Igår var jag hem och bakade tunnbröd med lilla mamma. Jag bakade så jag kan ta med lite till Ecuador. Jag hoppas bara att jag får det genom USA.. det kan bli tveksamt med det. Men värt ett försökt. Det är egentligen inte så roligt att baka men det är gott att äta när det väl är klart. När jag stog där och kavlade en "bäta" då slog det mig!! Jag kommer ju inte att få någon svensk julmat i år!! Det gjorde mig lite ledsen faktiskt. Men sa till mamma att innan jag far vill jag komma hem och äta revbensspjäll och grynost! Det kunde hon bistå med och det var ju snällt!
När jag kom hem hade jag fått brev från Adoptionscentrum. Kopior av de handlingar som finns på Riksarkivet om mig. Ja och det var ju inte så informativt tyvärr. Det vara inget matnyttigt om min bakgrund. Jag är alltså fortfarande rotlös.. Hahaha.. ursäkta min något dåliga och ironiska humor.
Men som sagt, det var inget mer där än ett brev från kommunen som skickats till Ecuador om hur jag hade det här i Sverige. Jag lärde mig att gå sent. Jag var 14 månader när jag gick.
Sen fick jag mail från Volontärresor. Som jag förstog kommer vi den 16-19 december att åka till Galapagosöarna. Men är inte helt säker på det än. Men fatta en sån upplevelse. Har väl aldrig trott att jag skulle ta mig dit!! Eller till Ecuador heller för den delen. Men nu händer allt på en och samma gång! Allting är såå sjukt!! Och jag känner sån stor tacksamhet inför mina föräldrars och vänners stöd i det här.
Under nästa vecka kommer jag även få besked om våran värdfamilj. Vad dom heter och vart dom bor mm. Det är bra för jag hade tänkt beställa Olle Simonsson muggar med deras namn på.
Igår var jag på en liten After School med några i klassen. Så sjukt trevligt, kände att det är precis sånt jag behöver nu innan jag far. Det är många som vill träffa mig innan. Ibland har jag känt att Jamen hallå.. jag ska inte flytta, jag kommer ju tillbaks! Men självklart vill jag träffa alla. Vilket jag ska göra också, för det är just det som ger mig energi nu.
Var även på bio med en annan kompis, filmen var väl så där bra.. eller egentligen inte alls bra. Men sällskapet uppvägde. Och senare träffade jag ett par kära vänner till och fick sen skjuts hem av en kompis som alltid får mig att skratta. Det är precis sånt jag behöver.
Men.... trots allt det här känner jag mig lite ledsen, det gör ont i hjärtat och jag vet inte vad det beror på.... Jag tänker för mycket, jag borde egentligen bara flyta med. Men som jag skrivit tidigare, det här är nog en process jag måste gå igenom vare sig jag vill eller inte.
Och jag ska villigt erkänna att jag är rädd! Jag är rädd för att ta med mig Danne över halva jordklotet själv. Jag är rädd för att kliva ur planet. Jag är rädd inför att möta allt nytt, kultur, människor. Jag är rädd för att upptäcka sidor hos mig själv som jag inte ens visste fanns. Jag är rädd för att hemlängtan kommer att bli för stor. Jag är skiträdd för allt egentligen!! Det kanske inte syns men det är så det är! Det är all den här rädslan som jag funderar på. Går igenom olika scenarion i mitt inre för att på nått sätt kanske vara lite lite förberedd på det som komma skall. Försöka få det över på "inte so big deal" sidan istället.
Som jag sagt förut... det kommer att bli jobbigt och tungt, men det kommer att bli bra!! Det får så lov att bli bra!
Nu ska jag skynda mig att städa och sen gå till ett Spa om det inte hinner stänga. Ta hand om mig själv var det!! :-)
Ha en bra höstdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar