Sitter på flyget nu!

Haha.. Just nu sitter jag och Danne på flyget och har precis lämnat Atlanta.. kl är halv 7 här nu och vi kommer fram ca 23.. våran tid.
Det är så att det här flyget har fritt internet så nu kan jag surfa omkring medans vi är inom USA.. sen blev det annat som jag förstog.


Resan hit har gått bra och det var inte alls så svårt att hitta rätt gate på Paris flygplats som jag trodde, bara att följa skyltarna. Sen var stewarden så snäll och ritade en karta som sen vi fick skrota för vi blev hämtade med buss. Men som sagt.. det var inte alls så svårt. Inte i Atlanta heller.. däremot är dom ju lite kinkigare här, kontroller hit och dit. Men alla har varit så trevlig och vi fick killen i passkontrollen här i USA att garva åt oss och tycka att vi var konstiga för att vi skulle arbeta två månader gratis.. hehe... 
Över Atlanten var det ganska mycket turbulens, det var rätt svårt att äta. Munnen satt inte riktigt där jag trodde den vara alla gånger. Jag tyckte det var skoj, Danne blev irriterad!! haha


Ja och hur känns det då? Det känns bra.. Jag är glad att jag har Danne med mig, han är cool har koll och är rolig att vara med. Även fast han kan tjattra på ganska bra ibland. 
Men ja, om några timmar landar vi.. i det land jag är född i. Satt precis och tänkte att jag har så svårt att fatta. Hur lång tid kommer det att ta innan jag förstår att vi är där, att jag är tillbaka i det land jag föddes i för 34 år sen?? 
Jag känner mig förvånansvärt nollställd.. och jag gillar det inte riktigt.. Ska det vara så? Eller kommer det sen? Eller kommer det inte alls?
Kan jag ha hemlängtan redan nu? Har jag ens fattat att det är två månader vi ska vara borta?? 


Jag har också redan råkat ut för kommunikationsproblem. Medans vi satt och väntade på att få gå ombord på planet nu så kom en tjej fram och pratade spanska. Såg väldigt brydd ut då jag inte kunde prata spanska. Kände mig mest som en utomjording, dum för att jag inte lärt mig språket. 
Kommer jag att lära mig eller kommer jag att känna mig lika nollställd då vi far härifrån?
Som ni märker är det bara massa frågor och snurr i huvudet nu...
Men jo.. lite berörd är jag.. jag fällde faktiskt en tår då vi for från Stockholm, då klappade Danne mig på handen och sa att "Inte vara ledsen nu mamma, det här blir bra"... :-) 
Jag hoppas att han har rätt och jo.. det känns faktiskt... det gör det....


Tänkte lägga ut lite bilder också, vi får se om jag hinner och om jag hittar kabeln. Annars får ni ge er till tåls tills sen någon gång.


Hoppas ni har det bra så ska vi också försöka ha de...


Kram..


Ps sitter bredvid en snubbe som INTE luktar gott ... bläää... :-(


.