I förrgår frågade jag nämligen Fabian om hur stor chansen var att hitta min mor. Berättade för honom att jag hade hennes namn, men inte visste vart hon bodde, by eller så. Han frågade om jag hade dubbla efternamn på henne och ja det har jag. Jag är inte helt säker på att jag förstog rätt, men har man två efternamn är man gift. Stämmer med Carmen som vi bor hos, hon har dubbla efternamn. Är det så då var alltså min mor gift när hon fick mig.. Han sa också att det ökade chansen lite att jag kunde hitta henne. Men att det ändå var svårt eftersom jag inte visste vart hon bodde.
Men jag blev lite fundersam, jag har alltid trott eller fått för mig att min mor var ogift och att det var därför hon inte kunde ta hand om mig. Det som är lite konstigt är att vi har olika efternamn. Jag har också dubbla efternamn, ett som är som hennes och sedan ett annat. Och jag är kan ju knappast varit gift vid 3 månaders ålder. Den informationen blev lite konstig, varför kunde hon inte då ta hand om mig? Har jag flera syskon så det var därför? eller var jag bara ytterligare en oönskad flicka?! Var hon för gammal/ung eller hade min far dött så hon inte hade råd att försörja mig?
Det blev ganska många frågor som poppade upp i min hjärna.
Tänker ibland då jag ser en del kvinnor om den kvinnan är någon släkting till mig, om hur min mor skulle reagera om jag dök upp. Skulle hon bli glad? Arg? Ledsen? förvirrad?.. det är väl det som gör mig osäker på om jag ska söka upp henne. Den känslan om hon blir arg och ber mig försvinna.. Det tror jag faktiskt inte att jag riktigt fixar. Tänk nu på att allt jag skriver här, det är så det känns i nuläget. Jag kommer inte att säga att jag INTE kommer att leta reda på henne. För det kan ändras.. Jag tror däremot inte jag ska göra så mycket i nuläget. Kanske sen då hon från Adoptionscentrum är tillbaka från sin semester att jag gör ett försök.
Tror nästan att jag måste göra det, jag vill inte komma hem till Sverige och ångra det...
Ha det bra i kylan så har vi det bra i värmen.. :-)
mmm, säkert många frågor o tankar som dyker upp allefter tiden går och du är på plats. Vi människor är ju av naturen nyfikna av oss och vill veta olika saker. Du känner säkert när det är dags att ta nästa steg.
SvaraRaderaKram på dig.
//Anki
Ska bli spännande att få höra vad du bestämmer dig att göra, kan inte vara det lättaste beslutet misstänker jag. Huvudsaken är att det känns rätt för dig
SvaraRaderaMen vilken livsresa du gör! Om det skulle vara så att du till slut letar reda på din biomamma och hon verkligen skulle säga nåt sånt så är det ändå värt det för då vet du ju oxå att du haft det bättre här i sverige som adopterad och kan vara tacksam över det..... SÄKER kan du dock vara på att det inte är dig det är fel på, utan henne isf!
SvaraRaderaMen som sagt....Du känner när det är dags för nästa steg;D.....
//Lena
Jo, jag är otroligt tacksam och glad för vad jag har i Sverige.. :-) Kanske till och med kommer att gilla kylan.. eller näe!
SvaraRaderaJag ska fråga Carmen någon dag om hon tror det finns någon chans att hitta henne. Jag tror som sagt att jag måste göra ett försök. Har däremot en känsla av att jag inte kommer att hitta henne denna gång. Tror inte hon finns kvar i landet längre. Men ett försök kommer jag nog att göra...
//Daniella.. med en dipp just i dag... :-/