måndag 31 januari 2011

Underbar dag

Idag har vädret varit strålande.. Helt otroligt vacker dag!
Cotopaxi
Vi sov på Jhomana inatt för det blev enklare så helt enkelt. Tanken var också att jag skulle gå på museer på kvällen och få en guidad tur i Old Town.. men jag orkade.. Var så sjukt trött så vi hade bara en myskväll på hotellrummet. 


Vi for med samma guide som vi åkte med till Mitad Del Mundo, Alex, en trevlig kille och otrolig kunnig som alla andra guider vi träffat på här. Vi åkte den vägen vi tar till Tumbaco så det var ingen ny väg till en början för oss. Men jag har aldrig sett Cotopaxi när vi åkt hem från Quito.. Hur kan jag missat det?!?


Mitt i bilden ser ni vulkanen som sällan visar sig.
Väl framme i Papallacta, efter en slingrig och brant väg kan jag inte påstå att det var direkt varmt. Inte till en början iaf. Vi var ju på 3500 möh så det kändes både i luften och då vi gick en promenad för att se vart vattnet kom från till de varma källorna vi senare skulle bada i. 
Och jag fick se en sur lama också. Han tittade på Tina, den kvinnan med dottern som vi åkte tillsammans med till Otavalo, och blev nog sur för att hon inte tog kortet tillräckligt fort. :-) 
Fick lite djungelkänslor då vi gick i snårig skog. Men det fanns inga insekter och samma typer av kryp här sa guiden. Det var för kallt.. Tur sa jag!


Efter promenaden åkte vi till de varma källorna. Kan inte påstå att jag hyste något större hopp att dom skulle vara så speciellt varma. Men det var dom!! Gode min värld så skönt det var!! I den poolen vi var mest i var det ca +32, i en annan vet jag inte.. men för varmt. Det brändes. Sååå avslappnande så det fanns inte. Mycket bra för min mycket oroliga själ just nu.
En av de varma källorna som fanns på området.
Ja det var helt otroligt. Det här rekommenderas varmt om ni ska hit!! Det får ni verkligen inte missa!!


Alltså.. jag tycker så otroligt mycket om detta land så ni kan inte förstå. Jag älskar naturen här, den är enorm. Skulle lätt kunna bo här enbart för dens skull. När vi var på väg hem blev jag ledsen för jag tänkte på att det kanske är en eller två gånger vi far den vägen innan vi ska hem. Sen kommer jag inte få se det här landet på några år. Det gjorde mig ledsen. Även fast vi kan se kort är ju inte det riktigt samma sak. 
Danne vid en sjö uppe i bergen.
Förut har jag haft ett land.. För mig är nu Sverige mitt trygga, stabila hem, där jag har mina föräldrar och vänner. Men Ecuador ett land som nu ligger mig närmare om hjärtat faktiskt. Här har jag mina rötter, här ser jag ut som folket här. Här smälter både jag och Danne in på ett helt annat sätt. Ett land jag inte kommer att glömma någonsin!! Det kommer jag alltid att bära med mig!


Ha det bäst nu.. så ska jag njuta över våran fantastiska dag som vi har fått uppleva här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar