Vad är det för dag idag?

Jag har ingen koll på dagarna längre, allting flyter bara ihop. Jag tror att det kan vara onsdag men är inte säker.. eller är det tisdag? Jag vet inte, det visar sig nog.
Idag har vi gjort våran första dag på dagiset. Det är en bit att gå men det tog precis 25 minuter att gå dit så det var inte så farligt ändå. 
Barnen är hur söta som helst, vi var med bebisarna idag. Ojoj.. men hur söta får man bli egentligen?? Har dock inte tagit några bilder på dom eftersom det känns lite så där att göra det första dagen.
Det jag har tänkt på är att dom har hemskt mycket kläder på sig. Stickade byxor och fleecebrallor, mössa, jackor.. förstår inte riktigt det. Och snorar gör dom som bara den! Vet inte hur många näsor jag har torkat idag och även tvättat små händer som var helt gula av fingerfärg. Men dom protesterar inte iaf... Danne har också hjälpt till, varit ute med barnen och lekt med dom.

Kiara, fmiljens dammtuss! SÅ sött!

Fabian kom och hälsade på oss där. Han sa att han hade varit lite orolig för oss, eftersom kommunikationen inte alltid är så bra. Han har ju pratat med föreståndaren men det är inte alls säkert att hon pratat med dom andra att vi skulle komma. Som tur var så träffade vi en ur personalen igår då vi tittade vart dagiset låg. Ingen kan engelska jo, ett ord. Welcome! haha... Så det var till att använda teckenspråk och rörelser.
Vi fick skjuts av Fabian hela vägen in till Quito, då slapp vi ta bussen. Det var skönt, han är rädd om oss och vill oss hela tiden väl. Säger att vi måste ringa honom om det är något som händer eller så.  Det känns bra...


Förutom det så känns allting så konstigt. Jag ser ut som folket här, men jag fattar inte vad dom säger, jag känner mig som en turist om jag tar upp kameran, det känns så fel. Därför har jag inte tagit så många kort än. Frågade Danne hur han kände det. Han sa att han känner att han ser mer ut som dom gör här än hemma i Sverige. Och ja det gör han. Vi smälter in på ett helt annat sätt, men ändå är vi så fel.
Ett tips om man ska göra såna här saker är att plugga språket innan!!
Det borde jag ha gjort, men jag hade inte orken då. Vi har haft våran första spanska lektion men en jättetrevlig kvinna. Som inte kan så mycket engelska men vi förstår varann ändå. Hon pratar ganska långsam engelska så jag hänger med. Danne är skitduktig. Han sa att han lärt sig mer på dessa två timmar än vad han lärde sig på flera lektioner hemma. 
Vi ska byta skola så vi får lite närmre till lektionerna men vi har samma utbildare ändå. Det blir bra


Fabian berättade en sak idag som gjorde mig rätt ledsen faktiskt. Det har varit en annan kvinna här innan oss, inte på samma ställe men som volontär. Hon är adopterad från Colombia, hon har däremot inte haft snälla föräldrar, dom hade slagit henne och bara varit elaka. Hon har brutit med dom för flera år sen. Sånt gör mig så otroligt ledsen. HUR kan man göra så? Oavsett om barnet är adopterat eller inte. Men jag tänker nu särskilt på adopterade barn eftersom jag själv är det. Dessa par har kämpat länge innan de ens kommit till ett beslut att adoptera, processen är sen lång, tids och energikrävande. Sen då man får detta barn, då är man elak emot det?? Jag förstår inte och det gjorde mig ledsen ... Fabian frågade hur mina föräldrar var. Sa att jag har haft det bästa föräldrar man kan få. Dom har alltid stöttat mig och i vad jag än gjort och älskat mig villkorslöst. Han blev glad av att höra det... :-)


Ja det var väl ungefär vad jag nu har att förtälja eller egentligen inte. Men inlägget blir så långt så vi tar mer imorgon. :-).. Vårat bagage kommer imorgon.. JIPPPIIIII!!! Ingen blir gladare än vi tror jag! :-)


Kram på er!


Ps.. Mitt hår börjar bli lockigt här, det är nog för att det är rätt hög luftfuktighet. Någon astma har Danne inte känt av och vi har inte påverkats av höjden någonting. Inte klen i magen heller! Vi är kanske skapta för det här.. ;-)


PS 2.. lägger ut lite bilder nu om datorn inte hinner dö! :-)