Det var nog Fabians förtjänst, ringde honom igår så han fick alla uppgifter så han kunde ringa Delta airlines idag.. Han ringde i förrgår också för att höra så vi hade tagit oss hem ordentligt efter våran spanska lektion i Quito. :-) Han har nog varit lite orolig tror jag.. haha...
Jag skrev inget igår för hade inte batteri kvar i datorn. Men idag som sagt är jag online igen. Igår var vi också på dagiset och på våran spanska lektion. Igår var vi så trött och hungriga så inget kopplade som det skulle. Men idag gick det bättre, men just nu känns det som att vi aldrig kommer att förstå språket. Förhoppningsvis ger det med sig efter ett tag.
Dagiset är helt oki, jag är med småbebisarna, men shit så söta dom är. Alla är helt oki förutom en, eller det är hon väl också men så fort hon ser mig skriker hon. Anne heter hon, fast idag skrattade hon lite åt mig. Det går framåt.. :-)
Igår var det en pojke som var så ledsen och då sa jag åt honom att komma och då gjorde han det, sen satt han i mitt knä mest hela tiden. Han ville inte gå... tyvärr kom det en annat barn och tog hans plats. Tyvärr säger jag för hon hade bajsat igenom alla sina kläder och satt sig så fint i mitt knä så jag fick också bajs på mig. Mysigt.. Hon fick bada i iskallt vatten, stackars krake. Den kvinna jag jobbar med kan lite lite engelska så hon frågar vad saker heter på engelska och jag sen på spanska. Så på nått vis gör vi oss förstådda. Danne är oftast med dom större barnen och leker eller försöker få nån bebis att inte gråta.. :-)
Och bilarna då, Jo det flesta här är rätt nya, har inte sett många skruttiga bilar. Anledningen är för att då dollarn blev valuta här blev det nått tjall med bankerna så folk förlorade massa pengar som jag förstog. Därför investerade man sina pengar i bilar och annat. Däremot är det rejäla klassskillnader. Vi åker mellan en dal, Cumbaya och Tumbaco, Cumbaya är den rika delen, där står husen färdiga, mitt emot är då Tumbaco där är husen långt i från färdiga. Det ska Danne ändra på sa han om han blir president här. Det finns hopp!! :-)
Om vi längtar hem? ja det gör vi.. det blir nog ändring nu då vi har fått våra saker. Det blir bättre då hoppas jag.
Men idag då vi var på väg från Tumbaco till Yaruqui kände jag mig så ursäkta uttrycket men så förbannad på oss svenskar. Vi klagar och gnäller om skitsaker hemma. Här får vi duscha i 20 strålar som högst för att få lite varmvatten.. Nej jag skämtar inte. Är det för mycket vatten är det iskallt. På nätterna blir det rätt svinkall, så vi sover med minst fyra filtar. Vi har alltid skorna inne för det är för kallt på golvet. Få hus är färdigbyggda, vi ser himlen genom en trapp uppåt, åker vi buss får vi vara glada att vi ens är på bussen innan den far eller vänta på nästa buss. Kommer vi på bussen är vi packade som sardiner och får stå i minst 40 minuter om vi ska hem. Att stanna för vägbulor är överskattat bör tilläggas... Ska vi till Quito får vi stå i nån timme eller så. Åker vi bil är det ibland med livet som insats.. ska inte säga mer om det. "I dont wanna dieee" som José skulle säga! En del vägar är som när det är tjällossning hemma. Vattnet kan du säkert dricka men inget jag rekommenderar, det luktar bra mycket klor.
SÅ ursäkta mig!! Men klaga inte för mig om hur vi har det här hemma. Det örat tänker inte jag lyssna på. Det har bara gått en vecka men jag är SÅ otroligt glad för vad jag har hemma och så otroligt tacksam att jag hamnade där jag hamnade.
Det här kanske verkar lite si och så, men det får ni ta. Det är så jag och Danne känner det.
Jag säger inte att jag inte skulle kunna leva så här. Vi människor är anpassningsbara absolut.. men just nu, just nu uppskattar jag verkligen Sverige.
Kram från oss...
Ps.. Fick ett mms idag som gjorde att jag fick akut hemlängtan... Men väldigt väldigt glad också.. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar