Min mor igen...

Ja.. jag kommer att göra så här när jag bloggar om min mor. Det är en del som jag gärna vill ta separat känner jag. Fråga mig inte riktigt varför.. men jag vill ha det så... :-)

Molnen jag satt och tittade på häromkvällen

Min lärare Maora, tror jag det stavas, hon sa att av mitt utseende så ser det ut som att jag kommer från den norra delen av Ecuador. Otavalo, jag har dom dragen sa hon.. om jag nu förstod henne rätt. Där har dom mycket mer indianskt utseende, höga kindben och "potatis"näsa.. enligt mig :-) Det har en hel del här också naturligtvis.
Jag frågade henne också om det här med efternamnen och jag hade förstått rätt. Var man gift då hade man dubbla efternamn. Men det Maora sa var att jag INTE skulle leta reda på henne. Att jag mådde bättre av att inte veta, att jag skulle vara glad för det liv jag hade fått i Sverige. Jag tyckte det kändes så där när hon sa så. Det var som att eftersom jag hade haft det så bra i Sverige så borde jag inte ha något "behov" av att veta något om min biologiska mor.
Sa att i nuläget visste jag inte helt om jag tänkte söka reda på henne heller, utan jag är mer nyfiken från vilken by jag kommer ifrån. Det tyckte hon var bättre och det var då hon sa det här om Otavalo. Dit ska vi dessutom åka till så det ska bli intressant att se om hon har rätt i frågan om det här med mitt utseende. Jag har sett lite bilder därifrån och då tänkte jag att jag är mer lik de människorna där.


Har ni undrar varför jag skriver "Min mor" och inte "Min mamma" förresten? Det har jag nog skrivit förut någon gång. Men Mamma det är Mamma Elisabet hemma i Sverige. Hon som uppfostrat mig och gjort mig till den människa jag är idag. Det är hon som tagit hand om mig och som tröstat mig då jag varit ledsen, varit glad då jag varit glad, bekymrad och oroad när jag kanske inte alltid varit en exemplarisk dotter.. haha.. 
Min mor är för mig inte lika personligt.. min mor är den kvinna som födde mig men som jag inte har någon relation till och kanske aldrig kommer att ha en relation till. Jag både hoppas och inte hoppas att jag en gång får det. Hoppas för att bara få se hur hon ser ut, se om jag är lik henne. Inte hoppas för att hon inte vill veta av mig eller för att se att hon har det otroligt eländigt.
Danne sa en sak idag som jag inte helt tänkt på. Men han sa att tänk om din mamma bor i den rika delen i Cumabya, att hon har varit rik hela tiden men inte ville ha dig. Det kan ju vara så också.. vad vet jag. Vet inte riktigt hur jag skulle känna över det då jag hela tiden trott att hon var fattig och att det varit därför hon inte kunnat ta hand om mig.


Som ni märker är det mer frågor än svar.. kanske jag aldrig får ett svar. Däremot får jag ett svar om hur livet hade kunnat varit här.. i af på ett någorlunda sätt.


Jag är återigen SÅ otroligt TACKSAM för vad jag har hemma i Sverige och så GLAD att det var där jag hamnade med världens bästa föräldrar man kan få!


:-)