Instabil

Jag 18 år och Danne ca 5 mån

Jo tack.. det är jag det!!


Var hem till mina kära föräldrar idag. En resa som tar ca 35-40 minuter.. på den lilla stunden var jag glad, fnittrig, nedstämd, ledsen så jag började nästan grina ett par gånger, ont i hjärtat och sen försökte jag peppa upp mig själv så jag skulle bli glad igen. Det gick så där... tills tåren kom igen. 
Ska det vara så här?? 
Som en kär vän sa.. "Du har resfeber, ta det bara lugnt. Det kommer att bli bra." 


Ja jo.. men HUR tar jag det lugnt då?? Hjärnan är påkopplad oavsett vad jag gör!! Jag har ett problem har jag insett. Försöker göra saker som jag tycker om och som jag inte känner mig stressad av. Försöker ta hand om mig själv. 
Men sen finns det saker som jag bör göra ändå, tvätta, städa, göra praktiken mm mm.. Så har väl förvisso alla andra också. Så egentligen är det inte något konstigt alls. Men nu kan ju inte jag svara för andra människors liv utan bara mitt. Och det är så här jag är..


Som nu ikväll.. nu sitter jag mest å fnittrar för jag är så trött. Stackars de som är i min närhet framöver. Labila Daniella kommer mitt nya smeknamn att bli!


Iaf idag så har jag tagit fixat lite kort, har tänkt göra en fotobok till min mor. OM jag skulle hitta henne. Så kan hon få se lite om hur min uppväxt har varit här i Sverige. Att jag har haft det bra. Det är tanken... Ja vi får se hur det blir. 


Näe.. jag går och drar nått gammalt över mig!! 
Imorgon är en annan dag..


Kram på Er!