Iaf på väg från Alsen ser jag att en lampa börjar lysa som jag förmodar inte ska lysa. Ber Danne kolla upp vad det är för lampa som behagar lysa och det är den lampa som talar om att min lilla bil har fått ett Motorelsfel!! Är det inte helt fantastiskt så säg?!?
Det värsta är att jag orkar inte ens bli upprörd eller bli arg på bilen längre. Jag skrattade mest och ja.. vad kan man göra?! Vi tog oss både till Ytterån och hem så det var ju bra. Jag får skjuts av en jobbarkompis ner till jobbet sen så min bil får stå och begrunda sina synder och skämmas lite. Det kan den gott göra!
Ja.. vad har vi då varit på. Jo vi har varit på ett litet mötet i min gamla församling i Ytterån.
Jag är uppvuxen i en kristen familj så varje söndag har vi varit på gudstjänster antingen i Alsen eller i Ytterån när jag var barn. När jag blev lite äldre var jag varje fredag med på ungdomssamlingar inne i stan.
Jag har en tro i grunden och som alltid varit med mig på ett eller annat sätt. Ibland har det känts mycket skönt att ha den grundtron i ryggen.
Och även min församling. Kommer ihåg då jag väntade Danne, att det då kändes viktigt att församlingen stöttade mig. Jag var 18 år, kommer inte ihåg om jag var ihop med Dannes pappa just då, men insåg om inte annat att jag skulle vara själv med Danne. I många församlingar kanske det kan ses som en "synd" att få barn utom äktenskapet men det var aldrig något sånt prat i min församling. Dom tyckte det var kul och önskade mig lyckade till och gav mig sin välsignelse. Det var viktigt för mig då.
Nu har vi som sagt varit där på kafé och berättat lite om resan och den som velat har fått lämna ett litet bidrag. Varje krona är betydelsefull för mig! När vi kommer hem ska vi ha en kväll där vi berättar om vad vi har varit med om.
Så det är det vi har varit på ikväll.
För övrigt känner jag mig fortfarande lugn och tillfreds med allt som har med resan att göra. Tänker mycket gör jag, mest på packning och det praktiska. Har skickat iväg de sista ansökningarna så nu är det bara att vänta och se.
Det är heller inte lika jobbigt att prata om min mor med andra människor än mina närmaste längre. Jag har en hälsning till henne från mamma också.. :-) Jag känner fortfarande ett inre lugn som jag tidigare inte känt. Eller iaf inte de senaste månaderna. Det är bra. :-)
Nu ska jag försöka vila och ladda om inför ett jobbpass igen. Det känns väl så där.. men det är bara att sätta på sig Var-Glad skylten och ge sig in i smeten!! :-)
Ha det bra alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar