Är jag knäpp?

Nu tänker säkert någon spontant jaa.. behöver du ens fråga det??
Det jag tänker på nu är att jag självmant åker till ett land som det är oroligheter i för tillfället. Visst det kan hinna lugna ner sig till dess. Men nog funderar jag på om det här är nått "tecken" eller bara ytterligare en prövning på denna guppig väg mot målet....
Så idag har jag ägnat halva min praktikdag i telefon och mail för att höra mig för om hur läget är. Just nu fokuserar Volontärresor på de volontärer som redan är i landet eller de som far nu på måndag. Vilket man kan förstå.
Men om det inte är lugnare så kan avresedatumet ändras och plats. Att vi åker till ett lugnare ställe eller till Galapagosöarna. Det är väl kanske inte helt som jag tänkt mig. Det var ju i Quito jag ville leva och bo och få en vardag. Men jag hoppas på att inget ändras. Dom på Volontärresor avrådde mig ändå att boka biljetter, men ju närmare vi kommer desto dyrare blir biljetterna och nu fanns det ett par för 9706 kr st. Sen tillkom massa grejs ifall flygbolaget går i konkurs mm, kanske inte troligt men bra ändå. Och även lite andra saker tog jag för att säkra att vi kommer hem eller att vi inte får pengar tillbaka ifall vi måste ställa in allt. 
Det hade även blivit en miss i planeringen för när projektet ska starta.  Men nu är det ordnat. Projektet börjar den 6 december. Vi åker kl 06:50 från Arlanda den 5 december så vi flyger härifrån stan på lördag den 4 december , vilken tid vet jag inte riktigt än.


Dannes pappa skickade sms och frågade om vi var riktigt säkra på att vi skulle åka nu när det är oroligheter. Ja.. det är vi.. Men jag kan förstå att han blir orolig att hans grabb ska åka dit. Vem skulle inte bli det?! Pratade lite med pappa också och han lät ändå hoppfull. Han hade hört att det hade lugnat sig och att dom trodde att det skulle bli bättre framöver. 
Pratade lite med Danne om allt det här. Han vet inte vad han tycker säger han. Han missar mycket på skolan och ja det gör han men han verkar ändå inställd på att åka. Han pluggar som aldrig förr och fick VG på ett prov han hade nu i engelska. Skitbra!! Men han vill inte prata spanska, han tycker det är ett fult språk. Är det hans förra spanskalärare som avskräckt honom så för språket?? Är det så ser man verkligen hur viktigt det är med bra lärare som lyssnar på eleverna.. Ja.. jag har frågat en kompis om hon ev . kan lära ut lite spanska om hon känner att hon har tid och ork. Vi får se vad hon svarar..


Nu blev det ett långt inlägg igen, men det får ni leva med.

Nått vattenfall i Ecuador

Var iväg igår på en affär och då berättade jag att vi skulle iväg till Ecuador. Den tjejen tyckte det lät skitspännande. Sen kommer frågorna om mina biologiska föräldrar. Vet jag vilka dom är? Har jag några namn på dom? Ska jag söka reda på dom? Nähe inte.. men varför inte det? ska jag inte passa på när jag är där? Vill jag inte veta hur dom ser ut? Mm mm... 
Samtidigt som jag förstår att folk undrar blir jag lite, inte sårad, men lite illa berörd när frågorna kommer så där. Det är som att det är så självklart att jag ska leta reda på min familj. Men varför skulle det egentligen vara så självklart?? 
Hmm.. ja.. mer om just den här frågan ska jag ta upp i ett annat inlägg.. Så får den som undrar veta exakt hur jag tänker kring den frågan.. Det är en rätt tung bit i min hjärna nu.. och hjärta.. 


Nu ska jag bara ta det lugnt i soffan.. Sååå skönt! :-)
Ha en bra helg på er!


Kram från mig som mår bättre och bättre och fått tillbaks styrkan igen.. :-).. en stund iaf..haha