dit, förberett allt.
Och ska jag vara extra stolt så är det över en sak!! Som Melissa också skrev i en kommentar. Jag har inte pratat om att jag SKA göra det.. utan jag GÖR det faktiskt!! Jag pratar inte bara!!  Jag tar mig iväg.. En dröm jag haft i så många år som jag kan minnas, den förverkligar jag nu! Är inte det otroligt så säg!?!
Det är en egenskap jag inte gillar hos mig själv, eller hos andra om man ska vara hård. Folk som pratar om att dom ska göra ditt och datt och sen gör dom ingenting av det. Sånt gillar jag inte alls.. tyvärr är jag är likadan själv.. men det är det jag försöker ändra på. Jag behöver en spark där bak för att göra nått, den här gången sparkade jag mig själv utan att jag ens tänkte på vad jag gjorde. Alltså inte helt genomtänkt men det spelar ingen roll nu...
Allt mitt bloggande gör jag också av några anledningar, delvis för att få ur mig en massa och för att de som känner mig ska kunna få ta del av allt under den här resan. OCH för att jag hela tiden ska sparka på mig själv att INTE bara prata utan göra det här också. Jag skulle skämmas nått otroligt inför de som läst bloggen om jag skulle banga ur och INTE åka!! Jag är ju inte dum och jag vet hur jag funkar!! Det enda om skulle stoppa mig är att jag skulle bli riktigt sjuk, eller att Danne skulle bli det. Annars finns det ingen som helst vettig anledning att hoppa av den här båten.
Som Mona sa, Jag har nog själv inte insett hur stort det egentligen är, därför det är så ogreppbart och kanske därför jag har så svårt att se vilket jobb jag hitills har jag gjort. Hon har nog rätt, det är så overkligt. Så sjukt overkligt...
Tack Mona för att du coachade mig och fick mig att må bättre, för jag var verkligen depp!! 


Pratade nyss med pappa, han och mamma hade läst bloggen och mamma hade hållit med mig om en grej. Att det skulle vara skönt när det här var över och jag var hemma igen. Hahaha. Men att dom stöttade mig och försöker peppa mig så gott det går. Och det gör dom enbart med att finnas där.


Sen vill jag faktiskt tacka dom som kommer fram när jag jobbar på krogen!! Det är några som gör det och som har läst bloggen. Det räcker med så få ord för att det ska kännas bra.. I helgen var det en som sa att "Jag har läst din blogg, va häftigt, du kommer att fixa det här. You Go girl!!" sen gick han.. blev lite förvånade men bara det lilla värmer. Att få så där spontanpepp från någon man inte alls räknar med. 


Det finns dock en ganska tung bit jag grubblar på tyvärr.. Den biten kommer dock kanske inte lätta förens jag är på plats. Det kommer jag inte att skriva om just nu. Nu ska jag försöka behålla lite peppkänsla i några dagar. Men som sagt.. det går upp och det går ner. Som en bergochdalbana, inte undra på att jag mår illa hela dagarna!! hahaha..


Ha det bäst!